Men kommer det att bli verklighet? Den frågan har politikerna i EAC, Environmental Audit Committee, undersökt. Och de kommer fram till att oroväckande mycket är oklart när det gäller resan fram till 2050. Som att regeringen inte har gjort tydligt hur den ska skynda på tillståndsprocesser, vilket den storsatsar på, utan att tumma på säkerheten. Det skulle kunna sluta med att endast hälften av elen, 12 gigawattimmar, är på plats till 2050. 

Än mer illavarslande är kanske årtalet 2035. Det är då det brittiska elnätet – med hjälp av kärnkraft – ska vara befriat från att orsaka växthusgaser. För att det ska vara möjligt måste kärnkraft bidra. Men ”givet att ett första investeringsbeslut gällande SMR inte väntas förrän 2029” är det ”osannolikt” att SMR-satsningen kommer att ge en endaste gnutta el till 2035, enligt EAC.

SMR-satsningen är bara en del av den brittiska regeringens massiva satsning på kärnkraft, den största på 70 år. Förra månaden annonserade regeringen att den investerar ytterligare motsvarande drygt 17 miljarder kronor i det väldiga Sizewall C-projektet, i hopp om att få in tillräckligt med privata investeringar under året för att få igång bygget. Den franska kärnkraftsjätten EDF, som leder bygget och driften, beräknar att det tar omkring tio år innan det nya kärnkraftverket står klart. Om den prognosen håller? Det ser inte lovande ut. Förseningar har redan drabbat projektet. 

Än värre är det med britternas andra flaggskeppssatsning, Hinkley Point C, som skulle stått klar förra året. Men snart sagt varje år skjuts datumet framåt, och kostnaderna stiger. Förra månaden annonserade EDF, som bygger även detta kärnkraft, att det kommer att stå klart tidigast 2029, men kanske så sent som 2031 – alltså åtta år för sent. Notan ser ut att fördubblas, och den totala kostnaden beräknas nu kunna överstiga motsvarande 600 miljarder kronor.

Det hela är en del av en global punktering av kärnkraftshajpen, skriver Jim Green i The Ecologist. Han är kärnvapenexpert på Friends of the Earth Australia och medlem i miljökonsultgruppen Nuclear Consulting Group, och konstaterar att kärnkraftens andel av den totala el som genereras världen över fallit till nio procent, nästan hälften av vad det var toppåret 1996. Gällande SMR-reaktorerna – vilka även den svenska regeringen hoppas på – startades noll byggen förra året. 

Den stora nyheten för 2023 var istället att NuScale Power, ”den globala ledaren i SMR-teknik”, skrotade sitt flaggskeppsprojekt i Idaho, ”trots astronomiska subventioner motsvarande omkring fyra miljarder kronor från den amerikanska regeringen”.

Mot bakgrund av den händelsen skrev pro-kärnkrafts-forskningscentret Breakthrough Institute i november att försöken att få affärsmässighet i en de nya moderna reaktorerna ”helt enkelt inte är på rätt spår”.