Här ska kolgruvan omvandlas till hippa strandkvarter

På 1960-talet fattade den dåvarande kommunistiska statsledningen i Östberlin att staden Cottbus skulle utvecklas till ett energicentrum. Enorma mängder brunkol började brytas för att förse det annars resursfattiga DDR med energi.

För tio år sedan bröt svenska Vattenfall – som 2002 köpte upp gruvorna och kraftverken i regionen – ännu brunkol i ett stort öppet dagbrott öster om Cottbus. När gruvan stängdes 2015 återstod ett månlandskap. Sandmassor och ett gigantiskt hål i marken

Största konstgjorda sjön

Nu håller det gamla gruvhålet på att förvandlas till landets största konstgjorda sjö: Cottbuser Ostsee. På svenska ungefär: Östersjön i Cottbus.

Med nya bostäder, kontor och kollektivtrafik ska Cottbus växa mot sjön, locka nya invånare och företag. Vid den nya kustremsan planeras ett flott hamnkvarter.

Att anlägga sjön ansvarar energiföretaget LEAG för. LEAG är ett dotterbolag till den tjeckiska koncernen EPH som 2016 köpte kolverksamheten av Vattenfall.

Utfasningen av kolkraften i Tyskland till 2038 innebär stora förändringar för vår region.

Budgeten är satt till 3,6 miljarder kronor, berättar Thomas Koch, geoteknisk chef på LEAG, när vi talas vid på hans kontor.

– Utfasningen av kolkraften i Tyskland till 2038 innebär stora förändringar för vår region. Cottbuser Ostsee är den absoluta tyngdpunkten i stadens utveckling, säger han.

”Hänger på vädergudarna”

För fem år sedan började sjön fyllas med vatten från floden Spree. Till en början gick det trögt. Pumpverket fick stoppas långa perioder för att vattenstånden i floden var för låga.

– Invånarna väntar på sjön och vill att den ska bli klar så fort som möjligt. Vårt dilemma är att vi inte kan ta mer vatten än det som finns, säger Thomas Koch.

En höst och vinter med mycket nederbörd gav emellertid en välbehövlig skjuts. Vattennivån steg hastigt och i mars glittrade för första gången en obruten vattenspegel i den bleka vintersolen. Projektplanen var åter i fas.

Thomas Koch breder ut en karta på kontorsbordet. Pekfingret vandrar över naturskyddsområden, åkrar och badstränder. Det som nyss var ett kraterlandskap. Teknikerna för att återskapa natur och livsmiljöer har blivit allt mer sofistikerade – även om det är omöjligt att helt kompensera för gruvdriftens förstörelse av tusenåriga jordlager.

För att sjön i Cottbus ska bli full behöver vattennivån stiga med ytterligare 1,20 meter. Med mycket regn kan det ske på ett drygt år. Blir väderleken torr kan det ta mycket längre tid.

– Det hänger på vädergudarna, konstaterar Thomas Koch.

Ny chans för bortglömd by

Frågan är om inte livet förändrats allra mest för invånarna i Schlichow. I den lilla byn, en kvarts bussfärd från Cottbus, bor drygt 240 personer. “Dakota Ranch” står det på en skylt. Hästar strövar i ett hägn. Välskötta hus, men ingen direkt lyx.

Vid bygatans slut ligger en förfallen idrottsplats, en pub som oftast är stängd och en gräsbeklädd vall. Inte mycket mer.

Förr fanns långt gångna planer på att gräva bort hela samhället. På andra sidan vallen slet jättelika gruvmaskiner upp brunkol under slammer och damm.

Vi märker redan att vår region blir attraktivare för turister.

Numera ligger den nya sjön precis bakom barriären. Husens värde har stigit och en rofylld tystnad har lagt sig. Havsörnar, grågäss och härfåglar har funnit livsrum i den nya miljön.

Ja, visst råder ett mått av tillförsikt, försäkrar Grit von der Krone, Frank Sidon och Jürgen Schökel – en trio engagerade i byns medborgarförening.

