Diagrammet visar hur stora de samlade utsläppen blir om partierna och EU genomför sina ambitioner för klimatet för 2020–2050. Det visar också den procentuella chansen att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader om resten av världen skulle göra som respektive parti. I verkligheten är det högst osannolikt att resten av världen skulle göra likadant, vilket innebär att de procentuella chanserna att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader är mycket lägre.

Beräkningarna bygger på vad partierna själva svarat i Naturskyddsföreningens enkät inför valet om vilka klimatambitioner man har. Bland annat handlar det om vilket mål för utsläppsminskningar till 2040 partierna vill se och hur mycket kol man vill ska bindas i marken, vilket bland annat påverkas av hur mycket skog som avverkas.

– Det spelar en enorm roll vad man röstar på. Skillnaden mellan partierna är förskräckande, säger Alasdair Skelton, professor i geologi och en av två författare till rapporten.

Alla missar målet

Miljöpartiet som har högst klimatambitioner följs av Vänsterpartiet och Centerpartiet i forskarnas jämförelse. Moderaterna och Kristdemokraterna delar på näst sista platsen. Allra sist kommer Sverigedemokraterna som är ensamma om att ifrågasätta stora delar av de klimatlagar EU redan har på plats. De svarar nej på frågan om man vill agera för att den gröna giv som EU fattat beslut om ska vara en av unionens prioriterade frågor.

Men resultaten är nedslående för alla partier. Forskarna har nämligen också beräknat sannolikheten för att nå Parisavtalets mål om maximalt 1,5 graders uppvärmning om partiernas ambitioner förverkligas i EU – och resten av världen mot förmodan gör samma sak.

Chansen att hålla temperaturökningen under 1,5 grader är för ”segraren” Miljöpartiet endast 41 procent. För Sverigedemokraterna är chansen kanske så låg som 8 procent. Med de ambitioner EU hittills enats om bedöms sannolikheten vara 16 procent att klara målet, enligt beräkningarna som bygger på FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport.

Som forskare har vi inte friheten att avstå från att tala om 1,5-gradersmålet eftersom vi förstår konsekvenserna.

I den offentliga debatten har 1,5-gradersmålet kommit i skymundan. Så är inte fallet i forskarvärlden, enligt Alasdair Skelton.

– Som forskare har vi inte friheten att avstå från att tala om 1,5-gradersmålet eftersom vi förstår konsekvenserna.

Handlar om liv och död

Det handlar kort sagt om liv och död, konstaterar Alasadir Skelton. Han pekar på att av de runt åtta miljoner växt- och djurarter som finns i världen hotas nu en miljon av utrotning. För varje tiondels grad ökar det antalet. Idag dör runt tiotusentals varje år av extrem värme. Också det antalet ökar med varje tiondels grad som temperaturen stiger. Det samma gäller de som dör när torka och översvämningar ödelägger möjligheterna att producera mat.

– Varje tiondels grad har enorm betydelse för allt som lever på den här planeten.

Alasdair Skelton ser positivt på att klimatet åtminstone haft en plats på agendan under valrörelsen. Men politikerna agerar inte utifrån den kris vi befinner oss i och som kräver drastiska åtgärder, menar han.

– Vi som genomlevt pandemin vet, att när vi tar en kris på allvar, då fattar vi de beslut som krävs för att rädda liv. Utsläppen behöver komma ner hur snabbt som helst, det bara är så. Du kan inte förhandla med isen som smälter.

Ger väljarna ett faktaunderlag

Alasdair Skelton understryker att forskarna inte talar om för väljarna vad de borde rösta på, utan ger dem faktaunderlag. Jämförelsen mellan partierna bygger just på ambitioner, inte på en bedömning av de verktyg man vill använda för att uppnå dem. Inte heller på partiernas förmåga att driva politik.

– Jag har ingen kunskap om politik och kan inte granska vem som har politiska muskler att genomföra förslagen, säger Alasdair Skelton.