– Jag måste bara trycka i mig lite käk innan nästa skypemöte med ett universitet i Berlin, säger Andreas Malm genom skärmen.

Han är känd som superaktivisten med smak för kravaller som luftar däck på suv:ar, försvarar Hamas och kedjar fast sig på landningsbanor. Med doktorsavhandlingen, utgiven som boken ”Fossil Capital” (2016), blev han också en internationellt omnämnd humanekolog och tungviktare i klimatdebatten.

Under vår intervju triggas han av en fråga om leninismens auktoritära drag. Högerhanden åker fram, som hållandes en osynlig taktpinne, och han står där ensam och gestikulerar rakt in i sin laptop. En scen som blivit det nya normala i coronasamhället.

Skidor i alperna

I våras, när pandemin slog till med full kraft mot norra Italien, var Andreas Malm på skidsemester i en dalgång i närheten. Något senare genomled han, sambon Shora Esmailan, journalist och författare, samt deras två barn flera månader av hård lock down i en liten lägenhet i Berlin. Under instängdheten lyckades han ändå få ur sig boken ”Corona, Climate and Chronic Emergency” som ges ut inom kort. Det är en av fyra böcker som kommer bära Andreas Malms namn inom de närmsta halvåret.

– Det har blivit lite mycket på sista tiden. De där böckerna är drivna ur någon slags känsla av att det går åt helvete.

Är det därför coronaboken bitvis är närmast biblisk med rader om apokalypsens ryttare och farsoter som gräshoppssvärmar, stundtals episkt mörk?

– Den här tiden är ju episkt mörk. Insektssvärmarna är inte bara en metafor från Bibeln. De är ju reella på Afrikas horn – det här året. Det var inte för att jag satt instängd som det dök upp bibliska drag. Det gör det ganska ofta när jag skriver. Jag kommer från en djupt biblisk familj. Det är inget som försvinner.

Kristet kollektiv

I begynnelsen varde gud och linsgrytor. Han växte upp med sin bror och föräldrar i ett kristet kollektiv. Sedan flyttade de ut på landet till den lilla västgötska orten Vårgårda där föräldrarna arbetade som lärare på en flyktingförläggning. Det var tidigt 90-tal och kommunen var ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen. Ett gäng skinnskallar, ledda av en lokal SD:are, trakasserade Andreas Malms kompis Kim, nyanländ från Kenya.

– De kastade frukt på honom i matsalen och så vidare. Jag var inte modig nog att stå upp mot de här nazisterna. Men jag gick till rektorn och var sedan livrädd för att de skulle få veta. Det här drog in mig i tankar om rasism.

Han lyssnade ”jättemycket på hiphop”, sköljdes med i vågen av upploppen i Los Angeles, Malcolm X-filmen och bildandet av Antifascistisk aktion (Afa). I april 1994 arrangerade han och några andra en antirasistdemonstration. Den då 17-årige Andreas Malm gjorde medial debut i Göteborgs-Posten med ett långt resonemang om ”institutionell rasism”.

– En världsordning där de som är rika och har makt är de som har vit hud. Rasism finns över hela världen. Den finns i USA och den finns i Sverige där invandrargrupper hör till dem som har det sämst ställt, sa han till reportern.

Rasistisk dimension

Kompromisslös antirasism och engagemang för världens fattiga löper som en röd tråd. Tematiken finns i böckerna ”Bulldozers mot ett folk” (2002) om den Israeliska statens apartheidliknande ockupation samt ”Hatet mot muslimer” (2009). Men även klimatfrågan, som dominerat hans arbete i snart 15 år, har en rasistisk dimension.

I höst ger han och Zetkin-kollektivet ut en bok som undersöker kopplingarna mellan extremhögern och klimatförnekelse. Men även i den nu aktuella coronaboken skriver han hur ”kriget” mot covid-19 anspelar på klassiska nationalistiska strömningar där folket tar skydd bakom staten: ”Men ett krig mot koldioxid ligger utanför den mallen. Det hade varit ett krig för sina egna intressen och utländska andra. Först och främst, hade det varit ett krig för de fattiga.”

– I en värld där vita människor liv strukturellt värderas högre och icke-vita människors liv strukturellt värderas mindre och den globala uppvärmning framför allt slår mot icke-vita är det inte konstigt att vita i väst anser att det inte är ett problem för oss.

Han nämner ett uttalande av SD-toppen Martin Kinnunen, precis innan värmeböljan 2018, om att de inte prioriterar frågan för att det är ett problem för utvecklingsländer.

– Det är ett att sätt artikulera en strukturell fördelning av klimatfrågans effekter som jag inte tror går att koppla bort från rasism, säger Andreas Malm.

Men i pandemins initiala skede var situationen omvänd. Det kan förklara varför staterna reagerade så snabbt och till synes kraftfullt mot pandemin.

– Det har att göra med vilka som föll offer för problemet. När pandemin bröt ut ut i Kina, eller Iran hände inget. Det var först när den nådde norra Italien som våra regeringar fick panik. Smittan slog mot välmående skidorter, kändisar, kända politiker som Boris Johnson och Jair Bolsonaro.  Det är personer som aldrig personligen varit nära att drabbas av den globala uppvärmningen.

Slog ner som en blixt

Pandemin beskrivs av vissa som ett utslag av ren och skär otur. Viruset slog ner som en asteroid eller ett åskväder. ”Pandemin är verkligen meningslös. Den kom, den drabbar oss, den kommer att försvinna. Och det betyder inget särskilt”, skriver Dagens Nyheters Magnus Västerbro. Problemet är att det inte stämmer, säger Andreas Malm och räknar upp hiv, ebola, sars. En majoritet av alla infektionssjukdomar som drabbar människan har sitt ursprung i vilda däggdjur. Det kallas zoonotic spillover, zoonotisk spridning.

