Sedan Ryssland gick in i Ukraina den 24 februari har EU köpt fossila bränslen från Ryssland för över 150 miljarder kronor, enligt forskningsorganisationen CREA. De historiskt massiva sanktionerna mot Ryssland har bland annat bidragit till att priserna på gas och olja stiger, vilket gynnar – Ryssland. Beräkningar från andra ekonomer visar att de stigande priserna kan göra att EU betalar 900 miljoner kronor om dagen till Ryssland för fossila bränslen, under det första halvåret i år.
Det är lätt att förstå varför en av de hetaste politiska frågorna just nu är att bryta EU:s beroende av rysk olja och gas. Frågan är hur.
”Kriget i Ukraina är ett vägval för världshistorien” säger The Intercepts reporter Ryan Grim i senaste avsnittet av podden Deconstructed. Antingen, menar han, satsar vi ännu mer på fossila bränslen som ett sätt att göra oss mindre beroende av rysk olja och gas – en väg som USA nu ser ut att välja genom att föreslå ett stopp för rysk olja och gas, samtidigt som landet öppnar för att snabbt öka produktionen samt importen från andra länder. En rad förslag i Europa pekar åt samma håll. Storbritannien och Tyskland öppnar för att borra efter ny olja och gas i Nordsjön medan till och med Tysklands miljöparti De gröna har öppnat för att bryta mer kol i landet. Samtidigt aviserade Sveriges regering i måndags miljardsubventioner för bilägare samt sänkt bensin- och dieselskatt.
”Det här är så dumt!” skriver David Kihlberg, klimatchef på Naturkyddsföreningen, på sitt privata Twitterkonto. ”Ukraina ber omvärlden sluta finansiera Putin, Sverige svarar med att istället subventionera oljan. Använd istället ökade skatteintäkter från drivmedelsskatt till kraftfulla omställnings- och kompensationsåtgärder som minskar fossilberoendet, inte ökar det!”
Kihlberg beskriver den andra vägen världen kan gå. Tyskland har även annonserat att de satsar över motsvarande två tusen miljarder kronor på en förnybar omställning under de kommande fyra åren. En opinionsundersökning i Storbritannien den första veckan i mars, visade att en förkrossande majoritet ville att landet skulle uppnå energi-oberoende genom kärnkraft och förnybart, medan endast 20 procent primärt ville se satsningar på fossila bränslen.
Det är en tragedi att världen inte har agerat tidigare, hävdar Olivia Lazard, klimat- och konfliktforskaren vid Carnegie Europe.
– Om Europa hade lyssnat på FN:s klimatpanel för 20 år sedan är det väldigt osannolikt att dagens energisystem och energiberoenden hade kunnat användas som ett vapen och att vi hade befunnit oss i en situation där vi har krig i kombination med ökande klimatstörningar.
Men i ett läge där säkerhetshotet känns på riktigt kanske EU kan rusta för en riktig omställning, både när det kommer till produktion och till effektivisering och energibesparing.
– Sanningen är att vi aldrig har hanterat klimatförändringen som den nödsituation det är, på samma sätt som vi nu hanterar Ukraina, säger Thijs Van de Graaf, forskare i internationell politik vid Ghent University, till Financial Times.
– Det nationella säkerhetstänket är en långt mer mobiliserande kraft än vad klimatkatastrofen har. •
