Bilden visar ett av Sveaskogs kalhyggen norr om Furudal i Rättviks kommun. Jag har valt en ganska nytagen hyggesbild så alla ser hur det ser ut idag.
När Skogsstyrelsens nytillträdda generaldirektör intervjuades av Sveriges Radio sa han att det inte finns några kalhyggen längre, eftersom man sparar några träd på dem. Det var en praktfull lögn.
Kalhyggen slår ut stora delar av den biologiska mångfalden. Det är den enskilt främsta orsaken till att vi har så många växter, djur och svampar som minskar i antal och utbredning (rödlistade arter).
Kalhyggen resulterar i likåldriga trädåkrar. I ett varmare klimat minskar dessa trädåkrar skogslandskapets motståndskraft (resiliens) mot skadegörare, stormar och bränder.
Kalhyggen utgör helt enkelt ett av Sveriges största miljöproblem.
Det är på grund av kalhyggen vi har en akut ekologisk kris i skogen.
Den nu aktuella skogsutredningen redovisar ett recept som nedanför fjällskogen helt bygger på fortsatt kalhyggesbruk. Kommande beslut i riksdagen om skogsutredningen kommer att påverka 70 procent av Sveriges landyta för många år framåt.
Fokus i utredningen borde ha varit hur vi ska rädda den biologiska mångfalden och slå vakt om värden som exempelvis friluftsliv, ekoturism, renskötsel och skogen som kolsänka.
n bra sak med skogsutredningen är att den blottat hur illa ställt det är. Många har inte haft en aning om detta på grund av en tät dimma av propaganda från skogsindustrins representanter.
Allt fler menar att det behövs en ny skogsutredning som tar tag i skogsbrukets grundläggande problem och gör något åt dem. Vi kan inte bygga en framtid på en skogsutredning som inte tar miljövärdena på allvar.