På onsdagen presenterade hon sin plan för hur detta ska gå till. Inför blixtrande kameror berättade hon om kommissionens nya "kompass", som beskrivs som unionens ledstjärna i den ekonomiska politiken de närmsta fem åren.

Innehållet i strategin har fått gröna krafter att slå bakut. 

För att rusta unionens konkurrenskraft anser kommissionen att sådant som anses vara onödig byråkrati och överreglering kraftigt måste minska. “Denna kommission kommer att genomföra en aldrig tidigare skådad förenklingsinsats”, konstateras det i kompassen. 

Ett av de områden som anses vara i akut behov av avbyråkratisering ingår i unionens gröna giv, det vill säga den uppsättning regler som utformats för att få EU att nå målet om nettonollutsläpp till 2050. 

Det finns ingen marknadskonkurrenskraft på en död planet.

Framförallt riktar kompassen in sig på kraven på företag att sätta mål för, dokumentera och rapportera sitt hållbarhetsarbete, som kommissionen anser tynger företagen och försämrar deras konkurrenskraft internationellt.

Riskerar att ”cementera” Europa

Christian Schaible är policyansvarig för EEB, European environmental bureau, Europas största nätverk av miljöorganisationer. Han befarar att kompassen för klimatarbetet på fel kurs. 

– Det finns ingen marknadskonkurrenskraft på en död planet, poängterar han.

Även Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin anser att kompassen visar unionen i fel riktning. Enligt henne innebär den både en försvagning av klimatregelverket och EU:s konkurrenskraft.

– Det största problemet är att kompassen framställer den gröna given som ett hinder för EU:s konkurrenskraft och inte som den enormt stora möjlighet som den faktiskt innebär, säger hon.

Regelförenklingar

Regelverken som i sammanhanget anses vara i behov av att förenklas har krångliga namn. Taxonomin är ett av dem. Dess syfte är att ge insyn i vilka verksamheter som sysslar med hållbar finansiering. Regelverken CSRD och CSDDD är två andra. Båda syftar till att förmå EU:s företag att arbeta med Parisavtalets mål för ögonen och båda har kritiserats för att vara en börda för företagen.

För Vänsterpartiets parlamentariker Jonas Sjöstedt är det tydligt att kompassen är ett led i den inbromsning av EU:s klimatarbete som har skett den senaste tiden.

– Regelförenklingar är kodspråk för mindre krav på företagen och sänkta ambitioner på klimat- och miljöområdet. Om man inte rapporterar vad man gör blir det svårare att veta om man gör det. Så enkelt är det. 

"Lyssna på industrin"

EPP-gruppen i parlamentet, alltså den konservativa och kristdemokratiska partigrupp som såväl M och KD som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillhör, har gått ett steg längre i sitt försök att försvaga EU:s klimatregler. Nyligen formulerade partigruppen ett dokument där den argumenterade för att dra ner miljökraven radikalt för företagen. EPP vill också pausa EU:s nya koldioxidgränsskatt i minst två år. 

Trots att den nya konkurrenskompassen lovar att EU kommer att ”hålla kursen” när det gäller klimatarbetet visar dess utformning, enligt både Jonas Sjöstedt och Isabella Lövin, en oroväckande högergir i EPP-gruppens riktning i klimatpolitiken.

– Det är den mest väl-lobbade partigruppen av alla. De går industrins ärenden, säger Jonas Sjöstedt.

Samtidigt betonar han att industrin inte är enig vad gäller synen på den gröna politiken.

– Stora delar av industrin vill fortsätta klimatomställningen.

Även Isabella Lövin anser att det är viktigt att vara mer lyhörd för vad industrin egentligen vill:

– Vägen till konkurrenskraft är inte att göra som USA och tillåta ny miljöförstöring, tvärtom – EU:s industri gynnas av att gå en annan väg, säger hon.

Bilindustrin ett exempel

Moderaten Tomas Tobé, vice ordförande för EPP-gruppen, förklarade nyligen för Sveriges radio att partigruppens sänkta klimatambitioner syftar till att skapa ett “andrum” för Europas företag.

Det är ett resonemang som varken Isabella Lövin eller Jonas Sjöstedt köper. 

– Företagen är rädda för att vi ska backa om klimatmålen och att den gröna given inte ska fullföljas. Det skulle skapa en väldigt otrygg miljö för dem och deras investeringar, säger Isabella Lövin och nämner bilindustrin som ett exempel:

– Där har industrin halkat efter på grund av att man har kämpat med näbbar och klor för att inte behöva göra omställningen i tid. Nu sitter man och tittar på när Kina spottar ur sig elbilar i en rasande takt. Felet är inte för mycket regelkrångel, felet är att man inte ställt om och satsat på innovation.

Tydliga bakåtsträvare

Jonas Sjöstedts anser att det blir allt mer uppenbart att von der Leyens och Ulf Kristerssons politiska familjer har blivit en stor bromskloss i klimatarbetet. 

Som exempel nämner han EPP-gruppens vilja att göra EU:s klimatpolitik till ett tak för hela unionen, där de enskilda medlemsländernas miljölagstiftning inte får vara skarpare än EU:s gemensamma. Han nämner också den tydliga viljan att stoppa förbudet mot fossilmotorer som planerats till 2035:

– Det har blivit tydligt att de sneglar på en allians med extremhögern. Inte bara för att stoppa ny miljölagstiftning utan också för att rulla tillbaka den som redan finns.  Det har aldrig varit så viktigt att sitta i miljöutskottet som nu.