Naturvårdsverket föreslog i höstas i en rapport till Miljö- och energidepartementet att mängden textilavfall ska minskas med 60 procent till 2025 jämfört med 2015. Myndigheten föreslog även att ett nytt lagkrav som kan betyda att kommunerna tvingas samla in textil på samma sätt som de samlar in annat återvinningsmaterial, alternativt lägger större ansvar på producenterna. Men att återvinna textil är inte helt enkelt.
Anna Palme, doktor i Skogsindustriell kemiteknik på Chalmers, är mitt i hetluften när det gäller den senaste forskningen inom området. Hon har precis avslutat sin avhandling om kemisk textilåtervinning och arbetar fortfarande med ämnet som forskare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Analysmetoder saknas
När hon började som doktorand för cirka sex år sedan kom hon över en säck med textilfibrer från bomullströjor. Hon tog fibrerna till forskningsinstitutet Swerea i Mölndal för att få svar på vad tyget innehöll för kemiska beståndsdelar.
– De bara skrattade åt mig. Det finns ingen metod. Jag kan titta på det i mikroskop och se att det finns massor av olika fibrer, men inte mer. Man skulle kunna lösa upp det i massa steg, men det är för avancerat, säger Anna Palme och tillägger att det inte har funnits något behov av analysmetoderna tidigare.
Anledningen till att det är en betydligt mer komplicerad process, än dito för exempelvis papper och glas, är att många textilier består av en mängd olika kemiska beståndsdelar. Ett vanligt lakan är ofta en blandning av bomull och polyester, men ett klädesplagg kan ha flertalet fibrer, ytskikt och färgämnen.
– Det är så otroligt många olika material, även där det står på en lapp att det är nylon till exempel. Om jag tittar genom mina kemiglasögon så är nylon flera olika material och de kanske alla behöver varsin metod om de ska återvinnas kemiskt, säger Anna Palme.
Hon valde att vända sig till servicesektorn. De levererar årligen stora mängder lakan till hotell och sjukhus och får i dag betala för att få textilen brända när de är utslitna. Lakanen Anna Palme fick klippte hon i små bitar och fibrerna fick reagera med olika lösningar.
Separerar bomull från polyester
När den kemiska processen var avslutad hade hon lyckats skilja bomullen från polyestern och fick tre slutprodukter, två från polyestern och en från bomull. Ungefär 97 procent av det ursprungliga materialet kunde tas tillvara. Nu arbetar hon vidare med att hitta ett sätt att återanvända fibrerna till att tillverka viskos, det vill säga tyg som är tillverkat av växtmaterialet cellulosa från trä.
– Vi har försökt att använda en enkel metod som baseras på väldigt enkla baskemikalier. Det är samma kemikalier som redan används i viskosindustrin, så att man inte tillför fler kemikalier, säger Anna Palme.
Hon blev nyligen utsedd till årets Renovastipendiat och pengarna kommer att gå till fortsatt forskning kring viskostillverkning från återvunnet material.
– Det här är verkligen på utvecklingsstadiet, så en återvinning är fortfarande långt borta. Tanken är god, att man kan tillverka viskos från bomull, så är det så att bomull ändå skiljer sig från trä på väsentliga sätt som gör att det kan vara mycket svårare. Vi kan stöta på patrull. Så det är fortfarande många år bort, säger Anna Palme.
