I riksdagens talarstol argumenterade Kristdemokraternas Kjell-Arne Ottosson för betydelsen av skogsägarnas äganderätt och brukanderätt för den gröna omställningen. Under hans anförande om pausad höjning av reduktionsplikten för bränslen kallar han det ett ”långsiktigt incitament” i den gröna omställningen.
Kjell-Arne Ottosson följer upp detta med att tala om faran med en obrukad skog.
– Menar vi allvar med omställningen då ska vi bruka vår svenska skog. Menar vi inte allvar så ska vi låta skogen stå som något slags museum som så småningom ruttnar bort och börjar släppa ut massa koldioxid i atmosfären istället.
”Så väldigt fel”
Bengt Oldhammer, naturvårdskonsult som har följt skogsdebatten sedan 1970-talet, suckar åt påståendet när Dagens ETC når honom på telefon.
– Det är så väldigt fel. Den jämförelsen är ju så… jag hittar inte orden för det. Ja, vi måste skydda viss areal och då lagrar de träden koldioxid och då skyddar det mångfalden. Jag tycker att det låter som vulgär argumentation alltihop, säger han.
Finns det någon sanning i uttalandet?
– Ja, alltså när skogen blir äldre och veden börjar multna släpper det ut koldioxid, men det tar ju lång tid. Men det är ju ingen som har sagt att vi ska skydda alla skogar och ha en massa oskött skog.
Avverkning har längre påverkan än man trott
Det finska miljöinstitutet Syke publicerade i mitten på juni en studie om trädavverkningens påverkan på klimatet. Den visar att koldioxidlagringen i skog påverkas kortsiktigt av avverkning, men även långsiktigt, åtminstone i hundra år. Att avverka skog för biobränslen hjälper oss inte att nå Parisavtalet, skriver Syke.
Därtill, berättar Bengt Oldhammer, att bara en tredjedel av kolet lagras i träden, medan två tredjedelar lagras i marken, vilket också frigörs vid skogsavverkning.