I måndags släppte FN:s klimatpanel, IPCC, sin senaste sammanfattning av kunskapsläget kring den globala upphettningen. Och det var ingen munter läsning – fler och värre klimatkatastrofer på så gott som alla platser på jorden är att vänta. Bara ett herkulesarbete kan föra världen mot Parisavtalets mål om att hålla upphettningen under 2 grader och helst 1,5, för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatkrisen.
Men att känna klimatångest i det här läget behöver inte vara dåligt. Det anser klimatpsykologen Frida Hylander.
– Det är en rimlig reaktion att få ångest över en sådan här rapport. Hotet är över oss, och vi står inför fler, ännu allvarligare hot. Det är okej att vara ledsen och att känna ilska. Det fyller en funktion även om det är jobbigt. Det är klart att det är en sorg att vi har försatt planeten i det tillstånd den är i nu.
Från sorg till handling
Vad den enskilda människan kan göra i det här läget kan kännas som en droppe i havet. Men enligt Frida Hylander är det bästa sättet att hantera sin klimatångest att ta vara på den och omvända den till en drivkraft. Att fastna i känslor av hopplöshet och ensamhet är riskabelt, menar hon, men klimatångest kan hjälpa till att lyfta blicken mot det viktigare och större. Hon varnar dock för att lägga allt sitt fokus på de små sakerna, som att aldrig köpa plastpaketerade varor, duscha snabbt eller att vara supernoggrann med sophantering. Inget fel i det, men nu måste förändring till på en annan nivå, anser Frida Hylander.
– Vi behöver agera tillsammans med andra. Trycka på och skapa opinion. Många av oss är inte vana vid det och det kan kännas läskigt. Men vi är i ett läge nu där man behöver gå utanför sin egen bekvämlighetszon. Det kan handla om att man är med och skapar förändring på sin arbetsplats. Eller om man har barn på skola så kan man driva på ett miljöarbete där.
Hon anser att det är viktigt att hitta ett sammanhang, till exempel genom att gå med i en klimatorganisation eller engagera sig politiskt.
– Vi är förbi läget där vi kan förändra på ett bekvämt sätt. Oavsett var man befinner sig i livet kan man göra insatser vad gäller produktion, lagar, politik och policy på arbetsplatser. Kan vi ändra något där så kan vi göra ordentlig skillnad.