– Problemet är att det finns ett mycket stort gap mellan Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5-2 grader och de utsläppsminskningar som världens länder är beredda att göra. Även om alla länder gör vad de lovat så räcker det bara för att begränsa uppvärmningen till 2,9 grader. Och med dagens politik är vi på väg mot 3,2 grader.
– Vetenskapens budskap är väldigt skarpt idag. Klimatförändringarna tycks slå hårdare och snabbare än vad vi tidigare trott. Samtidigt visar data att utsläppen i världen fortsätter att växa. Under ett antal år såg det ut som om de var på väg att plana ut. Men 2017 och 2018 har de börjat växa igen. Kol är det största problemet. Men det som har vuxit mest på senare år är utsläpp från naturgas.
När Parisavtalet kom till var meningen att ambitionsnivån gradvis skulle höjas. Senast 2020 ska världens länder komma med en första omgång förnyade klimatplaner.
– Tyvärr har det knappt hänt något alls de senaste tre åren. Även om världens länder gör allt de lovat så kommer utsläppen i världen vara ungefär dubbelt så stora år 2030 än vad som krävs för att undvika en klimatkatastrof. Det här utsläppsgapet måste halveras. Det är vad det handlar om. Vi talar inte om små justeringar utan en väldigt stor förändring.
– En nyckel handlar om kol. Användningen av kol måste ner rejält under 2020-talet. Det finns inte en chans att vi kan ha så mycket kolkraft som idag och samtidigt klara 1,5- eller 2-gradersmålen.
Med Trump i USA och Bolsonaro i Brasilien har många ställt sina hopp till EU och Kina.
Vad kommer att hända i New York?
– Vi vet inte ännu. I helgen släppte FN listan på de länder som ska tala nu på måndag. De som sållats fram är enbart de som har något att säga. Nyckelfrågan är vad de har att säga. Vi kommer exempelvis att få höra Indien och Tyskland. I Indien växer förnybart väldigt snabbt. Men landets kolkraft har också expanderat. Och Tyskland, ja Tyskland brukade vara ett ledarland för grön omställning. Men på senare år har man fallit tillbaka.
Tyskland annonserade en ny klimatplan i fredags. Du ser inte så glad ut... Är du inte nöjd med tyskarnas plan?
– Nej. Forskarsamhället i Tyskland har varit väldigt tydliga: Den nya klimatplanen är alldeles för svag. Åtminstone det som vi fått veta hittills. Den räcker inte ens för att klara Tysklands egna klimatmål. Och de målen är i sig otillräckliga. Så varför har Merkel erbjudits att tala? Vi vet inte.
Kommer Kina att höja sina klimatambitioner?
– Det finns en intressant lista med länder som ska tala om övergången från kol till förnybart. Bland annat Kina och Indonesien, två länder där kol betyder mycket. Kina har gjort stora framsteg under de senaste 10 åren, med åtgärder mot kolkraft och stora satsningar på förnybar energi. Men under de senaste två åren har användningen av kol vuxit igen. Det här oroar många och vi är väldigt nyfikna på vad de har att säga.
Utöver de nationella klimatplanerna så har det lanserats flera olika initiativ under toppmötet. Man har försökt skapa koalitioner av länder, företag och organisationer som kan gå före inom olika områden, från industrins omställning till energieffektiviseringar. Vad kan de här initiativen betyda?
– Det är svårt att säga. En del är rädda för att de tar bort fokus från det som egentligen behövs: Stärkta nationella åtaganden. Men låt se. Svaret får vi på måndag. Det världen inte behöver är ännu en pratfestival. Folk är utleda på det. Det som måste till nu är handling.
Du verkar inte så imponerad av de här nya initiativen?
– Initiativen är bra. Men i flera fall handlar det om rapporter som beskriver vad som skulle kunna göra. Det vi vill veta på måndag är vad världens länder faktiskt åtar sig att göra. Risken är att de inte utlovar särskilt mycket alls.
Vad är det i klartext vi ska hålla utkik efter?
– Vi behöver se ett stort hopp i ambitionsnivå. Utsläppen måste halveras till 2030. På 10 år. Finns det ett mellanläge? Ja, kanske. Men då handlar det inte om att hyvla ner utsläppsgapet med 10-20 procent utan 30-40 procent. Då skulle 1,5- och 2-gradersmålen fortfarande vara inom räckhåll. Om politiken skärps ytterligare inom 5 år vill säga.
Och om det blir tunnsått i New York?
– Då finns en rejäl risk att det inte händer tillräckligt mycket till 2020. Det skulle betyda att det behövs en rejäl mobilisering för att få världens regeringar att agera. För att lyckas med det räcker det inte att trycka på här i FN. Det måste till politiskt tryck på nationell nivå.
En del menar att situationen blivit så allvarlig att forskarvärlden bör deklarera klimatnödläga. Vad tycker du om det?
– I media och på annat håll har det blivit allt vanligare att tala om klimatnödläge eller klimatkris. I forskarvärlden är språkbruket mer neutralt. Många forskare tycker nog att vi befunnit oss i ett klimatnödläge under ganska lång tid. Det som gör läget akut idag är att tiden håller på att rinna ut.
Du tillhör de som håller fast vid att 1,5-gradersmålet fortfarande är möjligt att klara. Hur länge till?
– Knäckfrågan handlar om det fortfarande finns en tekniskt och ekonomiskt trovärdig väg för att kunna få ner utsläppen tillräckligt snabbt. Alla vet att vi ligger väldigt nära vad som är möjligt. Men det finns ingen skarp gräns. Det som händer är att det blir allt dyrare och krävs allt mer science fiction-lika åtgärder för att klara av det.
