/Jarl Norberg, Fjärås
Svar: Möjligheterna att få reda på ursprunget till de råmaterial som används till solceller, vindturbiner och batterier är till stor del beroende av hur transparent företaget som tillverkar och säljer dem väljer att vara. Det första stället att söka information på är företagets hemsida. Där borde de uppge i detalj vilka gruvor råvarorna de använder kommer ifrån.
Det kan ta lite tid, så jag rekommenderar annars att titta i frivilligorganisationen Business & Human Rights Resource Centres, HRRC, rapport ”Renewable energy and Human Rights Benchmark” som publicerades tidigare i år. BHRRC ligger också bakom hemsidan ”Transition Minerals Tracker” som publicerar anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter mot leverantörer av mineraler som är centrala i klimatomställningen (som kobolt, koppar, litium och nickel).
När det gäller arbetsvillkor varierar detta också mycket beroende på region och företag. Enligt BHRRC har exempelvis hälften av företagen som utvinner omställningsmineraler i södra Afrika anklagats för brott mot mänskliga rättigheter (huvudsakligen vid utvinning av koppar och kobolt). Andra länder som bryter de här mineralerna, som exempelvis Australien, får ett bättre betyg när det gäller mänskliga rättigheter.
Vid alla typer av gruvdrift är miljöeffekterna generellt starkt negativa i direkt anslutning till verksamheten. Djur- och växtlivet tvingas bort, de ursprungliga ekosystemen förändras och saneringar sker inte. Det är värt att notera att i ett scenario där vi ställer om från fossila bränslen, så kommer gruvdriften också att minska.
Det beror på att råvaror från gruvor i en förnybar värld endast behövs för att bygga maskiner, medan både maskiner och bränslet som driver maskinerna i en fossil värld hämtas från underjorden.
Tankesmedjan Carbon Tracker’s analys från i maj i år är också upplysande. De skriver:
”En genomsnittlig bil förbrukar omkring ett ton olja om året, eller 15 ton under sin livscykel. Jämför det med de 210 kilo mineraler en elbil behöver. Oljan väger 71 gånger mer än mineralerna. Oljan förbränner du bara en gång, medan mineralerna kan och kommer att återvinnas flera gånger.”
Slutligen, ja, det finns verkligen bättre och sämre förnybar teknik. Den viktigaste faktorn här är att teknik som genererar växthusgasutsläpp, även i små mängder, är farlig. IPCC:s sjätte utvärderingsrapport, AR6, understryker nödvändigheten att få ner utsläppen till noll. Utsläppen ska inte minska, de ska upphöra.
Fossila bränslen, även med koldioxidavskiljning och lagring av koldioxid, måste sluta användas. Rena alternativ, som inte släpper ut några växthusgaser under drift, såsom vind, sol, geotermisk energi, vattenkraft och kärnkraft – tillsammans med integrerad lagringsteknik och ledningar för överföring – har var och en sina positiva och negativa effekter när det gäller miljöpåverkan.
En av de bästa ”teknikerna” ur klimat- och miljösynpunkt är att minska sin egen efterfrågan – på energi, på produkter och på tjänster. Det minskar både behovet av bränsle och gör att de maskiner och fordon vi behöver håller längre.