– Det är ett symptom på den stora ekologiska krisen som forskningen talat om i flera år. Men i mycket lägre tonart.

Det är en skrämmande tanke att det ute i det vilda vilar mängder av virus som kommer ge upphov till framtida pandemier.

– Min läsning av tillgänglig forskning är att alla drivkrafter som skapar den här typen av epidemier och pandemier är i full rullning utan tecken på att saktar ner. Det finns inga tecken på att stater och regeringar försöker rikta in sig på de här drivkrafterna med undantag för Kinas förbud mot handel av vilda djur. Den centrala drivkraften är skogsskövling, framför allt i tropikerna. Den drivs av att varor exporteras till nordliga breddgrader. Om vi vill att trenden ska brytas måste vi stoppa import av kött från Amazonas till Europa. Och kraftigt minska importen av kaffe och choklad.

Då blir det uppror.

– Javisst. Men mängderna kaffe vi konsumerar måste reduceras.

Det räcket inte ens med att begränsa varu­importen. All ny fossil infrastruktur måste stoppas. Inga fler raffinaderier, inga nya motorvägar eller flygplatser.

– Bara det är extremt radikalt och går rakt emot de trender som faktiskt utspelar sig på marken. Det är det uppenbara att börja med. Sedan måste vi börja ta bort all fossil infrastruktur och ersätta den med annat. Och göra det väldigt, väldigt snabbt.

Drar paralleller till 1917

Anarkister inser inte vikten av en stark stat. Socialdemokratisk reformism är för långsam och fungerar dessutom dåligt under hård press. Andreas Malm förespråkar istället en samhällsmodell han kallar för ekologisk krigskommunism och nämner franska Total, ett av världens största oljebolag.

– Alla vet att klimatfrågan kräver att all olje- och gasutvinning upphör. Jag är för att man nationaliserar Total och omvandlar bolaget till att ta ner koldioxid från luften snarare än att släppa ut.

Han drar paralleller mellan samtiden och den akuta situation som bolsjevikerna befanns sig i efter den ryska revolutionen 1917.

– De hade blivit fråntagna all kol och olja vilket Lenin och Trotskij inte var glada över, tvärtom. Sovjet fick byggas med icke-fossila bränslen, framför allt ryskt trä. Det förekom en massa grymheter och oförsvarliga våldsdåd under inbördeskriget som jag absolut inte vill upprepa. Krigskommunism är, precis som andra världskriget, en metaforisk modell där substansen är: Vi befinner oss i ett nödläge som håller på att bli kroniskt därför att den ekologiska krisen staplar den ena katastrofen på den andra.

En kritik mot leninismen är att en upplyst elit påtvingar åsikter på resten av folket. Det finns väl ändå stor risk för ett demokratiskt underskott i den samhällsomvälvningen?

– Jag är medveten om att det finns auktoritära drag i leninismen som är omöjliga att försvara. Och jag skulle inte stå bakom de inskränkningar i yttrandefrihet eller flerpartisystemet som bolsjevikerna gjorde. Argumentet är inte att en liten grupp ska ta över staten och tvinga människor att göra saker de inte vill. Men stater behöver, i det akuta nödläget vi står inför, göra väldigt djupa ingrepp i hur våra ekonomier fungerar. Visst finns risken att det kan leda i auktoritär riktning. Det måste bemötas med olika typer av folklig motkraft och liknande.

Är Preemraff vår tids vinterpalats som ska stormas?

– Preemraff är den viktigaste striden för klimatrörelsen just nu på kort sikt. Men om vi skulle vinna ligger inte plötsligt makten i arbetarklassens händer i Sverige som den gjorde efter att vinterpalatset hade stormats.

Vad kommer hända om regeringen tillåter utbyggnaden av Preemraff?

– Risken är att rörelsen kommer går ner sig i förtvivlan. Nu ska jag inte begå några lagbrott – men klimat­rörelsen måste lära sig att eskalera och vrida upp sin taktik.

Extinction rebellion gjorde nyligen en del fredliga aktioner i Stockholm. Enligt vad jag såg i deras livesändningar var det mest aktivister som satt på asfalten och sjöng ”Idas sommarvisa”.

– Jag har personligen svårt för Extinction rebellions estetik. Men de har åstadkommit väldigt mycket.

Ingen tid för sång

I ”How to Blow Up a Pipeline”, en annan av ­Andreas Malms böcker som strax kommer ut, efterlyser han en radikalisering av miljörörelsen. Färre blommor till polisen och mer bottenlös ilska mot den fossila domedags­maskinen. Han går till hårt angrepp på den strategiska pacifismen som är central i Extinction rebellion och andra samtida klimatrörelser. En dominerande idé är att rörelser som går bortom totalt icke-våld och börjar slå sönder saker automatiskt kommer tappa folkets stöd.

– Det är omöjligt att driva tesen att de inslag av egendomsförstörelse som förekommit i Black lives matter-rörelsen har stått i motsats till massdeltagandet. Det är precis tvärtom. BLM blev en massrörelse efter stormningen av polisstationen i Minneapolis. Det klimat­rörelsen behöver är något liknande som kickar igång allt. Det finns ganska många fossila polis­stationer att storma. Bränderna i Australien kommer komma igen och igen och igen. Vi kan inte fortsätta sitta på gatan och sjunga ”Idas sommarvisa”.

– Det handlar inte om att jag ska skicka en armé och skjuta av direktörerna på Exxon och andra fossilbolag. Det handlar om att mobilisera i motsättning till de krafter i samhället som driver oss djupare och djupare in i katastrofen.