Förra året var ökningen av koldioxidnivårerna i atmosfären den högsta sedan mätningarna introducerades 1958 och hela 86 procent kraftigare än 2022. Eftersom utsläppen under samma år inte ökade lika dramatiskt fanns skäl för att fatta misstankar.

Det var något som inte alls stod rätt till i det naturliga kretsloppet.

Ett internationellt forskarlag tog sig an uppgiften att få klarhet i vad ökningen berodde på  – och publicerade nyligen en rapport som borde skaka om världens ledare i grunden. 

Kolsänkor – alltså exempelvis hav, skogar, myrar och jordbruksmark – är våra mest trogna allierade i kampen mot den globala upphettningen.

Tillsammans brukar man räkna med att de absorberar runt hälften av alla mänskliga utsläpp av växthusgaser. 

En kraftig kollaps

Forskare har länge varit medvetna om att dessa naturliga kolsänkor inte mår bra och att deras förmåga att absorbera koldioxiden försämras. Men den nya rapporten avslöjar siffror som får många att slänga sig över larmknappen.

Forskarlaget fann att världens naturliga kolsänkor under 2023 kraftigt minskade sin livsviktiga förmåga att lagra kol. Den mängd kol som under året togs upp av världens skogar och mark var nästan nere på noll och även havens förmåga har sjunkit.

Enligt de preliminära resultaten har planetens landbaserade sänkor inte varit så svaga på 20 år. 

Studien visar att den rekordhöga temperaturen under 2023 var den största skurken. 2023 blev det varmaste året som någonsin uppmätts och i många fall gör värme naturen sämre på att sluka koldioxid.

Värmen ledde också  till att den viktiga kolsänkan Amazonas drabbades av torka och Kanada härjades av extremt många skogsbränder, vilket gjorde att mycket kol försvann från naturen och hamnade i atmosfären. 

Torkan gör skogen svagare. Och stora delar av skogen har skadats av angrepp av granbarkborren och av stormar och bränder.

Även oceanerna, som är naturens största kolsänkor, visar tecken på att absorbera mindre kol och försvagas snabbare än väntat, enligt experterna.

Torka och skogsbränder

Forskarna bakom studien poängterar att den dramatiska nedgången av koldioxidlagring är tillfällig; planetens naturliga klimathjältar kan kurera sig och återgå till en mer normal styrka. Men det finns starka skäl att oroa sig för att liknande kollapser kan drabba sänkorna framöver.

Jutta Holst är föreståndare för det europeiska klimatforskningsnätverket Icos i Sverige. Även hon säger att 2023 var extremt och ett resultat av torka under tidigare år. 

– Torkan gör skogen svagare. Och stora delar av skogen har skadats av angrepp av granbarkborren och av stormar och bränder. Men vi kan samtidigt förvänta oss fler bränder i skogar och fler perioder med extremt torrt och blött väder i framtiden, säger hon.

Behöver vi oroa oss för att kolsänkornas tipping point kan komma tidigare än beräknat?

– Man måste vara medveten om risken.

Avverkning av skogen en bov

En annan oroande rapport kommer från Finland, ett land som har satt ett ambitiöst mål att bli koldioxidneutralt till 2035. När målet sattes baserades kalkylerna på antagandet att Finlands skogar och torvmarker skulle fortsätta fungera som effektiva kolsänkor. Tyvärr har situationen förändrats drastiskt.

Enligt rapporten som släpptes i slutet av förra året har Finlands skogars förmåga att absorbera kol minskat med så mycket som 90 procent sedan 2010. Det har gjort att Finlands skogar och marker nu släpper ut mer kol än de slukar.

Orsakerna bakom den alarmerande minskningen är, enligt forskarna, flera. Dels ökar avverkningen av skogen. Den globala upphettningens effekter, som höjda temperaturer och torka, påverkar också skogarnas hälsa negativt. Dessutom fortsätter torvmarken att användas för energiproduktion. 

Blandade resultat i Sverige

Hur mår då kolsänkorna i Sverige? EU har ställt krav på att svensk skog och mark måste bli bättre på att sluka kol för att klimatmålen ska kunna uppnås. Men i vägen står ökad avverkning och lägre skogstillväxt. Så sent som i veckan erkände miljöminister Romina Pourmokthari i Klotet i P1 att det skulle bli "mycket svårt" för den svenska skogen att nå upp till målen.

De senaste åren har vi sett att den sydligaste stationen, söder om Perstorp i Skåne, har blivit en källa istället för en sänka.

Jutta Holst och hennes kollegor på Icos har observerat svenska kolsänkor på land de senaste åren från sex olika stationer – från Abisko i norr till Perstorp i söder. Stationerna är placerade i såväl myrmark som skog. Hon konstaterar att situationen här är mer komplex än den finländska.

– I Sverige är resultaten mer blandade. De senaste åren har vi sett att den sydligaste stationen, söder om Perstorp i Skåne, har blivit en källa istället för en sänka. 

Första gången stationen rapporterade plus- istället för minusutsläpp var 2019, året efter den stora torkan. Även förra året var utsläppet stort från stationen.

Däremot mår skogssänkorna längre norrut bättre eftersom om de gynnas av det något varmare klimatet – så länge det finns tillräckligt med vatten.

– Så är det även i Finland, att sänkorna mår bättre norrut.

