Med kort varsel har ansvaret för att sortera ut textilier från övriga sopor lagts på kommunerna. Men var textilavfallet ska ta vägen efter insamlingen är i många fall oklart.
– Det kommer att sluta med att det behöver eldas upp, och det är ju precis det som inte ska hända, säger Karin Wikström, chef för avfallsavdelningen på VA Syd i Skåne.
Från och med första januari i år är det inte längre tillåtet att slänga kläder, lakan och andra textilier i hushållssoporna. Tygavfallet ska slängas på särskilt angivna platser, vanligen någon av kommunernas återvinningscentraler. Det här kan ställa till det för invånare med långt till närmaste sopstation, men sett ur kommunernas perspektiv är insamlingen det mindre problemet.
Den stora utmaningen är att det fortfarande saknas infrastruktur för att återvinna textilavfallet, säger Karin Wikström, chef för avfallsavdelningen på VA Syd i Skåne.
– Det finns ingen efterfrågan i dagsläget för det enorma utbud av textilavfall som skapas. Det kommer att sluta med att det behöver eldas upp, och det är ju precis det som inte ska hända, säger hon
Tomt i andra änden
Med den nya lagen ska även textilier ingå i den så kallade avfallstrappan. Enligt den ska vi i första hand skapa så lite avfall som möjligt. Det innebär att kläder och andra textilier bör vara tillverkade av material som både håller länge och är lätta att återvinna. När produkten inte längre duger varken till användning eller råvara till nya textilfibrer, ska den kunna funka som exempelvis stoppning i bilsäten eller husisolering. De två sista trappstegen – energiåtervinning (läs: förbränning) och deponi – ska i möjligaste mån undvikas.
– Men det finns ingen i andra änden som vill ha textilier i de mängder som nu skapas, säger Karin Wikström.
Världsunik anläggning
I sydvästra Skåne är det Sydskånes avfallsaktiebolag, Sysav, som tar emot och sorterar kommunernas avfall, även textilavfallet. Enligt hemsidan sorteras textilierna sedan i Siptex – Sysavs ”världsunika anläggning för automatisk textilsortering” – för att bli ”nya material igen hos samarbetspartners”. Men riktigt så ser inte verkligheten ut, enligt Sysavs kommunikationschef Anna Vilén.
– Hos oss kan man lägga både hel och trasig textil i samma behållare. Materialet går till Litauen för sortering till andrahandsmarknaden, medan framförallt bomull kan bli till exempel industritrasor, säger hon.
Uppskattningsvis 65-70 procent sorteras ut och återanvänds. Resten går till förbränning. Sysavs egen toppmoderna textilsorteringsanläggning står stilla sedan länge. Istället har Sysav stora mängder gamla textilier lagrade i väntan på en lösning som följer lagen.
Det är kaos i hela Europa nu och sorteringsföretagen går i konkurs.
– Det finns ingen återvinning där gammal textil kan bli ny textil i Europa idag. Det är kaos i hela Europa nu och sorteringsföretagen går i konkurs. Så den här nya lagen var inte särskilt vältajmad, säger Anna Vilén.
Väntar på producentansvaret
Det finns en frustration bland landets kommuner över att behöva sortera ut textilavfall innan det så kallade producentansvaret är på plats. Det ryktas att producentansvaret ska börja gälla 2027. Då blir det sannolikt upp till tillverkarna att se till att det finns tillräckliga möjligheter till återvinning.
– Idag finns det ingen marknad för allt material som skulle kunna återvinnas. Skälet till det är sannolikt att det är för billigt med ny, jungfrulig råvara. Det finns inte incitament att använda återvunnet material helt enkelt, säger Anna-Carin Gripwall som är kommunikationschef på branschorganisationen Avfall Sverige.
Att dagens klädmarknad är översköljd av produkter av så undermålig kvalitet att de helt enkelt inte går att varken återanvända eller återvinna är ett annat problem, som i praktiken gör det omöjligt att skapa en hållbar textilanvändning, framhåller hon.
För att öka återvinningsgraden krävs både lagstiftning och att konsumenter väljer mer hållbara produkter, enligt Anna-Carin Gripwall.
