Många hade engagerat sig i miljöfrågan efter att Rachel Carsons bok ”Tyst vår” från 1962 lyft fram farorna med bekämpningsmedel som DDT. När en oljeplattform utanför Santa Barbara i Kalifornien i januari 1969 läckte miljontals liter olja och lämnade efter sig tusentals döda, klibbiga fiskar och fåglar längs kusten ökade medvetenheten ytterligare.

Manade till naturskydd

Demokraten och senatorn Gaylord Nelson var den som tog initiativ till en nationell miljödag. Några månader innan Earth day gick av stapeln manade den dåvarande republikanska presidenten Richard Nixon i sitt State of the union-tal till skydd av naturen. Under hans ledning grundades samma år miljöskyddsmyndigheten EPA och lagen Clean air act klubbades enhälligt igenom i kongressen. Det var en tid då miljöfrågan gick hem i båda politiska lägren i USA, ett land vars beslut inom miljöområdet då såväl som i dag har enorm global påverkan.

Earth Day 1970 brukar beskrivas som starten för den moderna amerikanska miljörörelsen. Det är också startpunkten i utställningen ”We tried to warn you! Environmental crisis posters 1970–2020” som just nu visas på Poster house i New York. Här ges en tillbakablick på klimatrörelsens visuella kommunikation, främst i USA. Men på en hylla står även ett exemplar av Rachel Carsons klassiska bok.

– ”Tyst vår” fick människor att börja prata om miljöproblem på ett nytt sätt. Farorna kopplades tidigare främst till plötsliga och omedelbara katastrofer, inte minst kärnvapenkrig. Men miljöproblem handlar ofta om att se risk, påverkan och förstörelse över ett längre tidsperspektiv, konstaterar Finis Dunaway, historiker vid kanadensiska Trent University.

Gasmasken blir en effektiv symbol för en universell sårbarhet.

Gasmask vanlig symbol

Dunaway har intresserat sig för länken mellan visuell kultur och miljörörelsens historia. I boken ”Seeing green: The use and abuse of american environmental images” undersöker han hur bilder inte bara speglat utan också varit en aktiv del i skapandet av en amerikaners inställning till olika miljöproblem. Att tre av New York-utställningens affischer visar gasmasker – två sitter på människor, en på en gris – förvånar honom inte.

– Under 1960-talet börjar gasmasken bli en vanlig symbol och under 70-talet blir den enormt populär, säger Finis Dunaway, som till omslaget av “Seeing green” valde en av de mest kända bilderna från Earth day 1970: en New York-student i gasmask som luktar på en magnolia i blom. Tidigare hade miljörörelsen främst värnat djur och natur, men nu sågs även människan som hotad. – Gasmasken blir en effektiv symbol för en universell sårbarhet, en känsla av att vi alla riskerar att drabbas av miljöförstöring. Å andra sidan dolde den klimatorättvisor, som att fattiga och icke-vita drabbas hårdare av utsläpp och föroreningar.

En ensam tår

En annan plansch är baserad på en stillbild från en reklamfilm mot nedskräpning, känd under namnet ”Crying indian”. I tv-kampanjen, som hade premiär inför Earth day 1971, visas en man med svarta flätor och en fjäder fäst i håret paddlandes kanot. Under färden ser han mer och mer skräp i vattendraget. Berättarrösten: ”En del folk har en djup, bestående respekt för den naturliga skönhet som det här landet en gång bestod av. Andra har det inte. Människor startar miljöförstöringen, människor kan stoppa den.” I slutsekvensen syns en ensam tår nedanför mannens öga.

De försökte skydda sig själva från kritik genom att säga att det är konsumenterna och nedskräpningen som är problemet.

Kampanjen blev otroligt populär och visades om och om igen över landet. Vad många inte visste var att organisationen bakom den, med namnet ”Keep America beautiful”, grundades av en grupp företag – däribland Coca-Cola och bolag inom tobaksindustrin – som producerar enorma mängder engångsförpackningar.

– De försökte skydda sig själva från kritik genom att säga att det är konsumenterna och nedskräpningen som är problemet. Det är ett exempel på det vi i dag kallar greenwashing. Skulden läggs på någon annan än företagen.

