Men dykturismen har fört med sig problem. 

Med dykarna kommer också ett stort antal båtar, som tidigare brukade kasta ankar rakt på korallreven. Varje ankare slet sönder en liten bit av reven – och till sist började skadorna bli omfattande.

Det är därför Said, Ayman, Khaled och några andra kollegor är här med sin båt idag, i vattnet utanför resortstaden Hurghada på Egyptens östkust. De arbetar för den egyptiska miljöorganisationen Hepca som installerar och sköter om ett system av förtöjningsbojar längs landets kuster. 

– Vi har ungefär 750 förtöjningsbojar här vid östkusten, och fler i området vid Sharm el-Sheikh. Totalt finns det över 2 000 bojar, vilket är det största förtöjningssystemet för båtar i hela världen, säger Ayman. 

Han plockar fram en gul slagborrmaskin, medan en kollega rullar ut en 27 meter lång strömkabel. Khaled har dragit på sig en våtdräkt och hoppar i vattnet för att ta emot utrustningen, som han sedan tar med ner till bottnen för att borra fast ett fäste till bojen. 

Korallblekning

Hepca skickar ut sina dykare i småbåtar som denna, men organisationen har också en större båt som de kan använda när uppdrag pågår under en längre tid. Det är ett svårt jobb både ovan och under vatten, men det ingår i ett större arbete som de alla inser betydelsen av. 

Said har arbetat för Hepca i 20 år.

– Under den tiden har jag kunnat se stora förändringar i havet. Vi har ett växande problem med korallblekning. Det har blivit mycket bättre synlighet i vattnet och det finns mindre fisk bland korallerna. Vi måste skydda de här reven från att förstöras. 

Egypten hör till de utvecklingsländer som är starkt påverkade av den rådande klimatkrisen. Exempelvis regnar det idag mindre i Etiopen, vilket gjort att det landet har konstruerat en kontroversiell damm för att kunna lagra vatten. Det gör att mindre vatten rinner in i Nilen, som en mycket stor del av Egyptens befolkning är beroende av för att överleva. 

Stigande hav oroar

Ett annat exempel finns vid nordkusten, där det uppstått allt större oro över att det stigande Medelhavet kan riskera att lägga stora jordområden under saltvatten. 

Men även Röda havets ovanligt klara vatten är ett exempel på klimatkrisens effekter. 

– Vattnet här är väldigt klart och vackert, javisst. Men ett klart vatten betyder ett fattigt vatten, eftersom det inte är fullt av plankton och döda växtdelar. Det betyder att det inte finns tillräckligt med mat åt fisken, säger Nour Farid.

Han är Hepcas ordförande och befinner sig i organisationens har högkvarter inne i marinan i Hurghada. Nour Farid var med och grundade organisationen år 1995 då flera dykcenter och turistorganisationer gick samman för att rädda Röda havet. Idag har Hepca vuxit till att bli den största miljöorganisationen i Egypten och sannolikt hela Nordafrika, med en mängd miljöbevarande projekt.

Nour Farid berättar att det tidigare brukade regna regelbundet på våren och hösten i ökenbergen, vilket skapade störtfloder som förde med sig mineraler, löv och organiskt material ut i havet. Det rinner inte ut några riktiga floder i Röda havet, så dessa störtfloder i både Egypten och Saudiaraben har varit den enda källan för att få in sådant material.

– Men på grund av den globala uppvärmningen sker det nu mycket mer oregelbundet. Och när det väl händer så kan det komma alldeles för mycket regn och på fel plats. Det här har nu lett till att Röda havet har blivit fattigare på mat och på liv.  

Förr, efter regnen, brukade öknen också bli alldeles grön. Det var viktigt eftersom beduinerna då kunde låta sin boskap beta där. Nu har även boskapens föda minskat drastiskt. 

Ju mer is som försvinner och ju fler koraller som dör – desto närmare är vi katastrofen.

Hepca har ägnat de senaste åren åt att bli en ledande egyptisk, civil aktör som kämpar emot klimatkrisens konsekvenser. Det är inte något riskfritt arbete i Egypten. Många andra miljö- och civilrättsorganisationer har förföljts och drivits i exil, men Hepca har lyckats navigera mellan hindren och skaffa sig inflytelserika donatörer. 2017 lyckades organisationen vinna ett sjuårigt kontrakt för att hantera den offentliga sophämtningen i Hurghada. Vid en stor återvinningsstation sorterar Hepcas sophämtare sedan dess ut allt organiskt avfall från lokalbefolkningen och de miljontals dykarna och turisterna. Avfallet torkas och ges sedan som föda till den beduinboskap som inte längre kan beta i öknen. 

Framgångsrik kamp

Sophämtningen är bara ett av flera exempel på hur Hepca framgångsrikt fått gehör för sina frågor hos de lokala myndigheterna, om än inte lika lätt hos de nationella. Men Nour Farid hoppas att de lokala framgångarna kan hjälpa när Hepca och flera partnerorganisationer under Cop27 nu förespråkar att hela Röda havets korallrev blir skyddade marinområden – på grund av revens enorma betydelse för att upprätthålla ekosystem. 

– Vi kan tala om tre stycken ground zero vad gäller den globala uppvärmningen. Det är Nordpolen, Sydpolen och tropiska områden. Ju mer is som försvinner och ju fler koraller som dör, desto närmare är vi katastrofen, säger Nour Farid.

– Men flera studier har visat att Röda havets koraller är mer resistenta mot uppvärmningen än på andra ställen. Eftersom Röda havet alltid har varit fattigare än andra hav har korallerna lärt sig att anpassa sig för att överleva. Vi tror det här betyder att om den globala uppvärmningen fortsätter och alla andra korallrev dör, så kommer det här vara den sista platsen där de finns kvar. 

”Vill väcka uppmärksamhet”

Om världens ledare någon gång lyckas ­komma överens, om trenden bryts och den globala temperaturökningen uppgör kan Röda havet alltså bli den plats forskare i framtiden utgår från för att återetablera koraller i resten av världen. 

– Det är därför vi nu när Hepca deltar i Cop27 utropat reven här som Stora marginalrevet. Vi vill väcka världens uppmärksamhet kring det här revet, eftersom de snart kan vara de sista korallerna vi har kvar. Vi behöver omvärldens erkännande och stöd för att kunna skydda Röda havet, säger Nour Farid. •