Fråga: Jag undrar hur en klimatpsykolog arbetar rent terapeutiskt. Vilka metoder och tekniker används för att hjälpa patienter med olika ångesttillstånd kopplade till klimatkrisen?
/Grete Holm Czarnecki, Örebro
Svar: Hej Grete,
Din fråga är viktig både utifrån ett samhällsperspektiv och patientperspektiv. För att svara på den behöver jag börja med att förtydliga begreppet klimatångest: Det är inget sjukdomstillstånd som kan eller ska behandlas bort. Alla obehagliga känslor som kommer vid insikten om klimatkrisen är rimliga reaktioner och inga känslor vi kan bli av med på något annat sätt än att minska själva krisen. Så länge vi inte ser massiva åtgärder för minskad klimatpåverkan och ökad biologisk mångfald behöver vi alltså lära oss hantera de känslotillstånd som kommer med att leva i en existentiell global kris. Så hur hjälper vi patienter att hantera dessa obehagliga känslor av rädsla, sorg, skuld, frustration, ilska och så vidare?
Att använda känslorna till ett meningsfullt kollektivt agerande är centralt. Men också att öka toleransen för osäkerhet och obehagliga känslor. Personer som söker behandling för klimatångest behöver få höra att deras känslor är en reaktion att vara stolt över som säger att något inte står rätt till. Kanske behöver de inte behandlas med tekniker och metoder utan snarare träffa andra medmänniskor och uppleva att deras reaktioner är en naturlig del av att vara människa i vår tid? Kanske behöver de hitta en trygg grupp att engagera sig i för att uppleva hopp och meningsfullhet i att arbeta tillsammans mot tillräckligt stora förändringar? Och framförallt så behöver de en minskad klimatkris och ett hållbart samhälle. Därför är din fråga viktig ur ett samhällsperspektiv.
Med detta sagt så kan patienter med psykiatriska tillstånd också ha ett lidande kopplat till klimatkrisen och behöva behandling. Därför är din fråga viktig även utifrån ett patientperspektiv. Här behövs nämligen kompetensutveckling och forskning. Behandlar vi klimatångest som annan psykiatrisk ångest så får patienten träna på att leva på sitt liv som vanligt trots ångesten. Medan dessa patienter snarare behöver hjälp i att lyssna på signalerna och få stöd att hitta ett meningsfullt agerande. Många behöver hjälp att skilja mellan vilka beteenden som förbereder oss på minskad resursanvändning (energi- och konsumentbeteenden) och vilka som har potential att leda till minskning av krisen (kollektiva påverkansbeteenden). Många behöver hjälp med att tolerera de obehagliga känslorna, återhämta sig och lägga sitt engagemang på rätt saker. Hjälper vi inte samhället och patienterna med detta så finns en risk att nästa pandemi blir en pandemi i psykisk ohälsa. Och att klimatkrisen inte behandlas med rätt åtgärder. Därför är, återigen, din fråga så viktig. Tack!