– Det syns knappt att det är några strängar där, de brukar vara mycket tjockare. Min man gissade på att det skulle bli en minskning med 50 procent, men nu är vi osäkra om det ens blir det, säger lantbrukaren Emelie Hult på gården Forsby ängar utanför Klippan i Skåne.

Strängarna hon talar om är gräset som efter att ha slagits ligger kvar på åkern i långa rader i väntan på att packas till balar. I vanliga fall bildar de fylliga raderna en tydlig kontrast till det böljande landskapet, men i år syns de knappt. Emelie och hennes man har redan försökt att pressa dem en gång, men fick då inte upp materialet eftersom det var för tunt. Nu måste de leta fram en maskin som hans farmor och farfar hade och som kan göra extra små balar.

Spannmål blir djurmat

Emelie Hult framhåller att den dåliga skörden inte bara är torkans fel, trots att det inte har regnat ordentligt sedan flera månader tillbaka. Den låga tillväxten beror också på en ovanligt sen vår och mycket blåst.

– Den sena våren gjorde att växtligheten kom igång sent och blåsten gör att all fukt som finns i marken på morgonen blåser bort. Denna kombination gör att det är extra illa i år.

Verksamheten på Forsby ängar är relativt ny och består av drygt 30 kor och 30 får samt ­odling av vall för eget bruk. Emelie Hult kan därför inte jämföra hur detta år står sig i relation till extrem­sommaren 2018.

– Men jag pratade med en granne som sa att det är ännu värre här nu än vad det var då. Han berättade att de redan nu planerar att pressa sina ­spannmål och ge som foder för det kommer ändå inte att bli någon skörd. Det är bättre att göra mat av det till djuren än att vänta på en utebliven skörd.

Istället för att, som under normala år, skörda och sälja till exempel vete, måste ­bönderna nu alltså använda den ­potentiella skörden till djur­foder. Med en betydande ekonomisk förlust som resultat.

Borde ha ett lager

Hans Ramel, ordförande för Skåneavdelningen av Lant­brukarnas Riksförbund, LRF, är försiktig när han väljer ord för att beskriva läget för de sydsvenska bönderna.

– Läget är inte bra, men jag är försiktig med att använda ordet kris. Vi ser att en del grödor är torkstressade och även om det skulle komma regn kommer skördarna och lönsamheten att bli mindre.

Allra allvarligast tror han att det är för de som likt Emelie Hult odlar vall och som inte har någon form av konstbevattning. Läget ser inte heller bra ut för de grödor som såddes i våras, bland annat korn och sockerbetor.

– Gräset har tagit mycket stryk, men sockerbetorna har fortfarande en chans eftersom vi inte skördar dem förrän i oktober. Kommer det regn i slutet av sommaren kan de klara sig, men den totala sockerskörden kommer sannolikt ändå att bli mindre.

Även om läget är allvarligt på sina håll tror Hans Ramel att Sverige som land inte kommer att drabbas av matbrist. Han berättar att LRF nyligen har stoppat alla nya utlandskontrakt för att säkra det inhemska behovet av mat. Det betyder alltså att inga grödor kommer att exporteras innan de vet hur skördarna har påverkats av torkan.

En annan anledning till att han inte vill kalla nuvarande situation för en kris är att förra året gav bra skördar. Han ­hoppas därför att bönderna har samlat ihop en buffert i ladorna.

Vill ”sälja skiten”

Anders Nilsson på Nyhem gård utanför Simrishamn säger att ett lager är det sista han har kunnat samla ihop till.

– Vi har inte haft ett bra vallår sedan 2017. Hur ska man då kunna skapa ett lager? Det har kommit åtta millimeter regn ­sedan mars och vi har 800 kor. Vi har redan föranmält 200 kor till slakt, varav runt 100 kan ­räknas som nödslakt för att vi inte kommer att ha mat till dem.

När vi talas vid är han förtvivlad och orkar inte ta emot besök. Han har arbetat som lantbrukare i 20 år och är nu så less att han bara vill ge upp och ”sälja skiten”. Att LRF tipsar om att bygga upp lager eller investera i en damm när marginalerna är så små tycker han är skrattretande.

– Jag har varit optimistisk i 20 år, men får ingen respons när vi väl sitter i skiten. Jag ­kontaktade LRF för fyra veckor sedan angående stöd, men har ännu inte har fått svar.

Liksom Emelie Hult skyller Anders Nilsson inte allt på ­torkan. Men istället för en sen vår klandrar han ­konsumenterna och mellanhänderna.

– Konsumenterna väljer hellre det billigaste alternativet istället för att stötta oss lantbrukare. Vi får fyra kronor per liter mjölk och i affär kostar den 23 kronor. Det är så sjukt. Det är vi som får ta smällen medan livsmedelskedjorna lyfter på hatten.

Nu återstår att skörda de 110 hektar spannmål som Nyhem gård sådde i våras innan det blir torkskadat och ges som foder till djuren. ­Därefter ska de så en annan gröda och hoppas att det åtminstone kommer lite regn. Ett annat problem är dock att det är brist på utsäde, det vill säga spannmålsfrön.

– Det finns inte att få tag på eftersom alla försöker att så ersättningsgrödor efter att sådden har blivit torkskadad.

Monokulturer hårt drabbade

Emelie Hult på Forsby ängar är inte fullt så uppgiven som Anders Nilsson. Hon berättar att hon fortfarande lever på hoppet om att få åtminstone lite regn. Hon berättar också att gården, tvärtemot många konventionella jordbruk, har en fördel då de ägnar sig åt regenerativt jordbruk. Det innebär bland annat att de aktivt flyttar sina djur mellan olika betesplatser för att minska betestrycket.

– En hårt betad mark som utsätts för torka blir snabbt bränd eftersom det inte finns något som skyddar den. Man måste jobba med att beta lagom mycket och se till att det alltid finns kvar grönmassa som kan hålla markfukten.

Hon säger att de även har börjat med skogsbete, och för att visa på fördelarna pekar hon på det förhållandevis frodiga gräset under träden i hagen som korna går i.

– Man ser även här att det är mycket grönare och fuktigare i trädens skugga. Tänk då hur det är i en skog. Har man ett växlande landskap är torkan mindre kännbar än om man bara har åker. Det är sådana lantbrukare som har det riktigt kämpigt just nu.