– Den allra viktigaste åtgärden är att inte öppna eller utvinna i nya fält. De allra flesta existerande fält kommer att ha slut på olja till 2032. Efter det kommer ett fåtal fält att vara i produktion och dem vill vi inte stänga, men fallande oljepris kommer att göra att många av dem inte kommer att vara lönsamma att driva.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Så sammanfattar partisekreterare Lars Gaupset hur Miljøpartiet de Grønne (MDG) vill fasa ut norsk oljeproduktion. När han sätter slutår till 2032 är det under förutsättning att det gigantiska Johan Sverdrup-fältet utanför Stavanger aldrig tas i drift. Det är knappast realistiskt. Fältet upptäcktes 2010, licenserna är utdelade och plattformar håller på att byggas. Statoil räknar med produktionsstart 2019.
Oljan i Johan Sverdrup väntas räcka i 50 år och ge intäkter på 1 350 miljarder norska kronor, varav 670 miljarder kommer staten till godo i form av skatt. MDG:s olje- gaspolitik särskiljer dem från de andra partierna i Norge. Med de svindlande summor och de många arbetstillfällen som står på spel anses partiets politik vara extrem, rent av farlig.
– Jag anser att det är helt felaktigt att Norge ensidigt ska stänga ner. Det kommer bara att leda till att mycket kompetens och mycket av den innovation som sker i olje- och gasindustrin försvinner. Och det gör inget för klimatet, säger Terje Lien Aasland, stortingsledamot och energi- och miljöpolitisk talesperson i Arbeiderpartiet (AP).
9 805 miljoner ton koldioxid
Ett grundargument i debatten är att så länge det finns en efterfrågan på olja kommer någon producera den. Då är det bättre att Statoil och andra inhemska bolag fortsätter pumpa, inte minst eftersom verksamheten omgärdas av strikta miljökrav.
Sant är att norsk oljeproduktion är hårt reglerad och att utsläppen från själva utvinningen är låga jämfört med andra länder.
Sant är också att norsk olja konverterad till bensin bidragit med utsläpp på 9 805 miljoner ton koldioxid sedan 1970-talet, enligt beräkningar från Dagens Industri.
Fler ben att stå på
Samtidigt är Norge i dag världens mest elbilstäta land, och insikten om att andra näringar än oljan måste utvecklas har sedan länge slagit rot i alla partier.
– Oljeindustrin kommer att betyda mycket i många år till men det är viktigt att vi skaffar fler ben att stå på. Vi måste utveckla nya näringar och industrier. Vi har ett överskott på förnybar energi, vi har stora möjligheter inom havsbruk och fiske och det är något som kommer att ta större och större utrymme. Det är också önskvärt att andra näringar tar större utrymme, säger Terje Lien Aasland.
Bråkat i 40 år
Det som främst splittrar i olje- och gaspolitiken är frågan om Norge ska leta och ta nya fyndigheter i bruk utöver Johan Sverdrup-fältet. Några av områdena det bråkats längst om är de fiskrika vattnen utanför Lofoten, Vesterålen och Senja. Diskussionen om att leta olja där har pågått i över 40 år och sprickan skär rakt genom både Arbeiderpartiet och LO.
Inför årets valrörelse mejslade facket och partiet ut en klassisk kompromiss: Man ska på sikt utreda om det är värt att borra efter olja utanför Lofoten samtidigt som ett område 50 kilometer från kusten fredas. Men Sensterpartiet som är en av Arbeiderpartiets tilltänkta koalitionspartners vid en valseger säger blankt nej till en utredning. De har redan sin uppfattning klar. Miljöriskerna är för stora.
– Oavsett vilket kan risken inte bli noll och vi vet att konsekvenserna kan blir väldigt allvarliga. Det har redan varit många utredningar och en ny utredning kommer inte att ändra på det, säger Geir Pollestad, Senterpartistisk ordförande i Stortingets näringslivsutskott.
Han vill istället prioritera fisket i Lofoten, Vesterålen och Senja. Att provborrningar någonsin skulle bli verklighet tror han är osannolikt. Det folkliga motståndet är stort och har varit i flera decennier.
– Jag tror att Arbeiderpartiet inser om de kommer i regeringsställning att andra partier inte kommer stötta deras förslag. Det är ju en intern kompromiss. Den enda möjligheten till utredning är om man får en AP-regering som styr själva i minoritet.
MDG ställer hårda krav
MDG:s partisekreterare Lars Gaupset tror precis som Geir Pollestad att det är osannolikt med provborrningar i Lofoten, Vesterålen och Senja.
Däremot ser han en risk för oljeprospektering i Nordsjön och delar av Barents hav. För att stötta en regering oavsett om den är höger eller vänster kräver MDG därför att Norge slutar leta efter olja. Det har fått Arbeiderpartiet att avvisa alla former av organiserat regeringssamarbete.
Men det som länge såg ut att bli en enkel valseger för de rödgröna (AP, S och SV) har förbytts i ett allt mer svängande opinionsläge den senaste månaden. Mardrömmen för Arbeiderpartiet är att MDG får en vågmästarroll.
– Jag tänker att om Arbeiderpartiet vill ha makt och ett stabilt parlamentariskt underlag så får de ju vara villiga att förhandla med oss. Även om de utesluter oss nu kan det hända att de ser annorlunda på det efter valet, säger Lars Gaupset.
Regering
Høyre
Fortsätta och öka olje- och gasproduktionen bland annat genom att öppna nya fält i Barents hav. Utreda områdena utanför Lofoten, Vesterålen och Senja.
Fremskrittspartiet
Satsa på olje- och gasindustrin genom att öppna nya fält. Utreda områdena utanför Lofoten, Vesterålen och Senja, med sikte på att påbörja oljeutvinning där snarast möjligt.
Regeringens stödpartier
Venstre
Trappa ner olje- och gasproduktion men tillåta viss ny utvinning i anslutning till redan existerande fält. Permanent freda Lofoten, Vesterålen, Senja och flera andra områden från oljeverksamhet.
Kristelig Folkeparti
Trappa ner olje- och gasproduktion på sikt men säkra utvinning från existerande fält. Prioritera att exportera gas framför olja. Freda fiskrika och känsliga områden.
Oppositionen
Arbeiderpartiet
Fortsätta och utöka gas- och oljeproduktionen, tillåta prospektering av nya fält. Utreda ett område söder om Lofoten men freda 50 kilometer av havet från kusten.
Senterpartiet
Fortsätta olje- och gasproduktion. Låta nya fält öppna bara om det är säkerställt att de inte påverkar fiske och ömtålig natur negativt. Permanent freda Lofoten, Vesterålen och Senja.
Sosialistisk Venstreparti
Stopp för att leta och öppna nya fält samt gradvis utfasning av existerande produktion. Permanent freda Lofoten, Vesterålen, Senja och flera andra områden.
Miljøpartiet de Grønne
Stopp för letande och öppnande av nya fält. Gradvis utfasning av all olje- och gasproduktion fram till 2032.
Utanför Stortinget
Rødt
Stopp för letande och öppnande av nya fält. Gradvis utfasning av minst 90 procent av olje- och gasproduktionen fram till 2030.
