– Jag är en klassisk hundidiot och har alltid tyckt att vi inte utnyttjar hundarnas kapacitet maximalt. Samtidigt har vi inte så mycket information om humlebon, var de finns och hur de ser ut, så min förhoppning är att vi ska kunna fylla informationsluckorna, säger hon.
Sofia Blomqvists doktorandprojekt går ut på att undersöka hur blomrika vägkanter påverkar pollinerande insekter, främst humlor och solitära bin. Bland annat vill hon ta reda på om humlorna föredrar blomrika vägkanter vid högt trafikerade vägar eller vid lågt trafikerade vägar, om det är vanligt att humlor blir påkörda samt hur humlor som eventuellt bygger bon vid vägkanterna påverkas av avgaserna. För att genomföra undersökningarna behöver hon dock hitta humlornas bon och det är under detta moment som Ylles luktsinne förhoppningsvis kan vara till hjälp. Till skillnad från exempelvis getingar bygger humlorna oftast inte egna bon utan flyttar in i håligheter i gamla väggar, i sorkbon eller i hålor i marken, vilka kan vara svåra att upptäcka med blotta ögat.
Inrättat ett doftlabb
I höstas blev Ylle en officiell del av hennes doktorandprojekt, men innan Sofia Blomqvist kan använda honom i skarpt läge gäller det att lära honom hur humlebon luktar. Annars finns risken att han förväxlar dem med doften av själva humlorna eller pollen. Planen är därför att inrätta ett doftlabb på universitetet där de kan träna. De går också en kurs i markering för att lära Ylle hur han ska markera tydligt när han hittar doften av humlebo. Det är till exempel viktigt att lära honom att markera på avstånd så att han inte riskerar att bli stungen, även om Sofia Blomqvist menar att humlor är ytterst fredliga djur.
– Det positiva är att hundarna verkar gilla doften av humlebo. En av hundarna i vår träningsgrupp åt till och med upp ett av dem.
Hon har även testat Ylle ute i fält några gånger, dock ej officiellt i forskningens tjänst, vilket gick över förväntan.
– Jag tog med mig Ylle till ett annat projekt där de letade humlor för att träna honom vid de bon som hade hittats där. Vid ett bo hade ingången blivit förstörd och varken vi eller humlorna hittade in. Då lät vi Ylle undersöka fläcken och han satte direkt nosen mot en punkt och markerade lite extra med att krafsa. Och precis där var ingången!
Kollegor utomlands
Även om Sofia Blomqvist och Ylle tränar en hel del själva är hon dock noga med att berätta att hon har fått ovärderlig hjälp av träningsgrupper och andra hundinstruktörer. När hon kom till dem med sin idé var de genast väldigt peppade på att hjälpa till och idag har det startats grupper i både Lomma och i Blekinge med hundar som övar humlesök. Utomlands är det ännu vanligare med humlehundar. Två av de mer kända exemplen är Filson, en Australian cattledog som letar efter den utrotningshotade humlearten Bombus franklini, samt vorstehn Darwin som letar efter underjordiska humlebon, båda verksamma i USA.
Ylle är dock den enda humlehunden i forskningens tjänst, åtminstone i Sverige, och Sofia Blomqvist lägger därför också mycket tid på att prata med andra forskare och experter inom liknande projekt för att utbyta tankar och erfarenheter. På naturbruksskolan Uddetorp i Skara pågår till exempel ett projekt med så kallade ogräshundar, som letar efter ogräs och svampsjukdomar inom jordbruket. Och eftersom forskningsfältet är så nytt krävs det enligt Sofia Blomqvist mycket grundforskning.
– Det inte är så många som har gjort detta före oss så det är mycket som behöver luskas ut från början, vilket gör att det tar längre tid än om man ska använda sig av en metod som redan är väl beprövad.
Hon tror inte heller att det är vanligt att hundföraren också är den som utför forskningen, men hon hoppas att detta är en fördel.
– Jag hoppas att min roll i det hela, med en fot i forskningen och en i hundträningen, kommer göra att kommunikationen mellan de olika kompetenserna går smidigare och att vi inte underskattar arbetet som ligger bakom respektive moment.
– Det är klurigt som tusan, men också roligt och jag hoppas verkligen att vi lyckas med detta.