– Vi märker redan att vår region blir attraktivare för turister. När man tog en söndagspromenad här för tio år sedan var man närmast ensam med naturen. Nu är det verkligen mycket cyklister här, säger Grit von der Krone.

Runt hela sjön kommer det att gå en cykelled.

– Vi har ju en pub där nere, men vi är för få här i byn för att den ska bära sig. När turismen ökar är vår förhoppning att det kan bli ruljans igen, säger Jürgen Schökel.

Risken är att det kommer att dröja. Bakom vallen har delar av strandområdet kollapsat och rasat ner i vattnet. Ett hårt bakslag som varken Schlichow eller LEAG räknat med. Sedan raset skiljer ett metallstängsel byborna från vattnet och arbetet har inletts med att riva hela vallen för att bygga en ny strandlinje. Det beräknas ta två år.

För byn Schlichow är det bara att vänta. Det måste vara frustrerande? Trion från byföreningen avfärdar frågan, sansat och vänligt.

– Jag räknar med att det kommer att ta tio år innan allt är på plats, slår Frank Sidon fast.

Det gäller att hålla blicken på nästa delmål, framför Jürgen Schökel.

– När vi får fri sikt från bygatan ner över sjön – då får vi ha en fest här.

Problem med vattenbrist

Uppslutningen bakom den nya sjön är stor i Cottbus. Runtom i staden ser man anslag och affischer, nära torget i gamla stan har entusiaster öppnat en hamnbyrå.

Likväl finns tveksamheter. Cottbus är en del av Lausitz, en torr region som kämpar med vattenbrist. Klimatorganisationer varnar för omfattande avdunstning och har ifrågasatt hur klokt det är att anlägga en jättelik grund sjö.

Ett stort orosmoln stavas Spree. Över hälften av tillflödet till floden – som flyter genom biosfärområdet Spreewald vidare mot Berlin – är pumpvatten från aktiva kolgruvor i regionen. Vad kommer att ske när samtliga gruvor har stängt och klimatförändringarna riskerar att förvärra torrperioderna? Det är en ödesfråga för hela regionen.

I fallet Cottbus ser Thomas Koch från LEAG inget realistiskt alternativ till en sjö. Han framhåller att hålet efter mastiga 220 miljoner ton kol är för stort för att fyllas igen och att avdunstningen bör vara hanterbar.

– Det går alltid att kritisera, men det gör inget bättre. Vårt gemensamma mål, som tagits fram med alla parter, är denna sjö som vi nu måste värna om, säger Thomas Koch.

”Strukturförändring de luxe”

Jätteprojektet i Cottbus utgör en fyrbåk av optimism i ett Tyskland där väst ännu dominerar näringslivet och rikspolitiken – medan öst fortfarande brottas med stigmat att vara den konstiga kusinen från landet. Åtminstone på sina håll.

Vilken annan stad kan stoltsera med en ny sjö och ett nytt hamnkvarter?

Efter murens fall rasade invånarantalet i Cottbus. Idag talas det istället om en boom. Åtskilliga miljarder statliga omställningspengar har plöjts ned och staden har fått ett universitetssjukhus såväl som en stor underhållsdepå för tåg. Vid sjön tar kraftvärme, vindkraft och landets största flytande solcellspark successivt över efter kolet.

– Vilken annan stad kan stoltsera med en ny sjö och ett nytt hamnkvarter? Det kallar jag strukturförändring de luxe, säger stadens borgmästare, socialdemokraten Tobias Schick.

Förändring är inte alltid människans paradgren. I stadsfullmäktige är högerextrema AfD störst och i EU-valet gick partiet fram som en ångvält i östra Tyskland.

Det bekymrar borgmästaren. Trots det är han fortsatt optimistisk. Omställningen som nu pågår är något helt annat än 90-talets stålbad, säger Tobias Schick.

– Efterfrågan på arbetskraft är så stor att vi kommer att behöva inflyttning. Den som har hälsan och en god utbildning kommer aldrig behöva gå arbetslös här. Det är det klara budskapet.