Hennes senaste alster, ”Att uppfinna världen”, marknadsförs som flygplatslitteratur och en bok om produktutveckling. Den utgår nämligen från en gåta som länge gäckat ekonomer: hur kommer det sig att människor vandrade på månen flera år innan de började sätta hjul på sina resväskor?
Men ”Att uppfinna världen” är i högsta grad också en bok om klimatet. Inte minst undersöker den varför människan är så effektiv när det gäller förstörelse, men har svårare att hitta lösningar som kan rädda klimatet. Katrine Marçal ger sig in i debatten mellan teknikoptimister och tillväxtkritiker – de som fejdar om huruvida tekniken är vårt stora hopp för att ta oss ur krisen eller snarare själva anledningen till att planeten håller på att brinna upp – och menar att båda missar poängen.
– När man pratar om att tekniken inte kan lösa klimatfrågan så tycker jag att det är problematiskt, för definitionen av vad som är teknik är idag patriarkal. Den bygger på vad män gör, medan kvinnors uppfinningar ses som något annat, säger hon till Dagens ETC.
Armstrongs mjuka rymddräkt
Samtidigt handlar ”det män gör” ofta om att härska, utnyttja och döda – ”move fast and break things”, för att använda Facebooks tidigare motto. Att vårda och bevara och leva i harmoni med naturen ses däremot som något kvinnligt, och något sämre. Även om kvinnors lösningar är både innovativa och revolutionerande så ser affärsvärlden inte dem som intressanta och värda att satsa på, och går därmed miste om både pengar och viktiga uppfinningar enligt Katrine Marçal.
– Våra idéer om kön och kvinnors underordning håller tillbaka de klimatlösningar vi behöver, säger hon.
För att illustrera sitt resonemang tar hon med läsarna på en rikt illustrerad resa tillbaka i historien. Förutom den ovan nämna väskan som fick hjul först på 1970-talet, eftersom män fram tills dess förväntades bära såväl sina egna som kvinnors väskor, skildrar hon hur det gick till när Nasa tillslut anlitar sömmerskor för att sy Neil Armstrongs mjuka rymddräkt (något som skedde först när alla andra alternativ var uttömda). Vi får även följa med på en premiärtur med de första elbilarna som rullar ut på gatorna redan i början av 1900-talet. Resan får dock ett snopet slut när elbilen stämplas som ”kvinnlig”, eller som en ny sorts barnvagn. Det krävs en man som Elon Musk, som marknadsför sina Teslor som en del av mycket manligt kodade rymdfärder, som elbilarna kan göra comeback.
– Då hade också världen ändrats, och vår syn på könsroller. Vad vi definierar som kvinnligt är ju inte något som sitter i livmodern, det är idéer som vi har i samhället och de förändras över tid, säger Katrine Marçal.
Hon vill påminna läsarna om att teknik är något som människor utformar och vad den leder fram till beror på politisk vilja och samhällets normer.
– Klimatkrisen är många saker men det är bland annat en innovationsutmaning. Teknik kommer att behöva vara en del av lösningen. Men för att lyckas behöver vi öppna upp för kvinnligt kodade värderingar och idéer. Hittills har vi försökt lösa klimatkrisen med ena handen bakbunden.
Svårt ompröva könsroller
Samtidigt, säger hon, är det lättare sagt än gjort att ompröva gamla könsroller.
– Våra idéer om manligt och kvinnligt är något av det mest beständiga vi har. De är till och med starkare än döden. Föreställningar om att riktiga män inte äter grönsaker, inte går till doktorn när de har ont eller inte använder kondom när de har sex dödar män varje dag. Men de är också något som ger mening åt våra liv och det är något som man kan hålla sig fast vid i en värld som snabbt förändras.
I boken skildrar du även hur 1800-talets finansieringsmodell för valfångst har lagt grunden för dagens riskkapitalbolag. Du beskriver hur riskkapital har blivit en viktig kraft i att forma samhället samtidigt som att pengarna nästan uteslutande går till män (hela 99 procent av riskkapitalet i Sverige). Vilka kommer ha svårast att ta till sig dina idéer – riskkapitalisterna eller kolgruvearbetarna?
– Det beror på hur politiker hanterar den gröna omställningen. I länder som USA har det blivit viktigt att ge upprättelse till en liten grupp män, som utgör en ganska försumbar del av ekonomin men har stort symboliskt värde. Det är inte så mycket bättre med en klimatpolitik som inte kan se rättvisefrågorna och skuldbelägger de här männen, som har förlorat så mycket och inte kan hitta något annat än osäkra och dåligt betalda jobb inom telefonförsäljning till exempel.
– Riskkapitalisterna klarar sig bättre, de har ju resurser. Men deras logik och hur de backar upp en viss slags idéer är väldigt problematiskt. En ekonomi som backas upp av ett finansiellt system som på det här extrema sättet går till män kommer inte att hitta lösningarna vi behöver.
Betyder det att det är kört?
– Riskkapitalisterna är inte den enda kraften i finansbranschen. Jag uppfattar det som att det inom centralbankerna nu finns en stor klimatdiskussion. Sen kan kan man fråga sig vad det spelar för roll att de nu pratar om gröna investeringar när branschen ändå lägger mer pengar på det fossila.
– Jag tror trots allt att det börjar komma en förändring även i finansbranschen, men det kanske är för att jag är optimist. Sen ser jag också att det finns en enorm villighet att prata om ganska radikala saker i den ekonomiska debatten som sker utanför Sverige. Ibland kan jag känna att Boris Johnson på vissa områden är mycket mer radikal än de svenska sossarna.
Du raljerar lite över teknikoptimisterna och tillväxtkritikerna, eller ”uppfinnarna” och ”profeterna” som du kallar dem i boken, och menar att de har svårt att ta till sig andras argument. Själv verkar du inte ha blivit indragen i några bråk med folk som inte tycker som du?
– Nej, folk har inte blivit så arga på mig. De som skulle bli det har kanske inte orkat läsa ut boken! Sen ville jag verkligen inte skriva en bok som skulle polemisera, utan en bok för läsarna. Några som hör av sig till mig och tycks ha tagit boken till sig är manliga civilingenjörer som inte tidigare har varit aktiva i klimatdebatten. Om jag har lyckats nå ut till nya läsargrupper och engagera dem med min bok så är det något jag är väldigt glad över.