Inom miljörörelsen fanns vid tiden ett intresse för urfolken, både deras historia och rättigheter. Den stereotypa ”indianen” i reklamen spelades dock av Espera Oscar DeCorti, en italienskamerikansk skådespelare. Rätten till tv-klippet skänktes tidigare i år till National congress of american indians som anser att filmen alltid varit ”opassande”.

Slutet på Kalla kriget

Visst har miljörörelsen efterfrågat lagstiftning och förändring från industrin, men mycket krut har genom åren lagts på det individuella och konsumentmakt, förklarar FinisDunaway. – När Earth Day år 1990 firade 20 år omfamnade många organisatörer det individualistiska budskapet trots att fokuset på personligt ansvar då hade kritiserats en hel del. Visst, människor kan stärkas och vilja engagera sig om de känner att deras handlingar gör skillnad, men tar det fokus från den skada som stora bolag orsakar? 1990 tror jag att slutet på Kalla kriget spelade in, med en starkare känsla av att kapitalism var det enda fungerande ekonomiska systemet.

Han lyfter fram Al Gores film ”En obekväm sanning” från 2006 som inflytelserik och visuellt överraskande. – Precis som Rachel Carlson använder han sig av en mix av vetenskap och känslor. Al Gore gör sin egen oro personlig och återvänder till farmen i Tennessee där han växte upp. Men även här anser Finis Dunaway att för stort fokus läggs på individen. Det är en uppfattning han delar med en många inom miljörörelsen. – Efter filmen grundas nya klimatorganisationer, såsom 350.org. De ville att människor skulle förstå att det inte bara handlade om att byta till en ny typ av glödlampa utan om bredare systemförändringar och -strategier.

Det gäller att få människor att inte bara tro på eller känna något utan också agera politiskt.

Färre isbjörnar

Utställningen visar också en illustration av en isbjörnsunge ensam på vad som först kan uppfattas vara ett isflak, men är mammans mage. Isbjörnar har under 2000-talet fått symbolisera alla möjliga klimat- och miljöproblem. Ibland har andra djur ur den grupp som brukar kallas karismatisk megafauna – såsom elefanter, gorillor, stora kattdjur – haft en liknande roll. Numera resonerar emellertid allt fler som brittiska tidningen The Guardian, som år 2019 uppmanade sina fotografer att söka andra sätt att bildsätta klimatkrisen: människor, närhet, krisen i vår vardag. Om isbjörnarnas tidigare huvudroll sa man: ”De här bilderna berättar en speciell historia om klimatkrisen men kan förefalla avlägsna och abstrakta – ett problem som inte är ett mänskligt sådant, eller särskilt brådskande”.

Flera ikoniska miljöaffischer från USA, som också inspirerat till miljökamp i andra delar av världen, visar jorden sedd från rymden. Idén kom från fotografier som “Earthrise” (Jorduppgång) som togs 1968 under expeditionen till månen och visar hur jorden, inte solen, går upp. ”The blue marble” (Den blå pärlan), en bild tagen under Apollo 17:s rymdfärd 1972, blev en representation av hur både vacker och ömtålig vår planet ter sig utifrån.

De senaste åren har klimatrörelsen tydligare pekat ut företag som en stor orsak till klimatkrisen. En brittisk kampanjaffisch ska föreställa en äkta Volkswagen-reklam, med budskapet ”Vi är ledsna att vi åkte fast”, en hänvisning till bolagets manipulerade utsläppstester. En kampanjbild från 2022 visar hur Exxon mobiles tidigare vd Rex Tillerson gör tummen upp-tecknet till ett barn och lovar att “we’re in this together”.

Ringar på vattnet

Finis Dunaways senaste bok ”Defending the arctic refuge” handlar om bilder som inte alls blev ikoniska utan främst visades på en diabildsprojektor. I centrum står Lenny Kohm, en fotograf och före detta jazztrummis som åren 1988–2008 åkte land och rike runt för att rädda nordöstra Alaska från oljeborrning. – Han visade diabilder och höll föredrag 200 gånger per år tillsammans med ledare från Alaskas urfolk.

Turnéerna odlade gräsrötter och framgångar i lokala val vilket skapade ringar på vattnet nationellt, säger Finis Dunaway. – Det gäller att få människor att inte bara tro på eller känna något utan också agera politiskt. Lenny Kohm visade människor hur de kunde delta, inte vara enbart passiva mottagare av bilder.