Upp till 100 000 år. Så länge kan kärnavfall utgöra en fara för människan och naturen. När Svensk kärnbränslehantering AB vände sig till Ola Wikander, forskare i teologi och expert på utdöda språk, och bad honom fundera kring hur vi ska kunna kommunicera med framtida generationer om hanteringen av dagens kärnavfall kunde han konstatera att tidsperspektivet saknar motstycke.

– Vi har inget jämförelsematerial som kommer i närheten av det. Det närmaste vi har är grottmålningar, där de äldsta är omkring 40 000 år gamla. Vissa målningar föreställer djur och saker. Några visar eventuellt scener med spjut, det kan ju ses som en teknisk information om att ”hej, de hade spjut”, men inte så mycket mer, säger han.

– Det är ändå illustrativt att det närmsta vi har som förmedlar information över lika lång tid är grottmålningar. Vi har ingen aning om vad de talade för språk.

Specialist på utdöda språk

Med andra ord, det är omöjligt att veta i dag om de budskap vi formar kan förstås om 100 000 år.

– Vi vet inte ens om det kommer att finnas mänsklig civilisation om 30 000 år. Man kan både tänka sig att det är väldigt primitivt, men också en civilisation som är extremt civiliserad. Man kan tänka sig att de tror att vi är så primitiva att vi omöjligt kunnat hantera kärnavfall. Eller att de tror att det bara var en intellektuell lek för oss, att vi inte använde oss av det i praktiken, säger Ola Wikander.

Han är språk- och religionsforskare på Lunds universitet och specialiserad på utdöda språk, specifikt Gamla testamentet och dess värld. Historien visar att språk förändras, förvandlas och ibland till och med dör ut. Nu blev uppgiften istället att titta in i framtiden och säga någonting om hur dagens civilisation i skrift ska kunna kommunicera med framtiden om det farliga kärnavfallet.

Kulturell förståelse nödvändig

Projektet har utmynnat i två uppsatser. I den ena tar Ola Wikander upp historiska exempel på när mänskligheten har lyckats och misslyckats med att kommunicera teknisk information. Ett exempel är en mekanisk analog dator eller räknemaskin som användes inom astronomin under den grekiska antiken, men som ingen kände till förrän man rent fysiskt hittade den i ett skeppsvrak. Ett annat exempel är antika vattenmöllor, kvarnar.

– Man visste att det fanns, men trodde att det var en teoretisk grej som inte användes. Men sedan visade det sig att det användes mycket under Roms kejsartid, säger Ola Wikander.

I den andra uppsatsen diskuterar han hur språk ändras över tid. För att öka chansen att informationen blir begriplig även i framtiden gäller förstås att skriva på material som är hållbara och att använda språk som är stora i dag. Inte bara för att chansen att de överlever är större, utan också för att det underlättar förståelsen om det finns ett brett jämförelsematerial. Det kan också vara viktigt att använda olika stillägen och vokabulärer.

Men minst lika viktigt som den språkliga förståelsen är den kulturella. Att ord får nya ”smaker”, att språk dör ut – eller att världsbilder förändras. För att illustrera det senare berättar Ola Wikander om de varningar för farliga gudar som skrevs på en fenicisk konungs sarkofag:

– Varningarna bygger på att man tror på gudarna. Samma sak gäller för kärnavfallet. Även om texten kan läsas så bygger allting på att någon tror på kärnkraft. Det finns massor av saker som kan gå åt pipsvängen.