Luria Fernandes är socialassistent och bor i Chokwé i södra Moçambique. Hon har förgäves försökt få tag på sin systerson och hans familj som bor i den katastrofdrabbade staden Beira.
– Vi vet ingenting – var de är, om de lever eller är skadade. Det är fruktansvärt och väldigt ångestladdat att inte kunna nå dem! Jag vet ju att hans hus var välbyggt och hade en solid cementgrund, men det kanske inte spelar någon roll när det kommer sex meter höga vågor? säger Luria Fernandes.
Hon hoppas att omvärlden förstår hur allvarligt läget är i Moçambique och att hjälpinsatserna också riktas in på hälso- och sjukvård.
– I de drabbade områdena finns varken rent vatten eller el. Med tanke på hur många döda människor och djur som flyter omkring, i kombination med fukt och myggor, kommer malaria, kolera, diarré och andra sjukdomar börja spridas. Så det är jätteviktigt att vi får hjälp så snabbt som möjligt för att stoppa spridningen, säger Luria Fernandes, som jobbar med utsatta barn och personer med hiv och aids.
Jordbrukare värst drabbade
På plats i norra Moçambique i staden Niassa, nära gränsen till grannlandet Malawi som också drabbats hårt av cyklonen, befinner sig Sidas medarbetare Olov Atterfors som är expert på landsbygdsutveckling i Moçambique.
– De flesta bilder från katastrofområdet visar förödelsen i staden Beira, men ännu finns väldigt lite information om hur det ser ut på landsbygden i landets inre delar. Min uppfattning är att det är de småskaliga jordbrukarna som drabbas värst av den här katastrofen, säger Olov Atterfors.
I Moçambique jobbar 80 procent av landets arbetskraft med jordbruk och 95 procent av dem är småskaliga självhushållsjordbruk. Sidas utvecklingsbistånd till småskaliga jordbrukare i Moçambique har redan nu en del som är kopplat till klimatförändringar och väderförhållanden.
– Jag tror att vårt bistånd i framtiden kommer att anpassas ännu mer efter klimatförändringarna. De som redan är mest utsatta är också de som drabbas hårdast av klimatförändringarnas konsekvenser, säger Olov Atterfors.
– Det vi ser nu är bara början på en katastrof i flera delar. Om en månad är det skördetid i Moçambique, men i princip all gröda som skulle skördas är förstörd. Vår nästa utmaning i katastrofhjälpen, efter livräddning och evakuering, är att se hur vi kan anpassa de utvecklingsprogram som vi har i drabbade områdena till de rådande omständigheterna. Vi måste till exempel försöka hjälpa folk med nästa års skörd, om det inte går att odla finns det annars en överhängande risk för att matbrist kan uppstå.
Lokal insamling
I Moçambiques huvudstad Maputo, som inte påverkades av cyklonen, pågår insamlingar av förnödenheter och hjälppaket och en av dem som är engagerad i insamlingarna är musikern Frank Paco.
– Många av mina vänner har släktingar i Beira och de mår jättedåligt av den här situationen. Så jag startade ett Facebook-event där jag har bett folk skänka konserver, torrvaror, filtar och andra saker som behövs i de drabbade områdena, säger Frank Paco till Dagens ETC.
Han kunde precis som många andra moçambikaner inte föreställa sig vilka dimensioner det tropiska ovädret skulle ta.
– När jag såg på väderleksrapporten att det skulle komma en cyklon blev jag väldigt uppskrämd och bad till Gud att den inte skulle bli så omfattande som översvämningarna 2000, säger Frank Paco.
Han tror att människor inte riktigt tog myndigheternas varningar på allvar.
– Många ville kanske inte överge sina hus, de kunde inte ana att det skulle bli så farligt. Jag vet att myndigheterna informerade människor i området, men jag tycker att de skulle ha insisterat mer och tvingat folk att ta skydd, säger Frank Paco.