– Skönhetskraven är onödigt höga. Det blir väldigt mycket spill som går till deponi om man inte kan ta hand om det på något vis, säger Janne Eriksson.
På Snöborg Gård kommer dock alla knölar till användning, även de med skönhetsfläckar. Samtliga 700 ton spillpotatis går nämligen genom magarna på gårdens tjurar. En del i oförädlad form, det mesta i en unik mix med annat avfall från livsmedelsindustrin.
Potatis, pizza och öl
På en betongplatta i magasinet på Svedens gård ligger tonvis med pizzadeg och jäser. Det är spill från en pizzafabrik i närheten. På en annan betongplatta utanför magasinet ligger ett berg med drav, mältat korn som blivit över vid ölproduktionen i ett närliggande bryggeri.
Totalt tar Snöborg emot 280 ton pizzadeg och 675 ton drav årligen. Veckovis handlar det om sex ton pizzadeg och 13 ton drav. Blandat med potatisspillet, egenodlat gräs och lite inköpt rapsexpro, spill från rapsoljetillverkning, förvandlas de något udda ingredienserna snabbt till foder åt djuren med hjälp av en fodermixer.
– Vi analyserar mixen noga. Och för att djuren ska få i sig det de behöver har vi tagit fram tre olika recept som är anpassade utifrån ålder och behov. Att det är bra foder vet vi, inte minst eftersom vi har friska djur med bra tillväxt. Dessutom uppskattas det, förmodligen för att det är lite sött.
För paret Eriksson går lönsamhet och klimatnytta hand i hand.
– Vi skulle kunna välja att ge djuren gräs och vanligt kraftfoder. Då skulle vi få ännu bättre tillväxt men också betydligt sämre lönsamhet. Att arbeta som vi gör innebär mer jobb men också bättre ekonomi. Och ur miljösynpunkt är det optimalt. Att omvandla närproducerat avfall till mat i ett slutet kretslopp. Det är det som är grejen om man vill göra klimatnytta, säger Janne Eriksson.
Enligt Ann Eriksson berikar ingredienserna dessutom djurens gödsel som går tillbaka till de egna åkrarna.
– Den innehåller mycket näring, som kväve, fosfor och kalium. I sin tur innebär det att jordarna blir bättre och att vårt behov av att konstgödsla blir avsevärt mindre. Man ska vara rädd om sina jordar om de ska hålla över lång tid.
Lönsamt kretsloppstänk
Produktionen på paret Erikssons gårdar är konventionell. Undantaget är en del av potatisodlingen som är KRAV-certifierad. Men andelen har minskat sedan de började med KRAV-potatis, för ett tiotal år sedan.
– Då var efterfrågan på ekologisk potatis stor. Det är den inte längre så vi har inte sett det som lönsamt. Därför minskar vi arealen KRAV-potatis till 10 hektar den här säsongen, säger Janne Eriksson.
Med en vinstmarginal på 10-15 procent har de lyckats ovanligt bra i en tuff bransch. Anledningen till det är de har ett starkt företagstänk och har sett till att verksamhet har flera ben att stå på. Utöver nötköttsproduktionen och potatisodlingen har de eget potatispackeri. Tack vare det kan de se till att potatisspillet blir så litet som möjligt.
– Det handlar om att vara rädd om råvaran. Är vi duktiga och noggranna i packeriet så får vi mer säljbar potatis, säger Ann Eriksson.
Dessutom har de inkomster från två lokala vattenkraftverk de investerade i för åtta år sedan, som tillsammans producerar fyra GWh el per år. Elen säljs via nätet till högstbjudande elbolag. Dessutom säljer och distribuerar de 1 500 ton pellets i närområdet varje år – en sidoverksamhet de ägnar sig åt under vinterhalvåret och som omsätter ett par miljoner kronor.
Tack vare fokuserat affärstänk har de kunnat göra ett flertal investeringar med hänsyn till miljö och djuromsorg. Bland annat har de konverterat till värmepellets för uppvärmning av lokaler och byggt ett nytt kalvstall med mjukt golv. De har också låtit montera 596 solpaneler som försörjer 40 procent av verksamheten med el. Den totala kapaciteten är 150 kWh per år.
Ann och Janne Eriksson menar att lönsamhet är oerhört viktigt för lantbruksföretagare. Inte minst om man vill investera i åtgärder för god djuromsorg och minskad klimatpåverkan.
– Det måste vara roligt att jobba, och som företagare har vi dessutom ett ansvar att göra verksamheten lönsam, säger Janne Eriksson.
För låga krav på importerat kött
Han anser att regelbördan på svenska lantbrukare måste minska om en bredare omställning inom jordbruk och djurhållning ska bli möjlig. Till problemen hör att de villkor för djurhållning och djuromsorg som ställs är olika för svenskt och importerat kött.
– Vi vill absolut inte att de svenska reglerna på djurhållning ska sänkas. Det är reglerna för importerat kött som borde höjas. Det rättvisa vore att kraven på importerad mat skulle vara samma som kraven för svenskproducerad mat. Då skulle priset på importerad mat bli högre, vilket skulle göra det lättare för konsumenterna att välja svenskt när de handlar, säger Ann Eriksson.
– Det är sånt man blir less på, när det självklara inte funkar, säger Janne Eriksson.
Vad gäller kraven för ekologiska livsmedel tycker de att det är mycket som är krångligt och inte helt genomtänkt.
– Jag är mycket fundersam kring vissa regler, som att man enligt KRAV-reglerna kan tillåta nermalda slaktrester från länder som har otrolig mycket sämre djurhållning och dessutom hög antibiotikaanvändning som gödsel. Samtidigt får inte vi använda gödseln från vår egen djurproduktion till vår KRAV-potatis. Ett annat exempel är att EU-ekologiska livsmedel kan få innehålla kopparssprutmedel. Det har varit förbjudet i 30 år i Sverige, även i konventionell odling. Och det får KRAV-odlarna i Sverige konkurrera mot.
Ann och Janne har alltså inga planer på att ställa om sin produktion från konventionell till ekologisk. De väljer att använda sig av det som är bäst för miljön från bägge sidor.
– Ekologisk odling är långt ifrån likställt med klimatsmart odling, bland annat på grund av att de ekologiska skördarna ofta är sämre och att läckage av näringsämnen kan vara större i ekologisk odling än i konventionell. Men ekologisk odling är spännande och även vi som har lång erfarenhet av jordbruk kan lära oss mycket av den. Om hela odlingen i Sverige, eller i hela världen, använde sig av den kunskap och teknik som faktiskt finns så skulle det vara otroligt bra. Vad vi och väldigt många andra vill är ju att kunna producera så mycket mat som möjligt med minsta möjliga klimatpåverkan. Vad som krävs för att vi ska komma framåt är politiska viljor att ge bidrag till investeringar i förnybar energi och fler och bättre samarbeten mellan livsmedelsindustrin och lantbruken, menar Ann Eriksson.
