– Jag hittar inte riktigt ord för vad vi upplevde, det berörde mig på ett sätt som överraskade mig faktiskt, berättar Magda Gad, på telefon från Sicilien.

I reportage från platsen har hon försökt skildra förödelsen och kaoset. Liklukten från havet, flakbilar fulla med kroppar och traumatiserade familjemedlemmar som lämnats kvar när alla andra sveptes med av vattenmassorna.

– Folket i Derna levde under Gaddafis diktatur i 43 år, sedan blev det inbördeskrig. Staden har kontrollerats av Al Qaida och IS och bombats av krigsherren Khalifa Haftar som styr nu. Det här är människor som vet vad lidande. Men man såg i deras ögon att de var chockade på ett helt annat sätt än människor i krig. De kunde inte ta in vad som hänt.

I krigssituationer går det ändå att bevara en känsla av kontroll enligt Magda Gad.

– I krig vet människor var de kan söka skydd. Men den här katastrofen inträffade mitt i natten, utan förvarning. Människor var rädda för havet och för mycket regn, men hade inte förstått att vattnet kunde komma från bergen, i så enorma mängder att hundratals höga byggnader sveptes med.

”Ingen hörde av sig”

Magda Gad har varit på plats i krigs- och katastrofzoner i många av världens hårdast drabbade regioner. Hon har rapporterat från länder i Mellanöstern, Asien och Afrika och tillbringade fyra år i Afghanistan. Sedan 2015 är hon korrespondent för Expressen. Just nu bevakar hon Libyen och Somalia, två länder som sällan hamnar i mediefokus. När de två dammarna brast och svepte med sig Dernas centrum var hon den enda svenska journalisten på plats. Händelsen fick inget större utrymme i svenska medier trots katastrofens omfattning. 

– Jag trodde att SVT, SR och svenska tidningar skulle vilja ha en rapport om situationen från mig som var på plats men ingen hörde av sig och mitt material fick inte så stor spridning. Jag vet inte vad det beror på. 

Samtidigt som klimatupphettningen orsakar extremväder och katastrofer över stora delar av världen träder den ena skribenten, debattören och politikern efter den andra fram i Sverige och hävdar att mediernas klimatrapportering är alarmistisk. ”Sorgligt”, kommenterar Magda Gad.

– Det är också sorgligt att medierna ger dem plats. Någonstans måste det som publiceras vara baserat på fakta. För egen del är det enda jag har gjort när det gäller exempelvis Libyen och klimatet att hänvisa till vetenskapliga rapporter som säger att risken för att en storm som den som drabbade Derna ska uppstå har ökat med 50 gånger till följd av den globala uppvärmningen. Korruption och krig gör sen att det saknas infrastruktur för att hantera extremvädret.

Ändlös torka

Det var under en resa i Etiopien för att skildra kriget i Tigray som Magda Gad bestämde sig för att rapportera mer om klimatnödläget. 

– Jag har alltid tänkt att krig och klimatkris är två olika saker och att andra reportrar får sköta klimatbevakningen. Men jag har varit i Etiopien flera gånger tidigare och den här gången mötte vi en hetta vi inte upplevt tidigare, säger Magda Gad.

Människor drabbades hårt av extremtorkan som fått grepp om Afrikas horn.

– Flyktingar berättade att de överlevt kriget men att nu dog människor istället av vattenbrist. Under en bilfärd var det så hett att jag började få symptom på värmeslag, vi hade inte mycket vatten med oss och möttes av barn som sprang mot oss och signalerade att de höll på att dö av törst. Och vi hade inget vatten att ge.
Magda Gad började undra vad som egentligen hände på Afrikas horn. Torka är inget nytt i regionen, men nu vittnade människor om en torka utan slut.

– Människor i alla afrikanska länder jag rest i vet att torkan är en följd av klimatförändringarna. De kan vara outbildade bönder, men de kan naturen och de säger att klimatet inte är som tidigare.

Utsatta drabbas hårdast

Du har sagt att klimatkrisens effekter kommer att vara huvudorsaken till framtidens krig. Vilka skillnader och likheter ser du idag mellan att bevaka krig och att bevaka effekterna av klimatnödläget?

– I båda fallen är det de mest utsatta människorna som drabbas hårdast, och klimatförändringarnas effekter blir naturligtvis värre i redan krigsdrabbade länder. Den stora skillnaden ligger i bemötandet.

– Ingen ifrågasätter att ett krig pågår, medan artiklar om klimatkrisen ofta avfärdas med påståendet att de inte bygger på fakta. Det är frustrerande och svårt att ta in faktiskt.

Hur hanterar du att se så mycket lidande och död i världen?

– Det är jobbigt och sorgligt, men jag kan hantera det, bland annat genom att skriva om det. Det svåraste är att vänja sig vid att bevittna situationer som hade kunnat undvikas, men ingen gör något.

”Värre än krig”

Magda Gad berättar att hon och fotografen Stefanie Glinski senare samma dag ska följa med en grupp akutläkare från den ideella organisationen Emergency ut på Medelhavet i en räddningsbåt, för att undsätta flyktingar och migranter längs Libyens kust.

– Räddningsbåtarna får inte plocka upp människor i sjönöd om de inte först fått klartecken från regeringar inom EU. Vi har pratat om hur det kommer att vara om vi tvingas lämna människor i nöd på havet. Det vore värre än att bevittna krig, säger hon.

Beslut som dödar

I en framtid med fortsatt global upphettning kommer flyktingströmmarna enligt prognoserna vara mångdubbelt större än idag. 

– Jag ser redan på plats att områden blir obeboeliga och att de internflyktingströmmar som skapas är enorma. EU betalar stora summor för att stoppa människor som flyr, men är man rädd för flyktingar måste man verkligen agera mot klimatförändringarna. 

Vad säger du om att den svenska regeringen för en politik som ökar utsläppen?

– Att agera som att vi inte befinner oss i en klimatkris och föra en politik tvärtemot den som krävs för att rädda liv, är att medvetet låta människor dö, säger Magda Gad.