Det cirka tio sekunder långa videoklippet, signerat den politiska influencern Jan Emanuel, sprids nu på appen Tiktok. Klippet har också fått uppmärksamhet på Twitter efter att det delats av Grön ungdom Hallands Michael Johansson med kommentaren: ”Det här är tredje tiktoken på en vecka där jag som miljöpartist i princip blivit tillsagd att jag inte borde leva. Är det verkligen rimligt att som ung engagerad behöva utstå mer eller mindre riktade trakasserier varje dag, överallt?”

Enligt honom och flera andra är filmklippet bara ett av många exempel på hur hatet mot förtroendevalda inom Sveriges gröna parti just nu frodas i samhället.

Aida Badeli, språkrör för Grön ungdom riks, är inte förvånad över Jan Emanuels tilltag.

Själv har hon levt med olika former av trakasserier ända sedan hon blev politiskt engagerad och skrev sin första debattartikel, om migration, för sju år sedan.

– Jag blev då uthängd på Nordiska motståndsrörelsens hemsida där folk skrev sjuka saker om vad de ville göra med mig. Såhär i efterhand kan jag tänka att det bara var ett kvitto på vad som komma skall när man är en ung, rasifierad tjej som brinner för frågor som har med medmänsklighet att göra, säger hon.

Slutade vara aktiv

Efter ett anonymt och hotfullt telefonsamtal förra året, som avslutades med att de två männen på andra sidan luren sa att de visste var hon bodde och angav adressen, undvek Aida Badeli under en tid att ge sig in i vissa debatter.

– Det samtalet tog väldigt hårt på mig. Jag bodde hos min mamma då och var rädd att även hon kunde påverkas.

Vid den här tiden upphörde hon också att använda Twitter.

– Jag tror att många, som inte blir utsatta för det här, kanske har svårt att förstå vad det gör med en person. Twitter är en av de plattformar som genererar mest hat och hot så det var välbehövligt med en paus.

Idag är hon aktiv på sociala medier igen, även om hon inser att hon ”kommer att få ta en hel del skit” under valrörelsen.

Att hatet mot gröna politiker är omfattande finns bland annat belagt i Politikernas trygghetsundersökning från Brå som kom i höstas. I den uppgav mer än var tredje miljöpartist att de hade blivit utsatta för trakasserier, hot och våld under 2020 – vilket gör att MP nu ligger i topp bland riksdagspartierna sett till denna typ av utsatthet. Undersökningen visade också att kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund i högre grad drabbades jämfört med andra grupper.

– Den i särklass vanligaste typen av händelse som uppgavs i sammanhanget var hot och påhopp via sociala medier – vilket hänger ihop med att aktiviteten på nätet bland förtroendevalda har ökat, säger Anna Gavell Frenzel, utredare på Brå.

Begränsade kommentarsfält

En konsekvens av trakasserierna och föraktet är att många MP-politiker, inklusive språkrören, nu har begränsade kommentarsfält på sina sociala medier-konton. Det kan exempelvis innebära att enbart personer som politikern följer tillbaka på Twitter tillåts kommentera.

– Det har varit så mycket hat, hån och hot att det kändes ohållbart att hålla deras kommentarsfält upplåsta. Många av våra förtroendevalda har också upplevt att det varit koordinerat, eftersom många kommentarer kommer från anonyma profiler men innehållet är nästan exakt likadant, säger Miljöpartiets pressekreterare Michal Norberg Tot.

Partiets språkrör Märta Stenevi har i tidigare intervjuer konstaterat att hon drabbas mer än många av hennes manliga kollegor och att hatet ofta är personligt och sexualiserat – en erfarenhet hon delar med många kvinnliga förtroendevalda, enligt Brås rapport.

Att MP just nu är särskilt utsatt ser hon också som förklaring till varför partiet i var fjärde kommun i landet just nu står utan kandidater i fullmäktigevalet.

– Det vi hör från våra medlemmar och lokalpolitiker är att det är rätt tungt att vara miljöpartist och att många som har varit med länge känner att man inte riktigt orkar fortsätta, säger hon till SVT Västernorrland.

”Grävt sin egen grop”

Vad hatdrevet grundar sig i får, inte helt oväntat, olika svar beroende på vem frågan ställs till. ”Partiet har drivit upp ett eget hat mot sig”, ”Om vanligt folk skall behöva utstå MP:s politik, så är det väl rimligt att MP får stå ut med folkets reaktioner!”, skriver personer, ofta män i övre medelåldern, på Twitter. En hatkampanj orkestrerad av de politiska krafter som gynnas av att MP åker ur riksdagen, anser istället Dagens ETC:s ledarskribent Andreas Gustavsson.

Aida Badeli tror att det är enkelt för människor att rikta hat mot ett parti som är litet, kämpar med opionionssiffrorna och samtidigt står upp för värderingar som inte är särskilt populära just nu – såsom antirasism, nedrustning och ett brott med fossilsamhället.

– Forskning visar också att klimatförnekelse och rasism ofta går hand i hand, vilket är tydligt när det gäller gruppen som ger sig på mig. Det är ofta en Bengt, 63, som med stora bokstäver skriver att jag inte har rätt att uttala mig om exempelvis Preems planer eftersom jag "inte är svensk”.

Även ex-språkröret Isabella Lövin resonerar om det här i sin nya bok ”Oceankänslan” och finner ytterligare en förklaring till varför det så framgångsrikt satts en negativ bild av partiet. Hon lyfter fram hur MP, till skillnad från många andra partier, inte har några utomstående så kallade medkommunikatörer, organisationer, tidningar, fackförbund eller liknande med miljöpartistisk partifärg som försvarar partiet. Även miljörörelsen, som MP är sprunget ur, riktar ofta hård kritik mot partiet, mycket på grund av de kompromisser som gjordes i regeringsställning. ”Det är ganska ensamt att vara miljöpartist idag, inte minst för den som står på torget i en liten stad med den gröna banderollen, när förbipasserande öppet visar fientlighet”, skriver hon i boken.

Få politiker anmäler

Trots den ökade exponeringen och utsattheten visar Brås undersökning att det är relativt få förtroendevalda som är benägna att polisanmäla trakasserier, hot och våld som riktas mot dem. Endast 16 procent av händelserna 2020 uppges ha blivit polisanmälda.

– Det är är den lägsta nivån hittills, säger Anna Gavell Frenzel och förklarar att det absolut främsta skäl som angetts är att de drabbade inte tror att en anmälan kommer leda fram till något.

– Ganska vanligt är också att det som har hänt betraktas som en del av deras politiska uppdrag.

I våras fick Brå ett förnyat uppdrag av regeringen att undersöka förtroendevaldas utsatthet under 2022. Tidigare har myndigheten kunnat se en trend av att hoten och trakasserierna tilltar under just valår. Även om det är för tidigt att uttala sig om vad den kommande rapporten väntas visa konstaterar Brå att politikers hot, trakasserier och våld mot politiker är ett allvarligt demokratiskt problem.

– Den absolut vanligaste typen av konsekvens – som också har ökat över tid – är att förtroendevalda undviker att uttala sig eller engagera sig i vissa typer av frågor, som en slags självcensur. Andra typer av konsekvenser är att de överväger att sluta med sina uppdrag eller ta ett annat beslut än det man egentligen hade önskat. Så i längden riskerar det här att bli ett hot mot hela vårt demokratiska system, säger Anna Gavell Frenzel.