Fråga: Hur klarar man tillförsel av livsnödvändiga näringsämnen vid hydroponisk odling? Eller är det likadant som i det konventionella jordbruket, att dessa ämnen saknas på grund av att ingen naturlig tillförsel sker? Ända sen 1960-talet, då konstgödning började användas, har jorden utarmats på grund av att endast makronäringsämnen tillförts. En forskare vid SLU sa redan vid sekelskiftet att maten var ”junk food”, den dög inte ens till djurfoder.
/Tommy Öhman, Örsundsbro
Svar: Mest vanligt inom hydroponisk odling är att tillförsel av näringsämnen sker med mineralbaserad näring, det vill säga näring som kommer från olika mineraler som vi utvinner, samt kväve som utvinns från atmosfären. Dessa salter blandas i olika proportioner beroende på vilken kultur som odlas och vilken tillväxtfas plantorna är i. Det är inom kommerisell hydroponisk odling vanligt med två stamlösningar (A/B). Det är koncentrerad näring som blandas i olika proportioner och som sedan går ut till växterna med bevattningsvattnet. Till skillnad från odling i jord finns ingen större mängd näring i vattnet eller i substraten som används, vilket innebär att all näring behöver tillföras till växterna för att undvika näringsbrister. Detta medför också en större kontroll över tillväxten och det finns åtskilliga recept med olika proportioner av stamlösningarna A och B.
Växter tar upp i näring i jonform oavsett vad ursprunget är. De näringsämnen som de flesta är bekanta med är NPK (Kväve, fosfor, kalium), men växter behöver även andra ämnen såsom kalcium, magnesium, svavel, och järn för att utvecklas ordentligt. Om något ämne saknas kommer det utgöra den svagaste länken, detta gäller oavsett om man odlar i jord eller hydroponiskt. Den stora skillnaden är att kväve behöver nitrifieras och organiska ämnen brytas ner för att bli växttillgängliga.
Det finns gödselmedel för hydroponisk odling med biologiskt ursprung, men de är mindre vanliga än gödselmedel med syntetiskt ursprung. Tyvärr är det fortfarande mycket billigare med syntetiska gödselprodukter, vilket är en av anledningarna till att det är mer vanligt inom jordbruk och hydroponisk odling. Sett utifrån ett näringsperspektiv för plantorna som odlas eller för oss som konsumerar produkterna finns ingen skillnad, även om all odling bör sträva efter att vara mer kretsloppsbaserad.
