Johan Biärsjö började köpa in humlor när han började odla i odlingstunnlar. Bin har de alltid haft på gården, men eftersom de inte är aktiva förrän det är 15 grader behövs humlorna under tidig vår.
Bild: Izabella Rosengren, Yana Fefelova/Shutterstock (montage)
Dagens ETC
Antalet kommersiella humlebon som sätts ut av svenska frukt- och bärodlare har ökat det senaste decenniet.
Anledningen är att antalet vilda humlor inte räcker till för att pollinera allt som odlas. Men processen är inte riskfri och kan påverka vilda humlor negativt.
Vinden viner över fälten på den sydsvenska landsbygden, men inne i odlingstunnlarna är det stilla och varmt. Tills Johan Biärsjö håller på att snubbla över ett humlebo utsatt mellan raderna med jordgubbsplantor. Taket på kartongen som är humlornas bo flyger upp och det börjar surra intensivt i den lilla lådan. En humla flyger ut för att kolla läget, men lugnar sig snabbt när Johan Biärsjö, ägare till landsbygdsföretaget Hallongården, kvickt stänger locket.
– Skulle det ha varit ett bisamhälle skulle vi inte ha kommit undan så lätt, säger han och tar ett steg tillbaka.
Bin mer kräsna än humlor
En humla susar förbi och styr skickligt in i boet efter att ha varit ute och samlat in pollen. Egentligen föredrar de nektar, men när Dagens ETC är på besök är det ännu tidigt på säsongen och då finns det främst jordgubbsblommor att tillgå. Det är också jordgubbarna som är den främsta anledningen till att Johan Biärsjö började att köpa in humlesamhällen för drygt tio år sedan.
– När jordgubbarna börjar blomma är få naturliga pollinerare igång. Bisamhällena har inte fått upp sin population så tidigt på året, men humlorna är igång och jobbar och dessutom en stor del av dagen. Bina är mer kräsna och börjar inte jobba förrän det är över 15 grader ute.
Dessutom, menar han, är humlor lättare att hantera än honungsbin. De är förvisso inte lika många i ett samhälle – cirka 250 stycken i ett bo på 30x30 centimeter medan ett bisamhälle innehåller flera tusen individer. Men de ställer inte samma krav på miljö och klimat.
Johan Biärsjö inspekterar en jordgubbsplanta där det skymtas början till små bär. Enligt honom är inköpta humlesamhällen en förutsättning för att det ska finnas något att skörda senare på säsongen.
– Får man inte pollinering så blir det inga bär. Det är möjligt att det hade kommit in några naturliga pollinerare ändå, men för att försäkra mig om en skörd så måste jag köpa in humlor.
Bättre pollinering innebär också större bär. Det gäller inte bara jordgubbarna utan även hallonen – anledningen till Hallongårdens popularitet och framgång. Dessvärre blommar hallonen samtidigt som rapsen, vilken är en av humlornas och binas favoritgrödor.
– Rapsen är oerhört attraktiv eftersom den innehåller mycket nektar och så fort den börjar blomma drar alla bin ut till den. Kvar blir hallonen och för att det ska bli några bär måste jag köpa in samhällen, säger Johan Biärsjö.
Konkurrerar om samma mat
Hallongården är långt ifrån ensam om att köpa in humlor. Enligt Joachim de Miranda, forskare i bihälsa vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är så kallade kommersiella humlor mer regel än undantag för majoriteten av Sveriges lantbrukare, framför allt där odlingen sker i växthus eller i odlingstunnlar.
– Det finns alltid ett underskott av vilda pollinatörer för den mängd blommor som odlarna vill ha pollinerade.
Men även om de kommersiella humlorna har en positiv effekt på skörden finns det risker med att så många humlor släpps ut på så kort tid.
Joachim de Miranda leder forskningsprojektet SkandicBuzz, som bland annat undersöker vilken påverkan kommersiella humlor har på sjukdoms- och smittförekomst hos vilda humlor.
– Vi har väldigt lite kunskap om smittspridningen mellan vilda och kommersiella humlor. För de flesta patogener är förekomsten högre hos vilda humlor, men för några patogener gäller tvärtom och vi vet ännu inte vad detta har för betydelse för sjukdomsbildningen hos olika humlearter.
Utöver detta finns också en risk att för många kommersiella humlor utkonkurrerar de vilda humlorna vad gäller föda. Att de konkurrerar om samma föda bekräftades också av forskare vid Lunds universitet förra året.
– Den faktor som styr allt är antalet pollinatörer i relation till antalet blommor som ska pollineras. Det gör inte jättemycket att det finns extra pollinatörer under tiden grödan blommar för då finns det mat till alla, men när den har blommat ut blir konkurrensen stenhård. Hungriga vilda humlor konkurrerar inte bara med kommersiella utan också med varandra.
De vilda humlornas överlevnad på sikt beror enligt Joachim de Miranda främst på landskapets sammansättning. Om det finns gott om vilda blommor utanför den odlade marken blir konkurrensen om födan inte lika hård och fler humlor och bin får en chans att överleva. Det är också viktigt att de kommersiella pollinatörerna endast används under den specifika grödans blomningsperiod, annars ökar genast konkurrensen om födan.
Kollaps efter fyra veckor
Johan Biärsjö vandrar de långa raderna i odlingstunnlarna fram till hallonen vars knoppar precis håller på att spricka. Han berättar att hans humlesamhällen brukar vara tomma efter drygt fyra veckor. Om det innebär att humlorna har dött eller om de har tagits upp av vilda samhällen vet han inte, bara att det inte finns några humlor i kartongerna då.
Han är själv inte orolig över att de kommersiella humlor han köper kan påverka förekomsten av vilda humlor. Åtminstone var han inte det fram tills nu.
– Det hade ju varit intressant att veta hur det faktiskt är, om det sker någon smittspridning bland humlorna och hur mycket de vilda humlorna påverkas.
Det skulle ju förklara varför man numera måste söka tillstånd hos Jordbruksverket för att få sätta ut samhällen. Jag har inte tänkt på det tidigare, säger han eftertänksamt.
