I september presenterades en ny analys av vid vilken temperaturhöjning som kända så kallade tröskeleffekter kan utlösas. En tröskeleffekt är en kritisk brytpunkt vid vilken olika biofysiska system som inlandsisar, skogar och värmeomsättningen i världshaven övergår från att vara kylande och dämpande till att bli uppvärmande och självförstärkande.
När dessa kritiska brytpunkter en gång passerats är effekterna oåterkalleliga och förskjuter systemet mot ett nytt tillstånd med oerhörda och svåröverskådliga konsekvenser för miljön och människors försörjningsmöjligheter.
Kritiskt för Grönlandsisen
Enligt analysen närmar vi oss redan vid nuvarande nivåer av global upphettning fem kritiska brytpukter. Det är avsmältning av Grönlands och Västantarktis stora inlandsisar, storskalig upptining av permafrosten, kollaps av den stora havsströmmen i Labradorhavet, och massdöd av tropikernas korallrev.
Brytpunkten för Grönlandsisen kan enligt studien redan ha passerats.
– En kollaps av inlandsisarna på Grönland och Västantarktis skulle så småningom, det kan ta tusentals år, leda till en havsnivåhöjning på över tio meter, säger studiens huvudförfattare David Armstrong McKay.
Dominobrickor
Redan de kommande hundra åren kommer Grönlands smältande istäcke leda till en havsnivåhöjning på minst 27 centimeter enligt en annan ny studie.
Idag finns alltfler vetenskapliga belägg för att systemen också påverkar varandra. När Grönlandsisen smälter bromsar värmecirkulationen i Nordatlanten ner, vilket påverkar monsunsystemen så att nederbörden över Amazonas minskar.
Jordsystemet hänger ihop, faller en bricka riskerar fler att dras med i fallet.
– Tröskelpunkter är inte en avlägsen risk, utan en mycket verklig fara, och riskerna ökar ju högre den globala uppvärmningen blir, säger en annan av klimatforskarna bakom studien, Arie Staal vid universitetet i Utrecht.