– Pengarna är inte öronmärkta för investeringar i exempelvis vindkraftsparker eller andra nya investeringar i grön omställning. ”Tvärtom inkluderas investeringar i exempelvis industriellt jordbruk under etiketten” klimatåtgärder ”och fossil gas kan finansieras ur flera fonder.”. Jag skulle kalla det greenwashing, sa Markus Trilling i en intervju för Dagens ETC förra hösten.

Nu har ministerrådet och EU-parlamentet enats om utgiftsramarna och prioriteringarna i nästa sjuårs-budget. Besluten har stor betydelse för möjligheterna att uppnå EU:s långsiktiga klimatmål.

Fossilgas istället för kol

Jämfört med dagens budget ges klimat- och miljöåtgärder framöver högre prioritet. Målet är att 30 procent av budgeten ska investeras i kampen mot klimatförändringarna.

– Det är ett bra mål, men det hjälper inte om de återstående 70 procenten är business as usual-investeringar som inte leder till omställning. Budgeten bygger på frivillighet och det är fortfarande fritt fram att investera i fossila bränslen. Många medlemsstater vill exempelvis ersätta sin kolkraft med importerad fossilgas, säger Markus Trilling.

Liksom tidigare saknas både tvingande krav och insyn i hur utdelade medel slutligen spenderas, och definitionen av vad som räknas som klimatåtgärder är vid. Detsamma gäller medlen i EU:s återhämtningsfond – eller coronafond – på drygt 7 600 miljarder kronor, som också är en central del i budgeten kommande utgiftsår.

Motverkar Green deal

De största utgiftsposterna i EU:s budget är jordbruksstöd och regionalt utvecklingsstöd till fattigare medlemsländer. De står för ungefär en tredjedel var.

Sedan parlamentet nyligen röstade för att kanalisera hundratals miljarder till klimat- och miljöförstörande jordbruk, och i en omröstning förra veckan bjöd in fossilgasindustrin att söka medel ur coronafonden, är det tydligt att realpolitiken inte lever upp till Europas Green deal.

– Medlen i fonden borde gå till grön omställning men många medlemsstater kämpar emot varje styrning. De säger ”ge oss pengarna, det är kris, vi har inte tid för komplicerade projekt”, säger Markus Trilling.

Han påpekar att institutionernas beslut om långtidsbudgeten bara är ett ramverk, de verkliga investeringsbesluten tas i medlemsländerna. Under det närmsta halvåret ska länderna formulera sina investeringsprogram.

– Vi har målen i Green deal och kommissionen utvecklar riktlinjer för hållbara investeringar, men kommer pengarna att gå åt det hållet? Jag är inte övertygad. Den politiska verkligheten är att EU idag har begränsad makt att tvinga medlemsstater att spendera pengarna på ett hållbart sätt.

– Det skulle behövas bindande krav på grön omställning och större transparens kring vad medlemsstaterna gör med pengarna, säger Markus Trilling.