Caroline Rance från Friends of the Earth i Skottland talade på en demonstration på onsdagskvällen inför delegaterna som var på väg ut från arenan där förhandlingarna pågår.
Storbritannien, som står värd för mötet, borde ta täten, med tanke på sitt historiska arv, säger hon.
– Storbritannien är ett land som byggt sitt välstånd på kolonialism och utvinning av resurser. Vi borde ligga i framkant med att fasa ut fossila bränslen. Så är det inte.
Det faktum att de rika länderna har orsakat klimatkrisen som drabbar de fattiga länderna i syd värst har varit en källa till oenighet under klimatförhandlingarna. Hur mycket ska de rika länderna betala för de skador som de fattiga länderna drabbas av?
– Självklart är situationen orättvis, säger Abisage Boyani, som ingår i Kenyas delegation.
Hon är inte nämnvärt imponerad av det som hittills kommit fram under de snart två veckor långa förhandlingarna. Idag, fredag, är sista dagen att enas om ett den slutgiltiga avtalstexten men det är troligt att förhandlingarna drar ut på tiden.
Brist på bindande mål
Vissa framsteg har gjorts, enligt delegaterna inne på mötet. Men trots ett antal bejublade utspel finns – inte minst utanför konferenslokalerna – en stor frustration över att världens makthavare inte gör mer för att hejda den globala upphettningen. Överenskommelser som har presenterats om att stoppa avskogningen, minska metanutsläppen och fasa ut kolproduktion anses otillräckliga.
När drygt halva tiden av FN-toppmötet hade passerat konstaterade också organisationen Climate Action Tracker att löftena endast räcker till att begränsa den globala upphettningen till 2,4 grader. Enligt andra rapporter finns det möjlighet att hålla temperaturhöjningen under två grader – om alla löften skulle infrias.
Men bristen på bindande mål är ett stort problem, enligt kritikerna.
Trots det tycker Karin Lexén, generaldirektör på Naturskyddsföreningen (SNF), att det finns hoppfulla tecken på att avtalet kan innebära ett visst steg framåt. Hon är själv på plats i Glasgow, där hon följer förhandlingarna.
– Det är sant som de som protesterar här utanför konferenslokalerna säger – vi är långt från att nå 1,5-gradersmålet. Men utifrån förutsättningarna för det här mötet finns ändå en del positiva element, säger hon och hänvisar bland annat till ordförandeskapets första utkast till avtal.
Där nämns för första gången någonsin under FN:s klimatförhandlingar en utfasning av subventioner av fossila bränslen. Att det ens står med beskrivs som en framgång.
– Det är kanske inte så troligt att det kommer att finnas kvar i det slutliga avtalet. Risken är att Saudiarabien och andra länder motsätter sig skrivningen. Men det är ett första steg att det nämns i utkastet, säger Karin Lexén strax efter att utkastet presenterats på onsdagen.
”Borde finnas en skarp gräns”
Även Isabella Shraiman, kampanjledare för miljöorganisationen Environmental Justice Foundation (EJF), välkomnar formuleringen om att länderna uppmanas accelerera utfasningen av kol och fossila subventioner.
– Det är i och för sig ett steg framåt, men det fanns inget tidsbundet och inget bindande i skrivningen.
Många hoppas in i det sista att det kommer tas nya ambitiösa kliv under klimatmötets sista timmar. Andra är mer pessimistiska. Förutom frustration över det stora gapet mellan ländernas löften och Parisavtalets mål har den skeva mötesrepresentationen väckt kritik. Inte minst anses fossilbolagen ha allt för stort inflytande.
Drygt 500 av de cirka 21 000 delegaterna på COP26 representerar den fossila industrin. Det är mer än något enskilt land, rapporterade brittiska BBC i veckan.
– Enda anledningen att de är med på mötet är för att påverka det och hålla tillbaka klimatåtgärder, säger Caroline Rance från Friends of the Earth.
– Förorenare borde inte släppas in på mötet. Det borde finnas en skarp gräns mellan dem och de som fattar beslut.
Skev representation
Även Isabella Shraiman från EJF säger att det är skevt med så många representanter från den fossila industrin.
– Det är löjligt att den som har drivit förstörelsen av vår planet har en sådan tillgång till mötet.
Hon konstaterar att de företag som är orsaken till klimatkrisen är välkomna in, medan många personer från frivilligorganisationer inte fått tillträde till förhandlingslokalerna.
– Trots att de här företagen har förmedlat en stor lögn under decennier anses deras röster viktigare vid beslutsborden.
Bland Glasgowborna är också frustrationen stor över den inkonsekvens som de tycker att den brittiska regeringen står för. Samtidigt som Boris Johnson talar om den akuta klimatkrisen, saknas exempelvis ordentlig kollektivtrafik på hemmaplan.
– Det är symboliskt. Vi är här ute och protesterar och de, den fossila industrin, är där inne på COP-mötet, säger James Bonner som demonstrerade i centrala Glasgow på onsdagen då temat på toppmötet var transporter.
Isabel Pountney, student på universitetet i Edinburgh och en av de tusentals demonstranter som i veckan hållit till utanför mötet, tycker även att unga borde ha fått större tillträde till beslutsrummen.
– Det är så frustrerande att unga inte är mer involverade. Det är mest medelålders män där inne. Det är så många manliga ledare som går upp i talarstolen och säger att unga är framtiden. Men ge oss plats då!
Hon är övertygad om att representanter från fossilindustrin har påverkat mötet och den sluttext som väntas bli resultatet.
– Allt de säger är green washing. Men jag tycker att det är positivt att de känner ett behov av att grönmåla. De inser att det är absolut nödvändigt för deras överlevnad, och det är bra att de känner sig hotade.
Många har inte kunnat närvara
Ytterligare ett representationsproblem handlar om att de som drabbas värst av klimatkrisens effekter – invånare i det globala Syd – inte kunnat närvara vid mötet på grund av pandemiregler.
– Det är en skev balans, många från fattiga länder har inte kunnat komma på grund av covid. Det gör att det finns ett underskott av representanter från de mest utsatta områdena. Det är ett problem, säger Karin Lexén.
Abisage Boyani från Kenyas delegation bekräftar hur krångligt det var att ta sig till Glasgow.
– Det krävdes en enorm dokumentation, berättar hon.
Demonstranterna utanför mötesarenan där Caroline Rance befann sig på onsdagskvällen protesterade också i solidaritet med dem som inte hade möjlighet att komma till Glasgow.
– Det är många som har påverkats av visumkrav och krav på vaccin. Hur kan vi få en rättvis utgång av det här mötet när de som drabbas värst av klimatkrisen inte är med i samtalen?, säger hon.
