–Att förstå hur starkt motstånd det finns mot att minska förbränningen av fossila bränslen, och att detta motstånd verkar växa samtidigt som klimatkrisen tilltar, känns deprimerande. Samtidigt är det viktigt att förstå, för att kunna hantera det, säger Kjell Vowles.

Att högerextrema medier på olika sätt försöker stryka klimathotet från den politiska agendan är i sig ingen nyhet. Frågan är varför stora delar av befolkningen trots övertygande vetenskaplig bevisning inte vill erkänna klimathotet och medverka till omställningen? Forskning visar att ställningstagandet inte primärt är en följd av okunskap. Saker som ideologi, identitet och ekonomiska strukturer påverkar också, enligt Kjell Vowles.

– Klimatfrågan ställer svåra frågor om hur vi lever våra liv. Det finns en känslomässig aspekt som handlar om hur vi ska klara omställningen, säger han och konstaterar att det västerländska välståndet till stor del är skapat av och fortfarande upprätthålls av fossila bränslen.

– I de diskurser jag tittat på i högerradikala medier, har jag ofta sett hur män som har arbetat inom industrin har hyllats som de förfäder som byggde landet, och klimatfrågan uppfattas som ett hot mot deras livsverk, säger han.

Fråga om privilegier

Det här synsättet målar upp en motsättning mellan en påstådd rationell maskulinitet kontra ”hysteriska feminister och klimataktivister”, enligt Kjell Vowles.

Handlar motståndet om rädslan att förlora privilegier och makt i en era av stor samhällsomvandling?

– Det ligger mycket i det. Det finns ett nostalgiskt tillbakablickande till 1950- och 60-talen, när det var männens industrijobb som skulle sätta maten på borden. Den här mansrollen ifrågasätts och förändras, och de som försvarar den försöker också försvara de privilegier den medförde, när mannen hade  närmast ensamrätt till alla inflytelserika positioner i samhället.

Kjell Vowles framhåller att försvaret av privilegier inte bara handlar om enskilda individer, utan även styr politiken, inte minst vad gäller den återstående globala koldioxidbudgeten. Här blir fördelningen av budgeten central och frågan om ansvar ska tas för historiska utsläpp, säger han.

– När exempelvis John Hassler i sin utredning förespråkar att regeringen ska motverka fördelning av koldioxidbudgeten på något annat sätt än per capita, så blir det också ett försvar för Sveriges privilegier som ett tidigt industrialiserat land i en globaliserad värld.

Framförallt SD

I sin avhandling har han studerat fem olika högerextrema digitala medier åren 2018-2019 men även 2021 i samband med att IPCC släppte första delen av sin sjätte rapport. Sajterna har använt olika sätt för att så tvivel kring klimatupphettningen.

– SwebbTV diskuterar ofta klimatforskningen, men argumenterar för att de själva kan hitta klimatdata för att hitta sanningen. De använder ofta så kallad russinplockning, när vissa data väljs ut för att stödja en specifik tes, säger han.

Andra medier, som Samnytt och Fria tider, fortsätter han, lämnade forskningen åt sidan, och skapade ett samtal där klimatfrågan underförstått var något som inte behövde tas på allvar.

– Till exempel med hjälp av ironiska citattecken eller begrepp som "så kallad" i koppling till ord som klimat, växthusgasutsläpp eller klimataktivist, vilket markerade dem som ett slags nonsensord.

I Sverige är det framförallt sverigedemokrater som varit motståndare till klimatpolitiken och partiets företrädare som förnekat att frågan är värd att ta på allvar. 

– De har haft stöd av medier som lyfter fram deras frågor, så det är intressant att se hur de har rapporterat.

Risk för svekdebatt

Om de här strategierna fungerar är svårt att fastslå vetenskapligt, men det är känt att SD-sympatisörer i högre grad än andra både misstror etablerade medier och klimatvetenskapen. Det har troligtvis en koppling till den högerextrema desinformationen, enligt Kjell Vowles.

– Vad gäller regeringspolitiken är det uppenbart att Sverigedemokraterna har påverkat den så att vi nu har en politik där Sveriges utsläpp ökar istället för att minska.

Han är samtidigt kritisk mot de som sprider bilden att den gröna omställningen knappt kommer att påverka samhället eller människors liv.

– Om vi låtsas att allting bara kan pågå som vanligt tror jag att det snabbt kommer att uppstå en svekdebatt. I den populistiska retoriken utmålas klimatfrågan ofta som något som tvingas på folket av en korrupt elit. För att motverka tror jag det är viktigt med en politik som är rättvis, där de med störst utsläpp tvingas minska dessa snabbast, säger Kjell Vowles.