– Vi hoppas på att sätta press på Sveriges Radio så att de ändrar sig helt enkelt. Att de inser att det här är en tokig prioritering från första början, säger Lorentz Tovatt, som är skribent på Klimatgranskaren och tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet.  

Han tycker att tajmingen är riktigt usel för att plocka bort en central klimattjänst.

– Det är förfärligt givet det läge vi är i nu. Vi har precis levt igenom det absolut varmaste året hittills med marginal. Vi är mitt i ett klimatnödläge och då sänder det otroligt märkliga signaler att ta bort just den tjänsten som är specialiserad till att granska den frågan, säger Lorentz Tovatt. 

”Sorgligt och tungt”

Klimatkorrespondenten själv, Marie-Louise Kristola, är själv riktigt besviken och skriver på X: ”Sorgligt och tungt att SR känner sig tvingade att dra in tjänsten som klimatkorrespondent. Oavsett om den skulle innehas av mig eller någon annan tycker jag att vi behöver MER klimatbevakning, inte mindre.” Hon har tagit några dagar ledigt och vill inte prata med medier just nu.

2020 blev Marie-Louise Kristola Sveriges första klimatkorrespondent och nu, fyra år senare, skrotas alltså tjänsten. 

Lorentz Tovatt menar att det har varit ett viktigt uppdrag och inneburit bra klimatbevakning. 

– Det är en naturlig del av public services informations- och utbildningsuppdrag att man har åtminstone en tjänst som är dedikerad till vår tids viktigaste fråga. Så den tjänsten har varit jätteviktig.

En klimathubb

Det finns alltid en risk att när man säger att det här är allas ansvar så blir det till slut ingens ansvar. 

I branschtidningen Journalisten förklarar Ekots chef Klas Wolf-Watz att det här inte innebär att klimatet bortprioriteras. 

– Det är ju jätteviktigt att bevaka. Vi prioriterar resurser för klimatbevakningen och kommer att ha en särskild klimathubb. För alla geografiska korrespondenter kommer klimatfrågan att vara en viktig fråga att bevaka i respektive område, säger han till Journalisten. 

Men Lorentz Tovatt är skeptisk.

– Det finns alltid en risk att när man säger att det här är allas ansvar så blir det till slut ingens ansvar. Jag tycker att det är bra att ha just den här expertisrollen som den här tjänsten har inneburit. Men vi hoppas ju att de fortsatt kommer att prioritera klimatet.

Lämna skrivbordet

Peter Alestig, som är klimatredaktör på Dagens Nyheter, vill inte dra några förhastade slutsatser av att just den tjänsten slopas.

– Det är klart att det får ett visst signalvärde att man tar bort en sån tjänst. Men de inför någon form av klimatdesk så huruvida det här stärker eller försvagar klimatbevakningen, tycker jag är för tidigt att avgöra, säger han. 

Att befinna sig på plats och rapportera om klimatkrisens konsekvenser tycker Peter Alestig är det centrala här. 

– Det viktiga i sammanhanget är att man ska vara ute och bevittnat det som sker. Klimatjournalistiken har historiskt sett varit alldeles för mycket skrivbordsjournalistik. De här satsningarna på en klimatkorrespondent har visat att de har insett att vi behöver vara ute i världen och rapportera om de dramatiska konsekvenser som klimatförändringarna får. Men det kan också lösas genom att det blir en mer prioriterad fråga för de korrespondenter som de redan har ute i världen. Det kan jag tycka är bra, för det är dit vi behöver komma, att klimatjournalistiken blir en självklar del av all journalistik.

Moderater firar

Från högerkanten var det många som i stället passade på att raljera över att klimatkorrespondenten nu ryker. Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson skrev ironiskt på X: ”Vad sorgligt. Kommer sakna ’klimatkorrespondenten’ jättemycket.”

– Jag har noterat att det finns en moderat toppolitiker som ju passade på att fira när det här kom ut. Det är anmärkningsvärt att en av de som är med och beslutar om public services finansiering går ut och hånfullt firar på X. Ja, vissa skulle nog säga att det är mer än anmärkningsvärt att det är till och med obehagligt. Det är verkligen märkligt, säger Lorentz Tovatt. 

Dagens ETC har sökt Sveriges Radio.