– En idé är att nya textilier måste innehålla en viss andel återvunnet material. Då skulle man få en marknad för återvinningsmaterial och det skulle byggas upp kapacitet för återvinning. Men i dagsläget finns inte det. Det betyder att kommuner i många fall tvingas lagra textilavfall.
Största insamlaren i Sverige
Både förutsättningar och lösningar varierar bland kommunerna. Stockholms stad har sedan tidigare ett fungerande samarbete med välgörenhetsorganisationen Artikel 2 (tidigare Emmaus Stockholm, reds anm) och stiftelsen Human bridge, enligt Karin Sundin, teknisk utredare på Stockholm vatten och avfall, SVOA.
Human Bridge skickar textilerna för sortering i Litauen och Slovakien och exporterar sedan det material som kan återanvändas som kläder eller trasor till länder på en global marknad. I höst väntar en ny upphandling för Stockholms stad.
– Då får vi se vad vi får för svar, om det finns någon som vill ta hand om avfallet, säger Karin Sundin.
Flera andra kommuner har också avtal med Human bridge, som är den största textilinsamlaren i Sverige.
– Men det finns förstås en gräns för hur mycket de kan ta hand om, säger Karin Sundin.
Överklagad upphandling
I Umeå vill det kommunala vatten- och avloppsbolaget Vakin skriva avtal med en secondhand-aktör som ska ansvara för insamlingen. Det har fått biståndsorganisationen Röda korset att gå i taket. Röda korset befarar att användbara kläder kommer att lämnas till den kommunala insamlingen istället och att verksamheten då förlorar hälften av sin inkomst.
Nu ligger ärendet hos förvaltningsrätten, berättar Per Sundström, renhållningschef på Vakin.
– Vi samlar in textilavfall nu i enlighet med lagstiftningen och mellanlagrar det i väntan på rättens beslut, säger han, och poängterar att kommunens avsikt inte är att försämra för andrahandsmarknaden.
– Vi måste bara försöka lösa den här situationen. Jag förstår att Röda Korset kan känna en oro, men jag tror att de kan vara lugna. Systemet har funkat i andra kommuner, säger Per Sundström.
ENKÄT PÅ STAN:
Vad vet du om den nya lagen för textilsopor?
Linus Eklund, 19, arbetssökande, Åkersberga
– Det är inget jag har hört talas om, men det är väl bra tror jag. Jag har ingen aning om vad man ska göra med gamla textilier, det är morsan som slänger allt sånt. Jag tänker inte särskilt på om till exempel kläder går att återvinna om jag köper nåt, jag tänker mest på att det ska se bra ut.
Ylva Källman, 55, utbildare, Halmstad
– Jag känner till den nya lagen, jag har läst om den i dagspressen. Men jag har verkligen ingen aning om var jag ska slänga gamla textilier. Hittills har jag gett vidare det som går, eller gett bort till vänner. Det som inte går att använda har antingen hamnat i vårt garage som trasor eller gått till förbränning på återvinningscentralen. Så jag vet inte vad jag ska ändra på egentligen nu?
Ann Svenberg, 70 år, pensionär, Göteborg
– Ja, jag läste om de nya reglerna på Göteborgs stads hemsida, man måste hänga med i samhället. Trasiga strumpor får vi i Göteborg slänga i det vanliga skräpet, men saker som är hela ska man lämna på återvinningscentralen eller en klädinsamling. Hittills har det fungerat bra. Jag brukar lämna kläder som är hela och rena till klädinsamlingen, det finns ingen anledning att slänga.
Habib Habib, 38 år, studerande, Göteborg
– Ja, jag läste i tidningen att reglerna har ändrats. Men jag har inte fått någon information från min fastighetsägare ännu om vad som gäller i vårt hus. Vi har alltid haft sortering för kompost och hushållssopor, kartong, plast, konserver och tidningar. Nu måste väl hyresvärden ställa ut en insamling för textil också, tycker jag. Annars kommer folk inte att bry sig. Jag har inte behövt slänga textilier hittills, så det har inte varit något problem. Jag slänger inte kläder förrän de är trasiga, jag är sparsam.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.