–  Väldigt lite av det jag lärt mig om klimatet har jag lärt mig i skolan. Klimatfrågan får alldeles för lite plats, och då har jag ändå varit pådrivande för att vi ska prata om det mer på samhällskunskapen till exempel, säger hon.

Det stora greppet saknas

Liv Hanérus, som ska börja andra året på gymnasiet i Gävle, håller med.

– Vi har pratat lite om växthuseffekten i naturämnena, men då mest hur det fungerar rent fysiskt. Och någon gång har vi pratat om hur man kan minska sitt ekologiska fotavtryck. Men klimatfrågan har verkligen inte tagits på det allvar den egentligen kräver, säger hon.

Om du inte hade haft ett eget klimatengagemang, vilken kunskap tror du att du hade fått med dig från skolan?

– Jag hade nog inte fått med mig mycket alls. Jag hade vetat vad växthuseffekten är, men jag hade inte förstått vad som faktiskt spelar roll, de stora strukturer som gör att vi har en klimatkris, det pratar vi inte om.

Isabelle Axelsson har liknande erfarenheter. När klimatet kommer upp i skolundervisningen så tas sällan det stora greppet.

– Jag minns i högstadiet när vi var på Tekniska museet och fick lära oss om energi, och hur vi själva kan påverka genom att släcka lampor och inte slösa på vatten till exempel. Så där har det varit, att undervisningen har fokuserat på små saker, istället för att lära oss om vilken roll de stora bolagen spelar, om vilka som står för utsläppen och vad vi kan göra för att förändra det, säger hon.

Både Liv Hanérus och Isabelle Axelsson menar att det borde vara en av skolans viktigaste uppgifter att lyfta klimatkrisen.

– Vår generation måste förstå allvaret, klimathotet kan påverkar hela vår framtid. Det måste vara skolan som ser till att vi får med oss kunskap om varför läget är som det är, och vad vi kan göra åt det, säger Liv Hanérus.