Viktiga medspelare

Hur viktiga kolsänkorna är för att bromsa utsläppen går knappast att överdriva. Kollapsande kolsänkor innebär enorma problem i kampen mot nollutsläpp och upphettning. Inte minst för att dilemmat inte har tagits med i beräkningen i tidigare klimatmodeller och strategiska mål för en minskning av utsläppen.

– Det ser likadant ut överallt. Jag vet inte någonstans där detta finns med i kalkylen. 

Vad skulle då hända om upptagningsförmågan av våra kolsänkor fortsätter att minska? Jutta Holst analys går helt i linje med resultatet i den nya forskarrapporten: Våra politikers förslag för att minska utsläppen är inte ens i närheten av de stora kolsänkornas effektivitet.

– Om detta fortsätter förlorar vi skogen som medspelare i att försöka få bort koldioxid från atmosfären. Då måste man snabba på att få ner utsläppen på andra håll, säger Jutta Holst.

Anna-Maria Carnhede

Här är våra viktigaste kolsänkor

Skogen 

Skogen är en extremt viktig kolsänka. Endast Sveriges skogar slukade under 2022 hela 38 miljoner ton koldioxid. Samma år låg Sveriges sammanlagda utsläpp på 45 miljoner ton. 

Skogens ålder, avverkning och skogsbruksmetoder påverkar  förmågan att ta upp kol. Skogsbränder och skadedjursangrepp kan också göra att mer kol släpps ut än lagras.

Det tar tid – mellan 8 och 13 år enligt studier – innan en nyplanterad skog åter blir en kolsänka. Kalavverkning leder till att marken läcker stora mängder växthusgaser under flera år efter avverkning.

Eftersom en stor del av virket används till kortlivade produkter som sedan förbränns, leder processen till snabba ökade utsläpp av koldioxid.

Tropisk regnskog

Tropiska skogar – som exempelvis Amazonas – binder enorma mängder kol som skulle hota jordens klimat om det kom ut i atmosfären. När Amazonas skövlas eller brinner frigörs stora mängder kol. Varje år absorberar Amazonas ungefär 430 miljoner ton kol, vilket motsvarar åtta gånger så mycket som Sveriges utsläpp, enligt Naturvårdsverket. En ny internationell studie (som Svenska Yle har rapporterat om) visar att kolupptaget i de tropiska skogarna har minskat med tiden, både i Amazonas och på den afrikanska kontinenten. Forskare uppskattar att Amazonas kan gå från att vara en kolsänka till att bli en kolkälla redan år 2035. 

Våtmarker

Våt- eller torvmarker fanns det massor av i Sverige. Under 1800-talet fram till mitten av 1900-talet försvann stora delar av detta landskap när man ville skapa jordbruksmark eller öka produktiviteten i skogen. Sjöar sänktes, kärr och mossar dikades ur eller fylldes igen och havsvikar vallades in. Resultatet? 75 procent av alla större våtmarker nedanför fjällen påverkades. Våtmarker med torvbildning kan aktivt binda kol i sin vegetation. I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp från dränerade torvmarker på nästan 12 miljoner ton växthusgaser. Det är mer än de årliga utsläppen från Sveriges personbilstrafik, enligt Naturvårdsverket.

Jordbruksmark

En lite mer bortglömd kolsänka är jordbruksmarken, som står för cirka 2-7 miljarder ton koldioxid per år globalt och som dessutom ökar. Med rätt brukningsmetoder har den potential att öka än mer, enligt exempelvis Naturskyddsföreningen. Samma åtgärder som är bra ur andra miljöavseenden ökar nämligen också jordbrukets förmåga att ta upp kol. Så, ju fler gårdar som drivs ekologiskt – desto sundare kolsänkor. 

Hav

Havet – världens starkaste kolsänka – har en enorm förmåga att binda kol och spelar en avgörande roll i det globala kolkretsloppet. Enligt analyser står haven för så mycket som 90 procent av all kollagring och cirka 25-30 procent av människans utsläpp tas om hand av havet. En alldeles fantastisk biologisk pump transporterar kol från ytan till djuphavet genom att organismer tar upp kol, dör och sjunker till botten. Ett stort hot mot havets slukförmåga av kol är  varmare havsvatten och förstörda ekosystem. Förmågan kan också påverkas av ändrade strömmar i havet. Havets förmåga som kolsänka kan mycket väl minska i framtiden.

Icke-naturliga sänkor, CCS

CCS-teknik räknas som en artificiell kolsänka. Såväl EU-komissionen och Sveriges regering hör till dem som talar sig varma om CCS-tekniken. En kritik mot CCS är att den minskar utsläpp efter att de har producerats. Tekniken sopar alltså bara problemen under mattan istället för att få dem att upphöra. Många internationella CCS-anläggningar används också för att kunna utvinna mer olja och gas och fungerar på så sätt som en grönt alibi för fossilindustrin. Precis som kärnkraft dras även CCS med förvaringsproblem och risk för läckor. CCS  har dessutom kritiserats för att vara om dyrt och resurskrävande, samtidigt som klimatkrisen är akut och alla lösningar behövs.

RÄTTELSE: Mellan 2022 och 2023 ökade naturligtvis inte halten av koldioxid med 86 procent i atmosfären. Rätt ska vara att ökningen av koldioxid i atmosfären 2023 var 86 procent kraftigare än ökningen året före. Några ord blev omkastade och missvisande. Vi ber om ursäkt för misstaget.