Vi hade en lång diskussion om det här i Dagens ETC. Den handlar inte riktigt om Allan Savory och hans metod, men om djur och klimat och om det verkligen är kor som är huvudproblemet. 

Allan Savory har jag själv lyssnat på men jag är inte riktigt övertygad och det beror på att han hållit på i rätt många år men ännu inte lyckats bevisa sina grundteser.

Och kritiken mot honom är väldigt aggressiv. (Vilket ju inte är så konstigt när han utmanar en hel vetenskaplig gren, traditionella jordbruksforskare.)

Maria Norborg, forskare på Chalmers, har gjort en kritisk sammanställning; ”Allan Savory och holistiskt bete – en kritisk granskning”, och framförallt konstaterat att Allan Savoys påstående om att man skulle kunna lösa klimathotet med kollagring i betesjord, inte stämmer. Det finns inte tillräckligt med betesmark, inte ens om man tar alla tänkbara oanvända marker. Koliklagringen per hektar är dessutom inte alls så stor som Allan Savory påstår. Enligt Maria Norborg klarar världen att med förbättrad jord lagra in kanske 5 % av hela klimatutsläppen. Optimistiskt räknat.

Det är ju inte illa. Alla lösningar och alla framsteg behövs.

Men det är inte en enda enkel lösning som gäller.

Allan Savory väcker såklart mycket hopp i sitt korta föredrag och det liknar lite grann hur Elon Musk fick världen att häpna när han berättade att hela energifrågan var löst med hans nya batterier. Men klimatfrågan handlar framförallt om energi och det finns nog ingen genväg som gör att vi kan lagra kol enkelt för att få bort de gigantiska växthusgasutsläpp vi skapat sen industrirevolutionen. Vi måste rädda regnskog, förbättra matjord, förändra transportsystem, sluta ta upp kol och olja och göra ren energi med sol och lära oss energispara och samtidigt utveckla batterilagring och självklart skapa alltmer klimatsmart odling och så vidare. Världen kan klara det men inte med en enkel lösning. Inte ens jag som är så entusiastisk för solceller tror att det är lösningen i sig.

Vad är det då som gör debatt om jordbruk så laddat? Det finns olika problem med mat/odling/djur debatter där deltagarnas egna önskningar påverkar rejält. De som är övertygade köttätare blir överlyckliga över Allan Savorys teser medan veganer blir förbannade. Man blandar ihop diskussioner om odlingsmetoder med det egna valet av mat. De som gillar stadsodling småskaligt blir rasande när någon presenterar växthusodlingar med näringslösning som storskalig metod. De som gillar det senare blir provocerade när någon istället pratar om Allan Savoys idéer. Och så vidare.

Jo, baljväxter är bra, det erkänner de flesta, men då ska även de odlas nära om det ska bi klimatsmart.

På samma sätt finns det enorm industriell lobbyverksamhet runt matindustrin, både den vegetariska, den mjölkbaserade, den köttbaserade... Alla finansierar och sprider forskning som enögt tittar på det egna spåret.

Just nu har jag läst en lång text mot Allan Savory som visar sig vara finansierad av Kelloggs. Det betyder inte att texten i sig är fel men det är klart majsindustrin i USA inte gillar hans teser. Så man får läsa kritiskt och sen dubbelläsa kritiskt igen.

Självklart är det också så att debatten ofta handlar om pengar istället för odling i sig. Saker förkastas för att det kostar mer även om det är bättre och klimatsmartare. Men ska vi rädda jorden är det inte lönsamheten som är poängen. Utan vilka metoder som gör mest klimatnytta.

Det finns många exempel på lantbrukare som använder Allan Savoys idéer om kossor som betar i omgångar på marker och många av dem jublar över sina resultat. Men kritiker hävdar att det mer beror på att de faktiskt börjar bry sig, engagerar sig och tar hand om djur och jord mycket mer medvetet. 

Det är kanske sant men å andra sidan är det väl bra om en odlingsmetod skapar mer medvetenhet hos de som utför den.

Industrijordbruk utan själ är det ju ingen som vill ha.

Allan Savoys metod går säkert att utveckla, ingen förnekar att jord kan förbättras och att betesdjur kan göra nytta där. Men det finns även andra sätt att förbättra jord.

Det som gör mig mest tveksam är när debattörer och forskare tror sig kunna hantera hela naturens komplexitet och efterapa den med mänsklig styrning.

Det är nog snarare vi människor som måste anpassa oss till naturens gränser och visst kan vi odla vad vi vill i städer och köra växthus dygnet runt med led-lampor men den stora naturen behöver sin komplexitet och artrikedom och det är bara att gilla det läget.

Kossorna kommer inte rädda jorden inte ens med Allan Savoys metod. Men de kan säkert göra nytta de också. 

Men den stora lösningen med ett L finns inte. Vi får gneta på.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.