Läraren: ”Då kommer jag inte vara kvar”

Både Martina Ekman och Richard Furukvist jobbar som lärare i nordöstra Göteborg. Martina på en förskola i Kortedala och Richard i årskurs sju till nio på Lövgärdesskolan. Det är en del av staden där många ny­anlända hamnar. Ibland efter att ha fått uppehållstillstånd, ibland i väntan på besked, och ibland efter att ha fått avslag. När Martina Ekman läste om förslaget och förstod att det kan bli krav på att informera polisen om några av de här barnen blev hon arg.

– Det är så himla dumt. Vi jobbar jättemycket med att skapa förtroende med föräldrarna. Ska vi då göra polisens jobb? Nä, aldrig i livet! Blir det verklighet kommer jag inte vara kvar.

Du kommer sluta som ­förskollärare i så fall?

– Ja. Jag skulle inte kunna följa den lagen. Det går helt emot det som är bäst för barn­en. Så i så fall skulle jag väl få göra något annat.

Även Richard Furukvist tror att det skulle vara svårt att jobba som lärare om det ingår att behöva informera polisen om elever.

– Vår uppgift som lärare är att bygga relationer med eleverna, och sedan försöka använda relationen för att främja elevernas kunskaps­inhämtning, så att de ska kunna maximera sin potential att bli bra samhällsmedborgare. Om vi får anmälningsplikt försvinner allt det förtroende som krävs för att vi ska kunna göra vårt jobb. Jag skulle ­behöva ifrågasätta mitt yrkesval om den här anmälnings­plikten införs.

Anfall från flera håll

Att skolan är en plats där elever och föräldrar kan vara trygga och känna att de litar på lärare och övrig skol­personal tror han är avgörande – och inte bara för kunskaps­inhämtningen.

– Bland många i den här delen av staden finns redan en känsla av att vara övervakad. Många litar inte på social­tjänsten till exempel. Med det här blir det som att man anfalls från ytterligare ett håll. Den här utvecklingen, att sätta hårt mot hårt, löser inga problem. Som lärare vill jag inte vara en del av det.

Martina Ekman tror att anmälningsplikt även skulle drabba de yngre barnen och deras familjer. Också hon påpekar att förtroendet är helt avgörande.

– Om barn far illa så är det klart att vi ska anmäla, då ser vi till barnens bästa. Men att vi skulle bli någon slags kontrollmyndighet, det skulle ju bara göra att familjer inte litar på oss och inte vågar ha sina barn på förskolan. Och vilka drabbas då? Jo, det är ju barnen.