Kan vi hantera fri tillgång på energi?

Hej Johan! När man läser om fusionsenergi låter det ju fantastiskt. Ren ofarlig och superbillig energi, på väg att frälsa mänskligheten inom några decennier, vad det verkar.

Men. Vad vore konsekvenserna av nästintill fri tillgång på energi för mänskligheten? Kan vi hantera det?

Fredrik B

Svar: Det är en suverän fråga eftersom världens ekonomi, liksom världens fattigdom, till stora delar styrs av energimakt och brist på energi. Gigantiska energikonglomerat ihop med världens banker är den största ekonomiska kraften i världen och de befinner sig i en djup, djup kris.

Samtidigt är behovet av energi hos världens fattiga, alla utvecklingsländer, gigantiskt. Ska vi få en rättvis värld måste el och kyla/värma finnas tillgänglig för alla. (Kom ihåg att det är med energi vi skapar mat och det behovet kommer knappast minska under årtiondena framöver.)

Men det märkliga med fusionsdiskussionen är ju att vi redan har världens största fusionsreaktor alldeles gratis. Solen. Tar vi vara på dess energi har vi 10 000 gånger mer än människan någonsin behöver.

Jag är alltså självklart inte emot fusionskraft. Vi har den redan.

Problemet i energifrågan är VEM som ska äga och skapa el och värme. Det är där allt motstånd mot ren energi finns. Viljan att göra marknader av sådant som egentligen inte behöver vara en marknad är det som styr.

Säg att vi får en framtid där vi dels tar hand om solens energi allt smartare, dels utvecklar fusionskraft i mänskligt skapade reaktorer. Det är klart vi skulle skapa en energifrihet mänskligheten inte kan drömma om. Kan man skapa fusionskraft så kan man kanske göra månens baksida varm … Science fiction möjligheterna blir enorma och det är klart sådana pojkdrömmar lockar bland ingenjörer.

Men vem ska skapa det?

Vem ska äga?

Solkraften kan ägas av var och en lokalt, vi behöver inga centrala energibolag om tillräckligt många gör solel till varandra. (Vi behöver kompletteringskraft och lagring såklart).

Men tänk dig en framtid där Eon äger nordens fusionskraftverk?

Monopolistens våta dröm.

Tänk dig istället att den ägs av oss gemensamt via staten. Ah, nyliberalens mardröm.

Hur du än diskuterar denna enormt dyra teknik – åtminstone de första hundra åren – så är själva tanken att några få ska äga den och alla andra ska betala, väldigt tveksam.

Jag är självklart inte emot forskning som kan ge barnbarnsbarnen en ny frihet.

Men ska vi lösa energi och klimatfrågan måste vi först använda den reaktor vi fått alldeles gratis. Fusionsenergi i privat ägo i ett kapitalistiskt samhälle är att be om problem.