Endast nio år gammal bestämde han sig för att grunda en miljöorganisation för barn, som fick namnet Guardianes por la vida, ”livets beskyddare”.
– Jag bad min mamma om lov att få starta organisationen. Jag antar att hon var uppslukad av sitt arbete eftersom hon frånvarande svarade ”såklart älskling”, säger Francisco Vera på ett kafé i Madrid.
Har stöttning från familjen
Hans mamma ler bredvid honom. Familjen har stöttat sin sons engagemang i miljöaktivism och mamman eller pappan följer med Francisco Vera vart han än går. Dessutom hjälper de honom med hans sociala medier. Föräldrarna lägger sig dock inte i hans uttalanden.
Familjen bor numera i Barcelona, men vid tillfället för intervjun är Francisco Vera på ”affärsresa” i den spanska huvudstaden. Tidigare under dagen talade han på det miljöministeriet och på kvällen ska han spela in sitt veckovisa radioprogram. Han arbetar som FN:s goodwill-ambassadör i Colombia och sitter i FN:s kommitté för barnets rättigheter. Redan som 11-årig grundskoleelev var Francisco Vera involverad i klimatdiskussioner på hög nivå.
– Det räcker inte att ge unga människor en röst, barn måste också bli hörda. Och inte bara stadsbarn, utan även barn som bor på landsbygden, i den globala södern, säger han.
Barn röstar inte
Barn har dock väldigt begränsade möjligheter att påverka och världen fungerar på vuxnas villkor, betonar Francisco Vera. I synnerhet villkor som vuxna i de rikare länderna sätter upp. Han nämner som exempel FN:s COP-möten, som administrativt är uppdelade i klimat- och naturmöten. Barn- och ungdomsorganisationer får tala i de så kallade paviljongerna, som är sidoevenemang till FN-möten. De är också prestigefyllda forum, men den faktiska rösträtten ligger hos medlemsländerna. Barn- eller ungdomsorganisationer röstar inte – och inte heller ursprungsbefolkningarnas organisationer.
– Institutionerna har skapats av vuxna för vuxna. Varför ska bara människor över 18 år få prata om hur vi åter ska få världen i balans?
Fyra värmeböljor per år
Francisco Vera berättar vilka konsekvenser klimatkrisen får för barns liv. De värsta konsekvenserna ses i den globala södern. Just nu upplever barn i den regionen minst fyra värmeböljor per år. År 2050 kommer de att påverka nästan alla barn på jorden.
– Det kommer att riskera barns välbefinnande.
I Colombia innebär fenomenet långvariga temperaturer på över 40 grader, som barns kroppar tål sämre än vuxnas. Ju fler värmeböljor barn upplever, desto mer sannolikt är det att de drabbas av hälsoproblem och utvecklar kroniska sjukdomar som astma. Francisco Vera känner till fakta, men talar inte som en cyniker. Tvärtom.
– Även om det går dåligt för världen ska man inte låta sig dras ner i mörkret. Mitt i mörkret finns en strimma av ljus, där man kan se människors små, vardagliga handlingar. Jag såg precis en stadsträdgård här mitt i Madrid, där stadsbor odlar grönsaker tillsammans.
Han nämner också de goda nyheterna från förra årets möte om biologisk mångfald som hölls i Montreal. FN:s medlemsländer beslöt att stoppa förlusten av natur genom att skydda 30 procent av jordens yta före 2030.
– Det här är glada nyheter! säger Francisco Vera och småler.
”Vi måste kräva social jämlikhet”
Han höll nyligen en föreläsning om ekologisk stadsplanering för eleverna på sin skola och säger att han inspireras av de nordiska länderna.
– Ni har många mönsterexempel på en grön stadsplanering.
Men till exempel Stockholm har en befolkning på strax under en miljon, vilket är en betydligt mindre än Bogotás åtta miljoner invånare. Kan de jämföras?
Francisco Vera tystnar och funderar på frågan. Han börjar prata om de sociala problemen i Latinamerika, den väpnade konflikten i Colombia och den ekonomiska ojämlikheten som inte har lösts. Av Colombias befolkning på 51 miljoner lever nästan 40 procent i fattigdom och 12 procent i absolut fattigdom. De nordiska länderna är en av få regioner där absolut fattigdom inte förekommer.
– Det är därför vi måste kräva social jämlikhet och klimaträttvisa på samma gång. Det är svårt att prata om klimatförändring samtidigt som människor är hungriga.
Har ett större ansvar
På klimatkonferensen COP27 kom länderna överens om klimatskadefonden. Den som är mer skyldig till föroreningar och klimatutsläpp får punga ut med mera pengar.
– Vi har alla ett ansvar: medborgare, regeringar och företag. Vi är alla förändringsskapare, men de stater som orsakade skadan, och de är belägna i det globala nord, har ett större ansvar.
Han säger att man också måste komma ihåg lokala skillnader inom naturskydd.
– Skandinavisk miljöpolitik kan inte tillämpas i Amazonasregionen eller på de ursprungsbefolkningar som bor i Sierra Nevada-bergen i Colombia. Lokala samhällen måste alltid rådfrågas.
Har mottagit dödshot
Francisco Vera har träffat den svenska klimataktivisten Greta Thunberg på klimatevenemang och uppskattar hennes arbete. Han säger att de har ett gemensamt uppdrag. Samtidigt lyfter han fram att det finns skillnader i handlingssätt mellan aktivister världen över som grundar sig i skilda utgångspunkter.
Som exempel nämner han protester på konstmuseer i Europa, där klimataktivister har slängt bland annat potatismos på tavlor och limmat fast sig i dem.
– Det här är ett sätt att genomföra aktivism, men det görs utifrån ett privilegierat perspektiv. I Europa, för aktivister som Greta, är det säkert att protestera. För på sin höjd kommer polisen att bära bort demonstranterna. I Colombia riskerar de att försvinna eller mördas.
Francisco Vera har också fått kämpa i motvind och även mottagit dödshot. Hans familj bestämde sig för att flytta från Colombia till Spanien av säkerhetsskäl.
– Jag vill inte kommentera saken mer. Den gula pressen har skapat så många skandalösa rubriker om detta.
Trots svårigheterna uppmanar han människor att inte ge upp, utan agera.
– Det pratas redan för mycket om klimatångest, men nu behöver vi gå från känslosamtal till aktion.
Francisco Veras syn återspeglar budskapet från barnklimatrörelsen: Vi ska inte vänta, utan alla generationer måste nu fatta politiska beslut så att planeten blir bättre.
Han använder verbet sanar, att bli botad, som också syftar på personer som har tillfrisknat från en sjukdom.
– I grund och botten utgörs klimathoppet av handlingar och åtaganden som görs här och nu. Det skapar tilltro till framtiden.
