Publiken på Grand Hotell drog en suck av lättnad.
Eller också en suck av trötthet.
För regeringens energipolitik börjar bli en parodi på sig själv.
1985 beslutade regeringen Palme och Feldt att kärnkraften skulle vara avvecklad 2010.
2016 kan inte Ibrahim Baylan ge vettigt besked i frågan.
Vad är det egentligen som händer?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Svensk kärnkraftslobby slåss för sitt liv. Alla vet att kärnkraften idag är olönsam och att nybyggen är orimligt dyra med de säkerhetskrav som ställs idag. Fukushima blev spiken i kistan. Men det betyder inte att bolagen inte vill köra så länge de kan. Krav på skattesänkning, krav på ”effekt-ersättning”, krav på minskad avsättning till fonder för nedmontering ... Utspel på utspel kommer att komma för att få köra lite till. Myter om att kärnkraft skulle vara CO2-neutralt eller driftsäkert kommer spridas i olika kampanjer.
Det är som ett döende stort djur. De brölar som värst precis när det inser slutet.
Men kärnkraften har ingen straffskatt. Tvärtom betalar man för låg ersättning för sin nedläggning (cirka 2 öre per kWh fattas). Vattenkraften har samma skattebörda som kärnkraft och är ändå lönsam.
Kärnkraften framställs som det enda ”säkra” för att svenska folket ska få el på vintern. Sol och vind är för ojämn produktion. Men kärnkraftens säkerhet stämmer inte. Får man fel – även ett litet – i ett verk försvinner 1 000 MW från elnätet och eftersom fel i kärnkraftverk ofta innebär säkerhetsstopp i andra då de är lika i sin uppbyggnad riskerar vi stor elbrist om vi bygger leveransen på kärnkraft. Och den har ju skapat problem förr. Inget kärnkraftverk går fullt, stopp är vanliga. Om vi ska prata säker eleffekt är det mycket dyrare och svårare att säkra halva landets elproduktion byggd på kärnkraft, än att säkra de timmarna då vinden står still i hela landet och till havs. (Vilket är i princip aldrig).
Svensk politiks verkliga utmaning är att lista ut hur man ska säkra elleveranser om kärnkraften måste snabbstoppas. Inte hur man ska balansera bioenergi, sol, vatten och vind.
Men går det att stänga av kärnkraften på, säg fem år?
Javisst.
Idag producerar Sverige 159 TWh och exporterar 22 TWh. Redan där ersätts en stor del av kärnkraften. Det är enkelt att bygga ut dagens 16,5 TWh vindel till det dubbla. Och solen kan i Sverige snabbt stå för 10 TWh. Utöver det behöver bioenergi byggas ut och även vattenkraften kan ge mer. För att balansera finns också den norska vattenkraften med sina stora vattenmagasin som reserv. Att energieffektivisera bostäder och industri kommer spara bort två kärnkraftverk.
Hela energibranschen vet att kärnkraften kan ersättas enligt ovan. Så vad är problemet?
Bilden man målar upp är effektbrist, alltså att vi kalla vindstilla nätter blir utan elvärme.
Men det där är oseriösa scenarier. I själva verket kommer brist uppstå kanske 700 timmar per år och det handlar då om en total brist på kanske 1-2 TWh som inte kan importeras från Statkraft eller pressas ur svensk vattenkraft.
Att skaffa säkerhetsanläggningar för att klara de timmarna är inget tekniskt problem. Man kan pumpa upp vatten till vattenmagasinen när vinden ger mest, lagra i vätgas och batteri när solen ger mest eller snabbstarta biokraftverk de riktigt kalla dagarna.
Kostnaden för det här är försumbar, vi talar om några extra ören per kWh och eftersom förnybar vind och sol kommer pressa elpriserna ytterligare så är det ingen verklig kostnad för landet.
Då har vi större problem med att exportera el när det blåser som bäst eller när sommarsolen ger mest. Då behöver vi fler ledningar till kontinenten för export.
Så vad handlar debatten om? Om vi bortser från de där kärnkraftsägarna som vill köra på och försöker få skattebetalarna att stå för den dyra produktionen.
Egentligen är hela frågan enkel.
Debatten är: vem ska betala för att upprätthålla effekten när systemet behöver extra stöd?
Lösningen är lika enkel.
Det absolut enklaste är att vi betalar gemensamt, att staten, kanske via sitt bolag Vattenfall, tar på sig effektvakten.
Genom att vi gemensamt betalar slipper olika energislag och olika bolag stå mot varandra i en ständig käbbeldebatt som egentligen handlar om att man vill gynna de egna produktionsanläggningarna.
Kärnkraften kan avvecklas och Sverige bli ett föredöme med 100 procent förnybart på några år.
Men ”marknaden” kommer inte att kunna lösa det.
Det är dags att sluta prata om de gamla marknadsmodellerna och lösa problemet en gång för alla med staten som ansvarig.
