BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Svenska miljöinstitutet IVL publicerade nyligen en rapport som redovisar utsläppen av växthusgaser i samband med batteriproduktionen till elbilar. Siffrorna, som beaktar allt från gruva till återvinning, exklusive själva driften, är inte särskilt uppmuntrande för den som hoppas på en snabb omställning. Mellan 150 och 200 kilo koldioxid rakt ut i luften per kWh batteri. Beroende på batteri motsvarar det 2–7 års utsläpp vid körning av en fossilbil. Innan den kört en enda meter.

– Produktionsutsläpp är svårt att mäta, och varje producent kan göra bättre eller sämre val, men vi har använt de globala data vi ansett säkrast. Elmixen i dessa data är en sydasiatisk och en amerikansk, båda något sämre ur koldioxid­perspektiv än en europeisk, säger Mia Romare, en av rapportförfattarna.

Utsläppen skulle minskas

Produktionsplatsen är med andra ord avgörande. Enligt Mia Romare skulle utsläppen kunna minskas med 60 procent om produktionen skedde i Sverige, med i princip helt grön el.

Samma skillnad i nationella elmixar gör även elbilens drift problematisk. Researchgruppen Shrink har utifrån 2009 års data om världens elproduktion listat hur gröna olika länder är för den som vill köra utsläppsfritt. I botten återfinns kolkraftsberoende Sydafrika, Kina, Australien och Indien. Eldrift där skiljer sig i praktiken obetydligt från fossil sådan. Guldstjärna utdelas endast till Paraguay, Brasilien, Norge, Island, Frankrike och Sverige.

Gruvdriften kritisk

Mia Romare påminner dock om att det inte bara är elmixen som bidrar till produktionsutsläppen. Omkring hälften av utsläppen stammar från materialutvinning och processering, som för med sig andra problem.

Litium, en avgörande komponent i dagens batterier, återfinns oftast i saltöknar där miljö­påverkan till synes inte behöver vara särskilt stor. Och det är den inte heller jämfört med fossilindustrins. Men den är långt ifrån försumbar.

En nödvändighet vid utvinningen är vatten, en resurs som redan är knapp i berörda områden och därför måste tas från någon annanstans. Washington Post har tidigare rapporterat om bolag som opererar i Chiles Atacamaöken och lägger beslag på vattnet – upp till två tredjedelar enligt vissa källor. Resultatet: Ursprungsbefolkningars möjlighet till bevattning av grödor och tillgång till dricksvatten minskar.

Stor miljöpåverkan

Det finns fler exempel. I Kongo har brytningen av kobolt, ännu en nödvändig metall i batterierna, lett till stora problem. Omkring 100 000 personer uppges arbeta i koboltgruvorna, och både skador och dödsfall är vanliga. Samtidigt som gruvbrytningen förgiftar miljön för närboende.

Jianxi-gruvan i Kina är ytterligare ett. Där bryts ovanliga men för batterier nödvändiga metaller. Men det är bara 0,2 procent av de jord- och stenmassor som tas ur marken som innehåller något av värde. Övriga 99,8 procent slängs tillbaka i miljön. Efter att ha marinerats i allehanda giftiga kemikalier.

Hållbart möjligt

De negativa miljökonsekvenserna är emellertid inte huggna i sten. Enligt Pär Weihed, professor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet, pågår projekt i Finland där litium ska brytas från berggrunden. Och eftersom kraven på verksamheten är så höga torde produktionen kunna betraktas som hållbar.

I tidningen Sveriges Natur har mineralekonomen Magnus Ericsson också luftat ytterligare en aspekt av problemet:

– Tekniken som behövs för att utvinna litiumet på ett hållbart sätt finns, men när priserna är så låga som de varit tidigare har den inte varit möjlig att använda, i stället har producenterna kört på med gamla anläggningar.

– Att elbilar har miljömässiga fördelar i användarfasen är klart, nu måste vi ta ett aktivt grepp om produktionen för att se till att de lever upp till sin fulla potential, säger Mia Romare.

2030

År 2030 måste 100 miljoner elbilar rulla på vägarna i världen, enligt IEA. Om det ska bli verklighet måste den globala försäljningen av elbilar öka med 30 procent per år. Kinesiska CATL planerar att bygga världens största elbatterifabrik, som från och med 2020 ska kunna spotta ut batterier till en miljon bilar årligen.

Chile, Australien, Kina och Argentina står för nästan 95 procent av världens produktion av litium. Den största kända tillgången finns i saltöknen Salar De Uyuni i Bolivia. Europas största förekomst av litium finns i Finland.

Litium kan utvinnas både genom gruvdrift, till exempel i vårt svenska urberg och, som i Sydamerika, från saltöknar.

Största producenten av kobolt är Kongo-Kinshasa.

Inom EU uppskattas behovet av el år 2050 öka med 150 GWh årligen till följd av fler elbilar på vägarna. Det motsvarar en ökning av elproduktionen med i genomsnitt 9,5 procent.

2025

Eftersom elbilar fortfarande befinner sig i spädbarnsstadiet har tekniker och processer för återvinning och återanvändning av dem ännu inte utvecklats tillräckligt. Det gör att det än så länge är dyrare att återvinna till exempel litium från ett batteri än att utvinna det från jorden.

Till 2025 uppskattas återvinningen av elbilsbatterier ha ökat till ungefär en tredjedel, motsvarande 29 000 kWh. Bilbatterier som tappat för mycket lagringskapacitet för att vara säkra i bilar kommer också att kunna återanvändas för att lagra energi i andra sammanhang. De kan till exempel kopplas till elnätet och installeras i byggnader för att agera reservkraft vid behov.

2018

Svenska Northvolt planerar att bygga en fabrik i antingen Sverige eller Finland för produktion av batterier till elbilar. Målet är att tillverka dem för under 100 dollar per kWh, en nivå som pekats ut som nödvändig att för att elbilen ska bli konkurrenskraftig.

Exakt hur mycket kraft som fabriken är tänkt att bidra med är inte känt. Det enda Peter Carlsson sagt är att produktionen ska matcha Elon Musks planerade ”gigafactory” i Nevadaöknen, USA – 35 gWh per år från och med 2018.