Intresset för återbruk av byggmaterial ökar

Här trängdes folk på 1990-talet för att ta båten över till Köpenhamn och Kastrup. En plats för drömmar och förväntningar.

Men sedan byggdes Öresundsbron och trafiken med svävare och katamaraner mellan Malmö och Köpenhamn lades ner.

Och nu – efter att ha tjänat både som bussterminal och flyktingboende genom åren – ska den gamla Svävarterminalen på Smörkajen i Malmö slutligen rivas, för att lämna plats åt den nya stadsdelen Nyhamnen.

Anna Bernstad, hållbarhets­strateg i Malmö stad och projekt­ledare för rivningen, ser sig om i väntsalen. Längs en vägg står ett stort gäng dörrar. Längs en annan ligger högar med undertaks- och golv­plattor.

– En återbrukskonsult har varit här inne, gått igenom byggnaden och undersökt vilka delar som kan demonteras på ett bra sätt och återbrukas. Konsulten har också en bra känsla för vad som går att sälja på återbruksmarknaden, säger Anna Bernstad.

Tas ner varsamt

Svävarterminalen ska nämligen inte rivas på det gamla vanliga sättet. Istället ska den plockas ner på ett cirkulärt och varsamt sätt – vilket inte är så vanligt i dag.

Ansvarig för arbetet är Marcus Hörstedt, platschef på Peab som är huvudentreprenör för rivningen.

– Vid en vanlig rivning hade det varit mer av maskinrivning, det vill säga att maskiner gått in och plockat ner stora delar av byggnaden, säger han.

Nu är målet att återbruka så mycket som möjligt av den plåt, sten och stål som terminalen består av.

– I stället för att slita bort den tar vi ner fasaden varsamt så att den i största mån kan återbrukas. Vi håller också på att ta upp marmorgolvet här i väntsalen på ett sätt som gör att det kan användas igen, säger Marcus Hörstedt.

Svävarterminalen ägs av Malmö stad och rivs av kommunala Stadsfastigheter. Rivningen är ett pilotprojekt som ska visa hur mycket Malmö kan minska både avfallsmängder och klimat­avtryck genom att arbeta mer med cirkulära rivningar. Rivningen av terminalen är kopplad till EU-projektet Circular Builders som Malmö deltar i för att lära sig mer om cirkulärt byggande.

– Projektet är ett sätt att komma igång med det cirkulära arbetet inom Stadsfastighet­er. Rivningen av terminalen passade tidsmässigt bra in i projektperioden och själva byggnaden är lagom stor, säger Anna Bernstad.

Finns ett köpintresse

Flera bolag har visat intresse för att köpa material från svävarterminalen. Ett företag tar hand om all fasadplåt. Ett annat tar över marmorgolvet. Ett tredje ville ta tillbaka linoleumgolvet, men det visade sig att det måste kasseras som farligt avfall eftersom det limmats med ett miljöfarligt lim. Det pågår också undersökningar som ska visa om det går att återbruka hela, eller delar av, stålstommen.

Malmö stad kommer själva att ta över belysning, undertaksplattor, innedörrar och toalettstolar för att återanvända i sina fastigheter.

En stor utmaning med att skapa cirkularitet inom byggbranschen är att det är svårt att lagra återbrukat material så att det finns tillgängligt när det behövs, enligt Anna Bernstad.

– Byggbranschen är optimerad för att jobba tidseffektivt och det är en utmaning när vi ska skapa en marknad för återbrukat material. Men nu har en hel del material som tidigare varit billigt börjat bli dyrare, eller kanske inte alls finns att tillgå inom rimlig leveranstid, och då kanske intresset för cirkulärt byggmaterial ökar, säger hon.

”Stor okunskap”

Även om Malmö ligger långt framme finns det flera andra som också visar vägen, enligt Johanna Andersson, projektledare på IVL Svenska miljöinstitutet som driver Centrum för cirkulärt byggande. Det är en arena där branschens aktörer möts och samverkar kring återbruk och cirkulära materialflöden vid byggande, rivning och förvaltning.

– Projekt som det i Malmö är jätteviktiga eftersom ett stort hinder för att byggbranschen ska bli cirkulär är okunskapen i branschen. Det finns inte så många praktiska erfarenheter av hur det ska gå till ännu. Därför är varje nytt projekt viktigt, säger Johanna Andersson.

Men den största utmaningen är att det inte finns någon fungerande marknad för återbrukat byggmaterial.

– Det är svårt att hitta återbrukade och kvalitetssäkrade material idag. Vi ser dock att det börjar dyka upp en del material­leverantörer som börjar ta tillbaka sina produkter för att uppgradera dem. Men de är än så länge väldigt få.

Det krävs även fler företag som arbetar med att demontera byggnader i stället för att riva dem.

– Det behövs aktörer som kan hantera byggprodukterna, mellanlagra dem och sälja dem vidare. Det är inte många som gör det i dag, även om flera nu är på gång.

Lagen hindrar

Lagstiftningen är en annan utmaning för kommuner som vill sälja återbrukat material.

– Kommunerna måste skapa processer och rutiner för hur de ska agera för att förhålla sig till de lagar de lyder under. Lagstiftningen i sig är inte hindrande, utan det handlar mer om en osäkerhet från kommunernas sida.

Johanna Andersson har arbetat med återbruk inom byggsektorn sedan 2015. Hon tycker att intresset helt klart har ökat.

– Klimatfrågan är en stark drivkraft. Många har insett att återbruk är en effektiv metod att få ner klimatpåverkan från olika projekt. Återbruk har gått från att vara en fråga som engagerade medarbetare lyft fram till att vara en sak som nu kommer uppifrån i företagen, säger Johanna Andersson.

Och även om nu Svävarterminalen jämnas med marken är chansen alltså stor att den lever vidare i andra byggnader. Både stora och små.

Anna Bernstad berättar att även Malmö Återbyggnadsdepå kommer att ta över en del av materialet från rivningen.

På depån kan även privatpersoner handla.

– Så lite svävarterminal kan hamna hos många Malmö­bor framöver, säger Anna Bernstad.