Avsmältning är en naturlig del av en glaciärs pånyttfödelse. Små bäckar rann här även 1953, när nyzeeländaren Edmund Hillary och nepalesen Tenzing Norgay passerade på sin historiska färd och blev de första som lyckades bestiga Everests topp. 

Men somliga saker har förändrats onaturligt snabbt. På bara fem decennier har det smält så mycket att den här sektionen av Khumbuglaciären har blivit 80 meter lägre.

– Det har förändrats jämfört med när jag kom hit första gången. Glaciären brukade även ha en annan färg förut, berättar den nepalesiska guiden C.B. Khan.

Han har arbetat inom turismen sedan millennieskiftet och väglett vandrande turister till klättrarnas basläger. C.B. Khan minns hur Khumbuglaciären förr var mer täckt av vit snö. Numera lyser det istället ljusblått på många platser, från naken gammal-is som exponerats av solen. Vi hör också hur det plumsar när isstycken och stenar faller ner i små kratrar med smältvattendammar som gröpts ut i glaciären.

– Det är väl på grund av klimatförändringarna som folk pratar om. Men lokala invånare här tror också att det bor en gud i Sagarmatha, som man måste respektera. Det tycker jag också man måste göra, säger C.B. Khan och tänder ett knippe rökelse som ett offer till gudomligheten.

250 miljoner människor

Klimatkrisen och den globala upphettningen leder till att glaciärer smälter på många håll i världen. Mycket allvarliga exemplen finns att hitta i Himalayabergen och rakt framför det ikoniska Mount Everest, eller Sagarmatha som nepaleserna säger. Den större bergsregionen Hindu Kush Himalaya kallas ofta för den tredje polen, och är den plats i världen som innehåller den största volymen is och snö efter Arktis och Antarktis. 

Hindu Kush Himalaya är dock en befolkad pol. Regionen sträcker sig över åtta länder. 250 miljoner människor bor i bergen. Tio av Asiens största floder har sina källor här och ytterligare åtminstone 1,5 miljarder människor bor längs med dem på lägre höjdmeter. Det är världens mest tätbefolkade region, med en nästan lika tät koncentration av glaciärer, smältdammar och nätverk av floder.

Höga dödstal

I ett campusområde i den nepalesiska huvudstaden Katmandu träffar Dagens ETC klimatforskaren Tenzing Chogyal Sherpa. Hans farfar Kanchha Sherpa är den sista överlevande medlemmen från den legendariska klättringsexpeditionen 1953 med Hillary och Norgay.

– På den tiden var sherpafolket bara fattiga bönder och handelsmän. Farfar vandrade i flera veckor till Darjeeling i Indien där han träffade Norgay, det var så han fick jobbet som bärare i expeditionen.

De höga dödstalen för nepalesiska bärare har gjort att ingen i familjen numera följer med nya klättrare i bergen. Istället har sonsonen studerat glaciologi för att förstå och sprida kunskap om hur klimatkrisen hotar både sherpafolkets existens och den större regionen.

Om smältvattnet stannar kvar fungerar det som en cancer för glaciären.

Färre snödagar

Tenzing Chogyal Sherpa är anställd vid det mellanstatliga klimatforskningsinstitutet Icimod som grundades 1983 av Unesco för att arbeta i Hindu Kush Himalayas åtta länder. Högkvarteret med campusområdet ligger i Katmandu. 

– Går man upp i bergen här och frågar om förändringar så kommer folk i främsta hand tala om snön. Den har format hur sherpafolket klär sig, bor och lever. Nu för tiden faller det mindre snö och antalet dagar det snöar har blivit färre.

Snön är huvudingrediensen i en glaciärs pånyttfödelse. Det fungerar som ett täcke, och faller inte tillräckligt med flingor som sedan stannar kvar på isen så finns bara smältningen kvar.

– Om smältvattnet stannar kvar fungerar det som en cancer för glaciären. Vattnet äter sig in i isen, skapar ojämnheter och isklippor, och det bildas fler och större dammar, säger Tenzing Chogyal Sherpa.

Glacier som försvinner

2018 borrade han sig 150 meter ner i Khumbuglaciären och installerade temperaturmätare för att se hur varm isen var. Han upptäckte att isen faktiskt var två grader varmare än genomsnittstemperaturen i luften uppe vid ytan. Farligt nära nollpunkten där vattnet inte längre kan frysa.

I Hindu Kush Himalaya kryper somliga glaciärer tillbaka upp för bergen. Andra, som ligger i dalgångar, förtunnas och blir lägre. Farten i detta gör att Icimod förväntar sig att många glaciärer kommer att ha försvunnit vid slutet av det här århundradet. 

Smältvattnet har redan i många år samlats i ett växande antal nya glaciärsjöar som riskerar att bryta igenom sina fördämningar. I augusti i år inträffade en sådan störtflod när två små glaciärsjöar i Everestregionen plötsligt tömdes ner i byn Thame, där den världsberömda Tenzing Norgay växte upp. Åtskilliga broar, 30 hus, en skola och en klinik totalförstördes men mirakulöst nog omkom ingen människa.

