Scenografin är avskalad, färgerna en gråskala. Istället är det fyra personligheter och deras öden, tankar och dilemman som tar all plats. De är den tidigare miljö- och energiministern Birgitta Dahl (S), den amerikanske miljölobbyisten Rafe Pomerance, Extinction Rebellion-aktivisten Sandra samt ledaren för det svenska Bensinupproret, Peder Bokenhielm.
Manuset bygger helt på intervjuer med verkliga förlagor. Rafe Pomerance engagerar sig i slutet av 1970-talet, efter att ha läst om växthuseffekten i oljebolagens rapporter. År 1989, på en ministerkonferens i Noordwijk, Nederländerna korsar hans vägar Birgitta Dahls. Redan då förstår många att faran med klimatförändringar till följd av växthusgaser. Ministrar från 68 länder samlas för att anta ett bindande ramverk om att minska koldioxidutsläppen. Det lyckas nästan – i sista stund saboterar USA och dess allierade mötet. Frågan skjuts på framtiden, och därmed blir den allt svårare att lösa. Över hälften av utsläppen av koldioxid sker efter 1990. Istället för att ställa om låser världen in sig i ett allt större beroende av billiga fossila bränslen.
Det är den verklighet som klimat- och drivmedelsrebellerna Sandra och Peder Bokenhielm lever i knappt 30 år senare. De svenska skogarna brinner, utsläppskurvorna skenar – samtidigt startar Bensinupproret som kräver lägre bränsleskatter. På bara några månader samlar man en halv miljon svenskar i sin Facebook-grupp. Många känner igen sig i kritiken av den svenska klimatpolitiken som orättvis och ineffektiv. Tvåbarnsmamman Sandra, å sin sida, ser panikslaget att politikerna inte vågar ta i klimatfrågan. Hon gör sig redo att gripas av polisen i akter av civil olydnad – till priset av sitt äktenskap.
Rättvisa är centralt
Revolution lyckas att på lite drygt en timme visa upp klimatet från en mängd infallsvinklar. Tillsammans ger de en helhetsbild av de utmaningar som samhället står inför. Men verkets största bedrift är att öppna upp för klimatsamtal som överbryggar skiljelinjerna i samhället.
Peder Bokenhielm vill helt andra saker än de övriga i verket – eller vill han verkligen det? Drivkrafterna hos dem som är med i Bensinupproret och Extinction Rebellion är inte helt olika. Båda lägren värnar om rättvisa, även om de definierar den på olika sätt. Är det verkligen omöjligt att tänka sig en rättvis omställning?
Engagemangets pris
Det räcker så klart inte med ett öppet samtal för att klimataktivister och -skeptiker ska enas. Enligt en rapport av Oxfam och Stockholm Environment Institute behöver den fattigaste halvan av svenska folket minska sina utsläpp med ungefär hälften om Sverige ska klara 1,5-gradersmålet. Men efter att ha sett föreställningen postade den verklige Peder Bokenhielm i upprorets Facebook-grupp och uppmanade andra att bege sig till Kulturhuset.
Parallellt bär ”Revolution” på ett annat budskap. Redan 1988 presenterar Birgitta Dahl en samlad miljö- och energiproposition som ska göra Sverige fritt från uran och fossila bränslen. Nu gäller det ”bara” att få igenom den. Birgitta Dahl håller på att jobba ihjäl sig, hon går på alla möten och konferenser, hon litar inte på att andra i de beslutsfattande – i princip alla män – kommer att driva på för en energiomställning. Att känna sig oumbärlig är en väg rakt in i utbrändhet, men tyvärr har Birgitta Dahl rätt. När hon till slut går med på att läggas in på sjukhus för en rosfeber som spridit sig till underlivet tar statsminister Ingvar Carlsson (S) ifrån henne energiministerposten. Rune Molin tar över – och sätter stopp för planerna på en energiomställning. Birgitta Dahls öde illustrerar priset för att engagera sig, och priset för att låta bli.
