Han ska bygga nya gröna staden när Jakarta sjunker

Området familjen bodde i svämmades över gång på gång och till slut blev situationen ohållbar. Då hade kaoset, som pågått i decennier, nästintill blivit permanent. Istället för att flytta till ett annat kvarter i den sjunkande staden valde familjen att flytta österut på ön Java, till den mindre orten Jember. Arief Shibah har släktingar i Jember och fick jobb inom risindustrin.

– I Jakarta hade vi ett kontaktnät och bra jobb båda två. Här är det tuffare ekonomiskt, säger han.

Stora utmaningar

Officiellt bor det drygt 11 miljoner människor i Jakarta, en stad som tros vara obeboelig till 2050 – om inte förr.

Vi flyttade långt bort för att vi kunde. Andra har inte den möjligheten.

Staden sjunker av flera orsaker. Dels handlar det om en överanvändning av grundvattnet, vilket fått en fjärdedel av staden att hamna under havsnivån. De allt mer frekventa regnen och höjda havsnivåerna – en följd av den accelererande upphettningen av jordens klimat – har också betydelse. 

– Det gick inte längre, det var farligt. Vi flyttade långt bort för att vi kunde. Andra har inte den möjligheten. Vi gör det för vårt barn, för Yasmina, säger Arief Shihab.

Hela stadsadministrationen ska göra samma sak: flytta. Inte bara från en stad till en annan utan från den centrala ön Java till ön Borneo – hundratals mil bort. Slutdestinationen är den framväxande nya huvudstaden Nusantara.

Utmaningarna med att snabbt bygga upp en helt ny huvudstad mitt i Borneos regnskogar är massiva: Ön tillhör världens artrikaste miljöer men också de mest hotade. Därför har projektet mött kritik från miljörörelsen.

– Nusantara är ännu ett skogskövlarmaskineri, säger Anggi Putra Prayoga, kommunikationsansvarig vid den oberoende frivilligorganisationen Forest watch Indonesia (FWI), till tidningen Context.

Trots kritiken beslutade den dåvarande presidenten Joko “Jokowi” Widodo 2019 att genomföra mega-projektet. Tidningen The Economist kallade planerna ett ”fåfängans projekt” och flera miljö- och människorättsorganisationer varnade för att det skulle leda till ytterligare regnskogsskövling och fördrivning av Borneos urfolk.

I somras hölls för första gången sedan 1945 minnesceremonin för landets självständighet i Nusantara istället för i Jakarta. Staden är på väg att bli verklighet.

”Unik möjlighet”

Sibarani Sofian är arkitekten som, tillsammans med sitt team på Urban plus institute, vann tävlingen om att designa huvudstaden. Han är stolt över sitt uppdrag men också orolig.

– Det är en unik möjlighet att kunna genomföra ett sådant här projekt från scratch, säger han.

Sibarani Sofian visar satellitbilder från den amerikanska rymdorganisationen Nasa där man ser hur projektet har utvecklats bara mellan 2022 och 2024. Och sedan jämför han med sin egen ritning. Det är som en karbonkopia – nu synlig från rymden.

– Jag brukar visa detta för att skryta lite inför mina arkitektvänner. Det är unikt att få se sitt projekt växa fram under sin egen livstid, säger han.

Sibarani Sofian förstår kritiken som riktats mot projektet men säger att skogen på marken där staden byggs redan hade skövlats och omvandlats till plantage.

– Det var inte orörd regnskog det handlade om, säger han. 

Kräver radikalt annorlunda livsstil

Totalt handlar det om 270 000 hektar skogsmark ska ge plats för den nya huvudstaden som, enligt planerna, bygger på ett samspel mellan natur och människa och kräver en ”radikalt annorlunda livsstil”.

I fallet med Nusantara tas urbanisten Carlos Morenos berömda koncept ”15-minutersstaden” ett steg längre: här ska allt nödvändigt vara möjligt att nå inom bara tio minuter. Fordonen ska inte bara vara hållbara och elektrifierade – utan också till viss del överflödiga, det vill säga de ska inte behövas i lika stor utsträckning. Nusantara byggs inte för bilar. Målet är att invånarna ska kunna ta sig nästan överallt till fots eller via smarta transporter.

– Det är fördelen med att designa en stad från noll. Det handlar inte om att ställa om och anpassa en redan etablerad infrastruktur. Se på USA som byggt upp sitt samhälle kring bilen med geografiskt utspridda förorter, det är svårt att tvinga folk ur det. Indonesiens städer är inte exakt som de amerikanska, men även de är extremt anpassade för motorfordon, säger Sibarani Sofian.