Människor som bor i närheten är väldigt sårbara om något händer. Och om en störtflod inträffar så påverkar det också samhällen längre ner

Vanligt med översvämningar

När Dagens ETC kör upp i bergen i en jeep några månader senare passerar vi en trasig bro som förstörts av samma störtflod, hela 90 kilometer från de två glaciärsjöarna.

– Det handlade bara om två små sjöar, men ändå uppstod skador på den bron många kilometer ner för bergen. Det säger lite om förstörelsen som den här typen av katastrofer åstadkommer, förklarar Tenzing Chogyal Sherpa.

Nepal har drabbats av mer än 50 översvämningar av den här typen sedan 1970-talet. I regionen Hindu Kush Himalaya handlar det om 682 översvämningar. I en rapport Icimod nyligen publicerat räknar man med att antalet störtfloder kommer öka trefaldigt fram till slutet av det här århundradet. 

Band till renskötare

I en annan del av campusområdet träffar vi Pema Gyamtsho som är Icimods generaldirektör. Han är den första personen som innehar positionen som själv kommer från ett av de åtta länderna i Hindu Kush Himalaya. I augusti besökte han Stockholm för att delta i World water week och träffa Sida och svenska partnerorganisationer. Sverige och Norge är några av Icimods viktigaste finansiärer.

– Jag har träffat ordföranden i det norska renskötarförbundet några gånger, vi försöker etablera band till de i Sverige nu också. Boskapsskötare i bergen är bland de mest utsatta för klimatförändringarna eftersom djuren är så känsliga för temperaturstigningar och smältningen. I vårt fall handlar det om jakar, i Sverige om renar.

Farliga glaciärsjöar

Pema Gyamtsho beskriver Icimods verksamhet som en blandning av forskning och proaktivt påverkansarbete, där man fokuserar på allt från luftföreningar till ekosystem, biodiversitet och återställande av våtmarker. Men risken för översvämningar gör att man också sysslar med riskprevention. Resurserna är dock alltför otillräckliga.

– I Hindu Kush Himalaya finns det idag 200 potentiellt farliga glaciärsjöar som kan brisera när som helst. Men vi har bevakningsstationer vid bara fem av dem. I hela regionen har vi 54 000 glaciärer och en sammanlagd bevakning av endast 29 av dem.

Klimatflyktingarna är redan en verklighet.

Sjöarna som briserade ovanför byn Thame i somras tillhörde inte ens kategori 1 över potentiellt farliga smältvatten. Icimod gör regelbundet analyser men har inte resurser för att uppdatera faktan mer än vart femte år. 

– Människor som bor i närheten är väldigt sårbara om något händer. Och om en störtflod inträffar så påverkar det också samhällen längre ner, säger Pema Gyamtsho.

Extrem nederbörd

Utöver det smältvatten som de tio största floderna i Asien får från Hindu Kush Himalaya så fylls de också på med regnvatten. Förändringar under de senaste åren, som kopplas till klimatkrisen, har gjort nederbörden mycket mer extrem och oberäknelig. Kraftiga regn kan numera falla alldeles i slutet av monsunperioderna. Nepal drabbades också av stora översvämningar, jordskred och förstörelse med många hemlösa och över 200 döda i oktober i år, till följd av oväntad och extrem nederbörd.

– Vi behöver inte vänta på att havsnivån ska stiga i Bangladesh för att människor ska fly från kustområdena där. Klimatflyktingarna är redan en verklighet.

Besviken på Cop-mötena

Efter att ha medverkat vid FN:s klimattoppmöte Cop26 i Skottland 2021 vägrade Pema Gyamtsho återvända till sammankomsten. Hans ”generella observation”, som han diplomatiskt kallar det, är att det pratas för mycket. De industrialiserade länderna gör inte tillräckligt för att hjälpa de fattiga länderna, som har väldigt lite att göra med bakgrunden till att de nu drabbas av klimatkrisens konsekvenser.

I år tackade han trots allt ja till att besöka Cop29 i Azerbajdzjan, i förra månaden, för att delta i ett möte med regeringscheferna i alla åtta länder i Hindu Kush Himalaya, som också är medlemsländer i Icimod.

Cop29 resulterade i ett nytt finansieringsmål på 300 miljarder dollar per år, som ska täcka klimatanpassning och skador och förluster som klimatkrisen ger upphov till. Berörda länder och folkgrupper har kritiserat summan för att vara alldeles för låg.

– Skadorna och förlusterna är större än vad folk verkar kunna se, säger Pema Gyamtsho. Efter varje översvämning så har vi skadade människor som måste leva med handikapp. Många människor förlorar sina föräldrar, barn eller vänner. Det psykologiska lidandet som folk tvingas gå igenom… man kan inte sätta en prislapp på det.