Federica Bertocchini, som är medlem av Spaniens nationella forskningsråd, tog med sig upptäckten till kollegorna Christopher Howe och Paolo Bombelli vid universitet i Cambridge, och tillsammans utförde de ett tidsexperiment.

Ett hundratal vaxlarver fick ta itu med en vanlig matkasse av polyeten från en livsmedelsaffär och efter bara 40 minuter började påsen fyllas med hål. Efter tolv timmar var 93 milligram av påsen borta. Enligt forskarna är det en extremt snabb nedbrytningsprocess, jämfört med andra liknande upptäckter som gjorts nyligen.

I en studie från 2015 med bakterier som finns i mjölbaggens larver åt hundra larver mellan 34 och 39 gram polystyrenplast på en dag. I sopdeponier tar det å andra sidan mellan 100 och 400 år för plast att sönderdelas i allt mindre partiklar - utan hjälp av bakterier eller larver bryts plasten aldrig ner biologiskt.

Vanligaste plasten

Polyetenplast används i stor utsträckning i förpackningar, inte minst för livsmedel. Plastfolie, beläggningar i mjölkpaket, plastpåsar och matburkar är exempel på produkter som består av polyetenplast. Polyeten står för 40 procent av den totala efterfrågan på plast i Europa, det mesta av den hamnar till sist på deponier, i naturen och i haven. 

Till skillnad från den långsamma mekaniska nedbrytningen i naturen, har forskarteamet kunnat visa att larverna inte bara tuggar sönder plasten – den naturliga nedbrytningsprocessen förändrar även plastens kemiska struktur.

– Om processen beror på ett enda enzym så borde den gå att kopiera med biotekniska metoder, säger Paolo Bombelli vid biokemiska institutionen på Cambridge, till universitets tidning.

Nu har Paolo Bombelli och Federica Bertocchini patenterat upptäckten och hoppas att den lilla larven, som annars ibland används som fiskbete, ska kunna hjälpa till att rädda världens hav och natur från de skador plastavfallet orsakar. 

Biprodukt: etylenglykol

Det finurliga är att larvernas naturliga föda vax på många sätt liknar plast.

– Bivax är en polymer, en slags ”naturlig plast” och har en kemisk struktur som inte skiljer sig från polyeten. Vi vet inte exakt vad det är som gör att de kan bryta ner plast, men om vi kan hitta ett sätt  att isolera de aktiva molekylerna, studera dem och producera dem i stor skala så skulle vi kunna använda dem som ett verktyg för att bryta ner avfall av polyetenplast, säger Federica Bertocchini till Dagens ETC.

Något i larvernas saliv eller i deras matsmältningssystem löser upp de kemiska bindningarna och omvandlar plasten till bland annat etylenglykol - som finns i exempelvis kylarvätska.

– Exakt vad slutprodukterna, eller bajset, består av vet vi inte än, men etylenglykol tycks vara en del, och den skulle kunna återanvändas, säger Federica Bertocchini.

När de plastätande larverna kan tas i bruk i kampen mot plastavfallet är för tidigt att säga, en hel del forskning återstår. Det är heller inte utrett än om larverna kan äta fler typer av plast.

– Bra fråga, det återstår att se. Naturen är fantastisk, säger Federica Bertocchini.