Han framhåller att när kolonialmakterna – som byggt städer som Jakarta och Bandung enligt europeisk förebild – lämnade landet så begick Indonesien misstaget att inte gå tillbaka till gamla naturnära koncept, utan istället expanderade städerna enligt en europeisk ohållbar modell.

– Nu har vi fått möjlighet att lära oss av misstagen och designa en stad efter ny kunskap och digitala lösningar – och i Indonesien gör vi det utifrån idén att människan ska samleva med naturen och Gud.

Det är obligatoriskt i Indonesien att ha en tro – ”Pancasila” heter den filosofiska princip som kräver att varje medborgare ska tro på ”en allsmäktig Gud”. De flesta indonesier är muslimer men många är också hinduer, buddister och kristna – ateism är inte accepterat.

Hur bygger man en stad i samspel med Gud?

– Religion genomsyrar allt för oss men det handlar inte om att anpassa en stad till Jesus eller Muhammed, utan ”något högre”. I Indonesien innebär det ofta berget, vulkanen – det vill säga naturen, säger Sibarani Sofian.

Frihet utan bil

Han berättar att designen bygger på att han har studerat Borneos ekologiska förutsättningar och sedan anpassat ritningarna efter dem.

– Vi konstruerar de flesta byggnader på styltor vilket tillåter vatten, luft och solsken att strömma under bebyggelsen, samtidigt som vi minskar dess påverkan på marken, säger han.

Sedan byggs det ”skywalks”, det vill säga broar och ett slags rör mellan byggnader som tillåter människor att förflytta sig utan att behöva använda markvägar. Via dessa kan människor också ta sig till kollektivtrafiken. I byggnadernas lägre plan finns arbeten, affärer, skolor och apotek.

– Skywalks skapar ett grenliknande nätverk för att ta sig runt i staden, men kan också fungera för digitala eltransporter och leveranser på alla nivåer.

Runtom och även vertikalt ska det finnas stora grönområden och mellan byggnader lämnas plats för ”ekokorridorer” för djur och växtlighet.

Klimatkrisen, infrastrukturen och de stigande havsnivåerna kommer ofrånkomligen att tvinga bort folk.

Han medger att idealet kräver en stor samhällelig attitydförändring.

– Människor som bor i en modern storstad måste framförallt vara beredda att leva i lägenheter istället för i egna villor och komma ifrån tanken att bilen ger frihet.

Nusantara byggs i ett första steg för administrationen; president, regering och nationalförsamling. Sibarani Sofian är noga med att det inte är han som designat presidentpalatset som ”ser ut som en jätte-Batman”. Alla tjänstemän ska verka från Nusantara och de blir de första invånarna. Sedan ska det byggas förstäder – och Sibarani Sofian som inte är delaktig i designen av dessa oroar sig för att man kommer att frångå hållbarhetskonceptet.

– Det är inte populärt att ta ifrån folk vad de upplever som bekvämligheter men hela konceptet bygger på att radikala förändringar görs. Det går inte att inkorporera det gamla systemet parallellt, då blir det som att säga till en lungcancer-patient att röka ett paket om dagen istället för två. Han måste sluta helt.

Är det ens möjligt då?

– Jag hoppas att de politiker och lagstiftare som installerar sig själva ska uppleva fördelarna, pusha på och kanske lagstifta för attityd-förändringar.

Nusantara blir inte hem för Jakartas elva miljoner invånare. Vart ska de ta vägen?

– Officiellt är det elva miljoner, men förmodligen många fler. Med pendlarna är det minst 30 miljoner. Folk samlas där arbetstillfällen finns. Klimatkrisen, infrastrukturen och de stigande havsnivåerna kommer ofrånkomligen att tvinga bort folk. Problemet för Jakartas invånare är att en huvudstad tilldelas en speciell del av statsbudgeten, och att den budgeten nu kommer att tilldelas Nusantara istället.

Arief Shihab, som tillsammans med sin familj har tagit beslutet att flytta till en mindre stad på ön Java, säger att hans tidigare grannar bestämt sig för att flytta till andra – mindre utsatta – kvarter.

– Jag tror att Jakarta successivt kommer att förflyttas längre från kusten medan dess befolkning får det allt svårare och dessutom lämnas i sticket. Det är en katastrof som inte har någon lösning i nuläget. Det krävs politiska initiativ.