Det är positivt för världen, och det är positivt för elkunder. Den snabba utbyggnaden av sol- och vindenergi i Europa har gjort att elpriserna fallit. Europeisk industri har fått billig el och stärkt sin konkurrenskraft.
Men alla njuter inte av utvecklingen. Ägarna av kraftverk har förlorat intäkter och kraftverken har därmed förlorat värde. Det är många kraftverk som stängts och Europas energiföretag – framförallt de som envist satsat på ohållbara energikällor – har förlorat tusentals miljarder kronor.
När gamla elbolag börjar gå dåligt sprider det oro bland världens mer insiktsfulla politiker: Viktiga kostnader för fossil energi och kärnreaktorer är återställandet av kolgruvor, rivning av kärnkraftverk och hantering av radioaktivt avfall. Man vet att de är stora kostnader, men är osäker på hur stora de blir.
Den politiska hanteringen har grundat sig på övertygelsen att dessa kostnader uppkommer först under mandatperioder långt in i framtiden. Ekonomer har räknat bort dem med antagandet att framtida generationer blir så rika, räntorna höga och att kostnaderna kan diskonteras bort. Energiföretagen har varit övertygade om att deras kol- och kärnkraftverk saknar konkurrens och att de kan få de pengar som krävs av sina kunder.
Allt detta är nu plötsligt fel. Kolkraftverk, kolgruvor och kärnreaktorer stängs redan nu och måste tas omhand. Den ekonomiska tillväxten är dålig och räntorna är nära noll och ibland negativa så framtida kostnader försvinner inte längre, utan blir förskräckligt höga. Energiföretagen förlorar pengar och går mot konkurs därför att de konkurreras ut av kunder och nya företag inom förnybar energi.
I Sverige visar nya beräknar att betydande avgiftshöjningar kan behövas om kärnavfallsfonden skall räcka till. I Tyskland förbereder regeringen lagstiftning som gör det svårare för bolagen att komma undan ansvaret för framtida miljökostnader. Bland annat föreslås att ett bolag som säljer ett kärnkraftverk till ett annat bolag ändå ska vara ansvarigt för avfall och avveckling om det bolag som köpt anläggningen går i konkurs.
Men det faktum att elpriserna är rekordlåga, kraftbolagen behöver pengar och förnybar energi har blivit billig ger Europas politiker en tillfällig möjlighet: Inför en koldioxidskatt på elproduktionen!
Statsbudgetar skulle stärkas och göra det möjligt att stimulera EU:s ekonomier. Elpriserna skulle gå upp mot mer rimliga nivåer och många kraftbolag skulle överleva. Investeringar i förnybar energi skulle bli lönsamma utan subventioner och bidra till sysselsättning. De minst effektiva kolkraftverken skulle omedelbart stängas, och många fler fossila anläggningar skulle drivas mer sällan och därmed också minska sina utsläpp.
Problemet påstås vara att ett enda kolintensivt medlemslandet har vetorätt i EU, och i så fall kan förbjuda alla andra länder att införa en sådan skatt. Om denna tolkning är rätt kommer EU ha svårt att bli den hållbara och konkurrenskraftiga ekonomi med trygg energiförsörjningen som unionens ledare säger att EU ska bli.
