– Om man i begreppet cirkulär ekonomi lägger en omställning mot radikalt högre resurseffektivitet så är den helt nödvändig som en del av lösningen på de flesta miljö­problem vi har idag. Förlusten av biologisk mångfald är till exempel en konsekvens av vår ­resurshantering, säger Ann-Charlotte Mellquist, seniorforskare på forskningsinstitutet Rise.

Miljoner ton e-skrot

Men omställningen går trögt, särskilt när det gäller elektronik, idag orsak till den snabbast växande avfallsströmmen i världen. I Sverige är vi hyfsat duktiga på att återvinna sådant avfall, men globalt ser det värre ut. Förra året genererade världen 57,4 miljoner ton så kallat e-skrot, en siffra som växer med ungefär två miljoner ton per år. 

Det handlar om mikrovågs­ugnar, mobiltelefoner, radioapparater, kylskåp, skärmar, trådlösa routrar, datorer – elektronik som så fort den anses uttjänt, förbrukad, otillräcklig eller för tidsandan opassande åker ut med strömsladden före.

Med ned i soporna åker lika många miljoner ton plast, aluminum, stål, guld, silver, ­platina, koppar, palladium, ­nickel, bly och kvicksilver.

Halva klimatpåverkan

Konsekvenserna är påtagliga. Enligt Ann-Charlotte Mellquist står hanteringen av material och resurser under hela deras livscykel för ungefär 50 procent av vår totala klimatpåverkan.

En del av problemet kan vi konsumenter lastas för. Även om just svenskar ligger före många andra länder när det kommer till återvinning är det stora mängder e-avfall som aldrig tas om hand. Jämfört med till exempel burkar och pet-flaskor är vi sämre på att lämna tillbaka e-avfall till återvinning.

– Panta har vi gjort sedan årtionden så det är inte så konstigt. Elektronik är något som man tänker att man ska äga och sen inte bry sig om när tillverkaren lanserar en ny version. Den kraftiga tekniska utvecklingen har också lett till mycket nya produkter på marknaden. Men med tanke på alla värdefulla och sällsynta metaller som används i apparaterna är det otroligt viktigt att vi förlänger livslängden på produkterna, till exempel genom att återanvända och sen återvinna dem, säger hon.

EU har nyligen sjösatt en handlingsplan för den cirkulära ekonomin. Hur viktig pusselbit är det för den cirkulära ekonomins framtid?

– Väldigt viktig, tror jag. Som statement om inte annat, för att pressa på åt det hållet. Och EU:s nya rapporteringsdirektiv om hållbarhet CSRD (som kräver av större och av ett urval mellanstora och mindre företag att de redovisar sin sociala- och klimatpåverkan och börjar gälla 2024, red:s anm.) kommer att bli ännu viktigare.

Hur agerar Sveriges regering?

– Inte drivande just nu i alla fall. Momssänkningen vid reparationer som infördes av förra regeringen – där elektronik i och för sig inte ingick – är borttagen. Det är en markering åt andra hållet. Men jag tror inte det finns något grundläggande motstånd mot att hantera resurser mer effektivt. De har bara inte förstått sambanden, den starka kopplingen mellan till exempel klimat och resursfrågan.

Trots detta är hon hoppfull inför den omställning som är nödvändig.

– Vi kommer att tvingas till det, men vägen blir gropigare ju längre vi väntar.

Otydlig definition

Samtidigt lyfts det fram ett varningens finger i debatten om den cirkulära ekonomin. Kritiker anser bland annat att begreppet är vagt definierat. 

– Otydligheten öppnar för ”cirkulär washing”. När är ekonomin cirkulär? Räcker det med regler om reservdelar? Eller med regler om standardladdare för mobiler?

Det säger Hervé Corvellec, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet. Han vänder sig inte mot den cirkulära tanken i sig – utan mot att många producenter verkar anamma begreppet för att sälja mer.

– Man ska ha cirkulära materiella flöden. Det låter bra och ingår i kretsloppstänkandet. Men när man kollar på vad som görs är det oklart var cirkeln finns. Hur omfattande är det cirkulära, hur många gånger kan något cirkuleras, med vilken energi? Vad vi vinner på vissa cirkulära lösningar blir väldigt diffust. Titta på EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi – då ser du tydligt att det används som en tillväxtstrategi. Om målet är att få ekonomin att växa, då har man kommit långt från cirkulära flöden, säger han.

Även återvinningsindustrin får sig en släng av sleven. För det är en sak att samla in e-avfall och en annan att återvinna det.

– Hur vet vi att avfallet efter några led inte hamnar hos folk som sitter på en pall och hackar sönder saker med en liten hammare, och som när de är klara har genererat en massa avfall som landet inte har infrastruktur att ta hand om? 

Hur hoppfull är du inför att ekonomin blir optimalt cirkulär?

– Om vi säger att den cirkulära delen av ekonomin – som idag kanske står för 15 procent av ekonomin – växer med många procent varje år parallellt med den linjära som växer med några få så kommer det att ta decennier innan den kommer ifatt.