”Havsspyan” oroar – uppmanar att rapportera in fynd av filtsjöpungen

– Om den får fäste kan den lägga sig som en kvävande filt över allt liv på botten. Det är en extremt invasiv art, berättar Anna Dimming, samordnare för arbetet med invasiva vatten­levande arter på Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Sedan fyndet vid Ekenäs i höstas, det första i Sverige, har dykare under våren undersökt och dokumenterat området kring hamnen på Sydkoster. De har lagt ut ett rutnät på havsbotten för att följa upp hur snabbt den växer och sprider sig. Arten – ett manteldjur – har också fått sitt svenska namn: Filtsjöpung.

– Vi vet ännu inte hur den kommer att bete sig i våra vatten, men det är klart att vi är oroliga, både för en större spridning och för vår nationalpark, säger Anna Dimming.

Unika havsmiljöer

Det är inte vilken plats som helst. I Kosterhavet finns Sveriges enda marina nationalpark med unika havsmiljöer och en ovanlig artrikedom. Mycket står på spel med filtsjöpungens ankomst. Länsstyrelsen uppmanar allmänheten att rapportera in misstänkta fynd, berättar Anna Dimming. De försöker nu få ut information till sportdykare, fiskare, båtägare och andra som rör sig mycket vid och i havet.

– Den kan sätta sig på skrov, tampar och fiskeredskap. Det är sannolikt så den har kommit hit. Det betyder också att de båtar som rör sig kring Ekenäs kan ta den vidare.

Filtsjöpungen är en fri­passagerare av rang. Den kommer ursprungligen från ett havsområde utanför Japan, men är numera etablerad runtom i världen. Sedan minst 25 år tillbaka finns den i Europa där Nederländerna drabbats hårdast. I kustprovinsen Zeeland täcker den hela 95 procent av havsbotten. 2020 gjordes de första nordiska fynden, då i Norge.

Satt på ett ostronskal

”Seg, hal och lite knölig”, säger Annette Hellberg när hon ska beskriva filtsjöpungen. Hon är naturumvärd på Kosterhavets nationalpark och den som gjorde upptäckten under en snorkeltur en varm augustidag förra sommaren.

– Först trodde jag att det var ett svampdjur. Den satt på ett ostronskal och färgen skiftade i blekgul, beige och orange. Det är inte varje dag man ser något nytt så jag tog med den in för att artbestämma.

Kollegan Örjan Karlsson, ­marinbiolog och naturvägledare, hade fynden i Norge i bakhuvudet och misstänkte att det kunde vara en filtsjöpung. Den skickades till ett forsknings­institut i Norge där en DNA-­analys bekräftade farhågan.

– Det kändes bara som ett stort ”åh nej”, berättar Annette Hellberg.

Sedan dess har de låtit filtsjöpungen vara. Att plocka upp den kräver stor försiktighet eftersom små bitar kan lossna och bilda nya kolonier. Annars förökar den sig genom att skicka iväg larver. På ett par veckor kan en koloni växa sig mer än tio gånger större, om förhållandena är de rätta.

– Den är ett hot mot alger, blåmusslor, maskar, ja, mot den biologiska mångfalden generellt, säger Örjan Karlsson.

Sommaren blir en spänd väntan tills nästa dykexpedition genomförs i augusti.

– Men vi kommer att snorkla och hålla lite koll där vi vet att den finns. Än så länge är det inte någon större yta. Sam­tidigt gäller det att inte vänta för länge med insatser, säger Örjan Karlsson.

Komplicerad bekämpning

Frågan är bara hur insatserna ska se ut. Att bekämpa invasiva arter till havs är långt mer komplicerat och resurskrävande än på land. Dels är de svårare att upptäcka, dels ger vattnet enorma spridnings­möjligheter. I fallet med filtsjöpungen finns det ännu inte några metoder som visat sig effektiva. I Norge testar man nu bland annat vatten­sugar, borttagning för hand och ­bekämpning med UV-ljus.

– Vi har ett utbyte med dem, men det är inte så att de kan säga ”gör si eller så”. Ingen vet egentligen. En första åtgärd kan bli att placera ut någon form av rengöringsanläggning för de båtar som trafikerar ­området kring Ekenäs, säger Anna Dimming.

På myndighetsnivå är det Havs- och vattenmyndigheten som är nationellt ansvarig för arbetet med vattenlevande invasiva främmande arter. Lina Tomasson, utredare på enheten för biologisk mångfald, säger att de är beredda att bidra med ekonomiskt stöd för bekämpning av filtsjöpungen.

– Om Läns­styrelsen i ­Västra Götaland bestämmer sig för att göra ett försök kan vi gå in med en nöd­åtgärdsbudget.

”Dök upp för sent”

Myndigheten har, tillsammans med Naturvårdsverket, tagit fram ett förslag om en nationell förteckning över invasiva arter som väntas lämnas över till regeringen senast den 31 juli. Det är den första i sitt slag och kommer på sikt att utöka möjligheterna till insatser, bland annat på privatägda marker. 27 vattenlevande arter, däribland amerikansk hummer och silverruda, finns med på listan. Men inte filtsjöpungen.

– Den dök upp för sent i processen. Men det handlar också om att det inte finns metoder. Vi har sorterat bort flera arter där det inte finns några kända åtgärder som ger effekt, säger Lina Tomasson.

Hon tillägger att det inte betyder att de ger upp hoppet och att listan kan justeras efterhand. För Anna Dimming var det väntat att filtsjöpungen inte kvalade in.

– Vi har samma bild som Hav- och ­vattenmyndigheten. Om det inte finns några bekämpningsmetoder så spelar det ju ingen roll om den är ­listad. Men det är klart, möjligtvis skulle det kunna ge ett större mandat att få folk att ta upp och rengöra sina båtar.

Däremot ser hon med oro på de ekonomiska resurserna:

– Som det ser ut nu kommer vi som arbetar med invasiva arter ute i länen att få minskade anslag kommande år. Det är bekymmersamt.