– Och på andra sidan kommer nästa hygge. De ligger kant i kant här, hygge efter hygge efter hygge, säger Gilbert Karlsson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är långa vyer framför oss. Till de böljande kullarna i norr är det tio–elva kilometer. Siluetten är sönderskuren av avverkningar. Enligt Rolf Lundqvist och Gilbert Karlsson är i princip all skog vi ser yngre än 60 år, det allra mesta mellan 30 och 40 år. För ett träd innebär det att man knappt lämnat barnstadiet.
– Man avverkar skogen när den precis kommit ur målbrottet. Den har fått längd men inga muskler, säger Gilbert Karlsson.
Trädlöst land
Vi befinner oss norr om det gamla brukssamhället Svabensverk, i gränslandet mellan Dalarna och Hälsingland. Vi kör kilometer efter kilometer på skogsbilvägar. Rolf Lundqvist och Gilbert Karlsson har båda varit aktiva i skogsfrågor länge. I bilen berättar de om den förvandling de upplevt under sin livstid. Om skogsfåglarna och ekorrarna som tidigare fyllde skogen, om hur snittåldern på träden sjunker och om främmande trädslag.
På någon plats avlöser de avverkade områdena varandra och bildar ett flera kilometer långt, i det närmaste, trädlöst land.
– Det är sorgligt att se. Hela landskapet är omvandlat. Att kalla detta för skog är fel, säger Rolf Lundqvist.
Vi möter bara någon enstaka bil under färden. Det vilar en fridfull tystnad över landskapet. Men tystnaden har en baksida. Inte många rör sig längre vid sidan av de större vägarna i dessa trakter. Få vet därför hur det verkligen ser ut.
– Det har blivit som ett ödeland, säger Rolf Lundqvist.
Men även om det är tyst ute i skogarna så har debatten om skogen blivit avsevärt mer högljudd det senaste året. Skogsnäringen är en bransch som alltid verkat under devisen ”frihet under ansvar”. I praktiken innebär det att det inte finns några tvingande lagar.
Nu är friheten, enligt branschen, hotad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ett av hoten står artskyddsförordningen för. Det handlar om EU-regler som blev svensk lag redan på 1990-talet. Hittills har lagstiftningen legat slumrande och inte använts. Men slutligen har länsstyrelserna börjat använda lagen och ett antal skogsägare har fått se avverkningar stoppade då man hittat sällsynta arter på deras marker. Det har handlat om bombmurklor i Värmland och lavskrikor i Hälsingland. Markägarna har inte heller fått ersättning för de förlorade inkomsterna.
En absurd lagstiftning som bryter mot äganderätten, menar branschen.
Känsliga frågor
Skogsnäringen har också gått i taket över att Skogsstyrelsen sedan början på året, via en sökbar karttjänst, publicerar kommande avverkningar på sin webbplats. Alla större avverkningar måste anmälas till myndigheten men tidigare har det krävts mycket ansträngning för att få kännedom om vart skogsmaskinerna är på väg. Nu är det avsevärt enklare.
Den nya öppenheten provocerar. Skogsägarna riskerar att bli uthängda som skövlare, menar branschen. Och dessutom hotas avverkningarna om någon kvick biolog hittar någon särskilt sällsynt art på markerna.
– I små steg begränsas skogsägarnas frihetsgrad hela tiden. Man tycker att man gör väl för miljön men blir ändå beskriven som en miljöbuse. Och skogsägarna känner sig inte som miljöbusar, säger Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på Lantmännens riksförbund, LRF, som företräder landets enskilda skogsägare.
Att skogsfrågorna är känsliga märks ända in på regeringskansliet. I somras filosoferade regeringens skogsutredare Charlotta Riberdahl högt under ett seminarium på Almedalsveckan. Man kan fundera på om vi, utifrån ett miljöperspektiv, borde ha ett så stort privat ägande av skog, sa hon.
Den filosofiska utvikningen räckte för att landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) skulle kicka henne från uppdraget.
Skogsnäringen sitter inte heller stilla och betraktar förändringarna passivt. Under året har debattartiklarna varit många. Branschen känner sig ifrågasatt och påhoppad. Skogen ger välstånd och jobb i glesbygden, är ett budskap. Ett annat att skogen som råvara bara blir viktigare och viktigare när vi ska lämna oljesamhället bakom oss.
Skogsbolag har också bjudit ut statsministern Stefan Löfven i skogen och i informationsfilmer förklarar statliga Sveaskog att ”det planteras tre nya träd för varje träd som avverkas, och det gör att skogen mår bättre”.
Just detta är konfliktens kärna. Frågan är vad som egentligen är en skog, och vad den ska vara till för. Ska skogen bara ses som råvara, eller ska den också ge andra värden?
– Vi pratar om väldigt olika saker i dag. För en markägare är skog volymer och virkesmängder. Ett annat perspektiv är att skogen är summan av allt levande som finns där. Och det är väldigt olika perspektiv, säger Bengt-Gunnar Jonsson, professor i växtekologi vid Mittuniversitetet.
När skogsbranschen säger att vi har mer träd än någonsin är det helt korrekt. Men lika korrekt är att säga att på de allra flesta platser handlar det om virkesåkrar, av samma trädslag, i ganska låg ålder. Och det är först när skogen blir betydligt äldre som det uppstår några större naturvärden. Över 1 300 skogslevande arter, växter, svampar och djur, anses också hotade i Sverige.
– Ur ett artperspektiv har vi ett utarmat skogslandslandskap, säger Bengt-Gunnar Jonsson.
”Det är parodi”
Men skogsnäringen delar inte den bilden.
– Generellt är det ett gott miljötillstånd i skogarna. De flesta trender är positiva, som mer gammal skog, mer död ved, mer grova lövträd. Men vi måste också ha acceptans för att skogarna brukas, och att det inte kommer att se likadant ut som om skogarna inte hade brukats, säger Gunnar Lindén på LRF.
Men att miljötillståndet i de svenska skogarna skulle vara gott skakar Rolf Lundqvist på huvudet åt. Vi har nu lämnat hyggena och kör långa sträckor genom ungskogar av klena tallar, planterade i rader.
– Det är parodi att kalla detta skog. Här finns ingen mångfald, bara enfald. l
