– Det har varit väldigt mycket hat, mycket personliga påhopp, falsk ryktesspridning, elaka och provokativa kommentarer men också en hel del rena lögner och människor som kritiserar hela klimatrörelsen i stort och förminskar och förlöjligar oss som försöker lyfta klimatkrisen.
Hur tänker du om att klimatengagemanget kan väcka så starka och hatiska reaktioner?
– Med risk för att en del av de som hatar kommer att känna sig påhoppade skulle jag vilja säga att jag tror att det handlar om en underliggande rädsla för vad ett erkännande av klimatkrisen skulle innebära för deras personliga bekvämlighet.
– De extremt starka reaktionerna tyder på att klimatkrisen är verkligare än vi vågar erkänna för oss själva. Den berör och är ett erkänt och etablerat faktum. Om människor på allvar inbillade sig att det vi och forskarna säger bara var ett påhitt så fanns det ju ingen anledning att bry sig. Nu vet vi att det är sant och fruktansvärt angeläget. Då känner människor ett behov att agera, vissa genom att engagera sig, andra genom försvarsmekanismer.
Vad säger du om den moderata riksdagsledamoten Jan Ericssons reaktion?
– Han hängde ut mig direkt. Det är klart att jag blir skrämd, att en person med stort inflytande kan ge sig på ett barn, någon som gråter av hopplöshet och rädsla och frustration, och göra den personen till åtlöje.
Hur hanterar du de negativa reaktionerna?
– Vi är många i klimatrörelsen som drabbas ganska hårt. Det är såklart frustrerande att se hur klimatengagemanget förlöjligas. Men vi får också mycket stöd från människor. Även om de som hatar syns och hörs mest så har vi stöd och det är viktigt att komma ihåg att de flesta av de påståenden som görs i hatiska kommentarer är ogrundade. Och vi ser till att anmäla om det är riktigt grova kommentarer, som till exempel en som anspelade på ett SD-löfte och förintelsen.
För den som förstår klimatkrisen är det omöjligt att inte bry sig.
Hur kommer det sig att du har engagerat dig för klimatet?
– Jag tror att det kommer av en grundläggande förståelse för klimatkrisen. För den som förstår klimatkrisen är det omöjligt att inte bry sig, och för den som bryr sig är det omöjligt att inte engagera sig. För mig är det ett måste, eftersom krisen är så omfattande och så orättvis.
Vad är det viktigaste våra folkvalda politiker borde göra – omedelbart?
– Jag tror att en hållbar klimatpolitik kräver en koldioxidbudget, som gör att det inte går att slinka undan. Det första steget är alltid att lyssna till klimatforskningen och inte till opinionen.
Hur ser du på politikernas insatser på klimatområdet hittills?
– Det finns inget förmildrande sätt att säga det på. Inget parti har närmat sig en klimatpolitik som är i linje med 1,5-gradersmålet. Inget partis klimatpolitik har tagit chansen till hållbar utveckling och klimaträttvisa. De svenska klimatmålen är inte ens utformade med hänsyn till vad forskningen säger. Det kom en rapport så sent som igår (tisdag, reds anm) som säger att de svenska klimatmålen måste sjufaldigas för att vara i linje med Parisavtalet. Så jag tycker det har varit en kass klimatpolitik som har förts, både på det praktiska planet och de förslag som förts fram är alldeles för modesta.
Vad tänker du om att klimatpolitiken så dåligt svarar mot de åtgärder vi alla vet måste till för att vända utvecklingen?
– Jag känner väldigt stor uppgivenhet om jag ska vara ärlig. Det är svårt att orka fortsätta när det verkar som att så många – i synnerhet de med den yttersta makten – går i rakt motsatt riktning. Det är tungt att tänka på och svårt att finna hopp. Jag vet samtidigt att just därför är engagemanget viktigare än någonsin.
Jag såg i deras ögon när de svarade att det var lönlöst.
I lördags var du en av deltagarna i Duellen som sändes i TV4. Hur kändes det?
– När jag stod och såg Magdalena Andersson och Ulf Kristersson i ögonen och skulle ställa min fråga så såg jag att deras populism och den politik och retorik som de för, skulle behandla min fråga som ett skämt eller som ett barn som kommer med orimliga krav och önskemål. Och jag såg i deras ögon när de svarade att det var lönlöst. Det spelar ingen roll hur många gånger vi tar upp den akuta klimatkrisen med politikerna, för det kommer alltid att finnas en annan drivkraft som är starkare. Jag tror att det är väldigt många som tycker att det är svårt just nu att fortsätta kampen. Det är en enorm frustration när vi, politikerna och hela världen, trots all forskning och vetenskaplig fakta ändå fortsätter som vanligt.
I reklampausen gick statsministern fram till dig. Vad sa hon?
– Hon sa att hon beundrar vårt engagemang och ser det som en drivkraft och ledande för ungdomar världen över.
Vad säger du om den kommentaren?
– Först och främst vill jag understryka att det vi ungdomar gör inte kan vara den lösning vi ska förlita oss på. Det är fint av henne att berömma vårt engagemang men det blir motsägelsefullt om politikerna inte sen kan omsätta de värderingar de uttrycker i verkligheten. Det kan inte hänga på en samling utbrända tonåringar att lösa klimatkrisen.
Vad säger du om att SD blev näst största parti i valet?
– Jag är besviken för att inget parti har en tillräcklig klimatpolitik. Att det till och med finns partier som förnekar klimatkrisen är fruktansvärt. Jag vill inte gå in på partipolitiska ställningstaganden, men det viktigaste Sverige kan göra just nu är att värna demokratin och att ta avstånd från alla fascistiska, nazistiska och rasistiska tendenser. För att lösa klimatkrisen behöver vi ett globalt perspektiv som tar hänsyn till klimaträttvisa och ger alla människor världen över möjligheten att leva ett värdigt liv. Då är det viktigt att värna de demokratiska värderingarna, mänskliga rättigheter, social och ekonomisk rättvisa och jämställdhet och jämlikhet.
Hur kommer du att jobba vidare nu?
– Det finns extremt mycket att göra. Vi har sedan Rysslands invasion av Ukraina sett hur klimatpolitiken trappats ned, och den var otillräcklig redan innan. Vi måste arbeta för att utvecklingen vänder, genom att informera, engagera och demonstrera.
Hur ser du på Sveriges ansvar framöver?
– Kommande regering har ett ansvar för att vända det här. Jag vill understryka vikten av att agera för minskade utsläpp så snabbt som möjligt. Med det sätt vi lever på idag kommer Sveriges utsläppsbudget vara helt slut inom tre år. Det är inom mandatperioden.
Våra utsläpp per capita, inte minst de konsumtionsbaserade utsläppen, är alldeles för stora. Ändå drabbas vi inte särskilt mycket jämfört med andra länder, trots att deras utsläpp bara är en bråkdel av våra.
– Sverige har ett ansvar som industrialiserat, demokratiskt och välutvecklat land, men också för att vi har en enorm skuld gentemot de länder vi byggt vår välfärd på och som vi fortsätter att exploatera.
Hur tänker du om ditt eget engagemang framåt?
– Det är viktigt att fortsätta arbeta, att inte ge upp hoppet, trots att det känns lönlöst i nuläget. Jag känner mig ofta bara som en droppe i havet, men icke desto mindre vet vi hur enormt mäktigt havet kan vara.
Fotnot: Dagens ETC har sökt riksdagsledamoten Jan Ericson (M). Han har avböjt att medverka med motiveringen: ”Jag har viktigare saker att ägna mig åt nu än att prata med ETC.”